The hard and non-compromisable way

Nu, sörreni, ska det bli skärpning igen! Denna gång är det jag som fått för mig att jag och flatmaten Suzi ska ta gemensamt grepp om våra respektive bilringar och lyckas gå ner vardera 4 kilon innan jag far till Bryssel den 28:e januari. 4 veckor, 4 kilon, en helt rimlig siffra. För att inte säga låg, jag har klarat nästan det dubbla tidigare.

Suzi har gått upp en del sen jag flyttade in, kladdkakor och sånt sätter sina spår, och hon har fått lite bannor från sina kamrater. P har nu strängt sagt åt henne att hon ska gå ner 8 kilon innan gaygalan! Jag tycker väl att 8 kilon kanske ändå är lite att ta i, och Suzi verkar ha gått med på 4.

Idag har jag föreslagit att vi ska hjälpas åt, att vi ska strunta i fjollorna och själva ta till de metoder som krävs. Suzi verkar väääldigt skeptisk, men har medgivit att vi ska göra ett försök. Jag framhöll att första åtgärden är en total rensning av kylskåp och köksskåp från alla former av socker. Suzi hostade till och påpekade att hon kommer vara en häxa då, och ja det får jag väl stå ut med de första dagarna. I hennes fall är det sockret som är den största boven. I mitt fall är det inte så mycket sockret som de oregelbundna vanorna. I mitt skåp finns ingenting som innehåller socker, däremot har jag en tendens att äta efter hur jag mår.

Förutom sockerrensningen så måste Suzi börja laga nyttig mat. Hon kommer protestera ljudligt när jag påpekar att det inte blir mer snabbmakaroner och snabbköttbullar, men jag tyckte inte heller om fullkornsspagetti från början. Det handlar om att lära sig att gilla det. Idag skulle jag inte för mitt liv vilja äta snabbmakaroner, det smakar ingenting! Den stora utmaningen blir att ta reda på vad Suzi tycker om, vad som är lätt att laga och vad som innehåller rätt näringsämnen.

För min egen del är jag egentligen inte så fundersam. Jag vet vad som är rätt att äta, förmodligen skulle jag kunna hålla näringsläralektioner för random grupp av människor, det handlar bara om disciplin och vilja, och rutiner.

Den sista delen är motionen. Suzi hävdar att hon inte kan springa, och därför ska vi nu istället börja promenera varje kväll. Från och med nyårsdagen blir det en timmes promenad varje kväll, ingen pardon.

Åtgärdslistan ser därmed ut så här:

1. Sockerrensning! Vi kör Du-är-vad-du-äter-metoden, ut med ketchup, blockchoklad, socker, snabbmackisar. In med fullkorn, grönsaker och bra kött till Suzi - kyckling och fisk, inget rött kött.

2. Laga mat! Ta reda på vad Suzi gillar att äta och vad som går ihop med vad, samt att lära henne äta sånt hon inte tycker om. Efter det ska vi laga bra mat, och inte äta massor mellan måltiderna.

3. Motion! En timmes promenad om dagen för att komma igång. Mitt träningskort går ut så det blir inget mer Friskis nu på ett halvår åtminstone, däremot kan jag springa sen när jag känner mig lite mindre snuvig, och det är planen inför Bryssel också, att springa en runda varje morgon.

På tisdag börjar vi!

Fortsättning följer...

Så var 2007 slut!

Det här har varit ett väldigt bra år om man ser till min hälsa. Här kommer en sammanfattning av prestationerna när det kommer till viktminskning.

Så här har min vikt månadsvis sett ut:
Januari -4,4 kg
Februari -5,5 kg
Mars -0,2 kg
April -2,7 kg
Maj/juni -1,1 kg (jag slarvade med vägning en period, därav ihopslagningen)
Juli -0,5 kg
Augusti -1,8 kg
September -1,5 kg
Oktober +1,7 kg
November +2,6 kg
December -1 kg
Totalt: -14,4 kg

Även om det varit dåligt de sista månaderna på året, så kan man väl inte vara annat än nöjd antar jag?

När det gäller träningen så har den gått upp och ner. Jag började väldigt hårt i januari och februari, vilket även syns på vikten. Efter det var jag i en inte helt hälsosam relation vilket återspeglas i både min fysiska och psykiska hälsa och jag pallade inte riktigt med. Dessutom trivdes jag inte på jobbet. Framåt sommaren tränade jag rätt hårt igen, men det gick lite upp och ner. När hösten kom och jag började på nytt jobb och köpte Friskiskort, så kom jag igång igen på riktigt och slog nya distans- och orkrekord - 5 km! 40 minuter på löpbandet! Sen kom hösten och allting blev väldigt stressigt och jobbigt och det första som fick stryka på foten var träningen - och med det kom resultatet genom sämre både fysisk och psykisk hälsa.

Inför år 2008 satsar jag på att ta hand om mig själv igen, både min kropp och min själ och ta hand om det jag har så länge jag har det.

Sammanfattningsvis tycker jag att jag har all anledning att vara nöjd med 2007 och jag hoppas att det bara ska vara början!

det sista som överger mig är hoppet...

...det höll inte i sig det där med att gå och träna. Vi har tränat två gånger sedan jag skrev senast. Visserligen har jag varit och klättrat en gång och ute och sprungit typ två-tre gånger sedan dess, men det är inte på långa vägar bra...

Men men, shit happens. Får se när jag har tid att träna nästa gång...

Ont i alla muskler

Igår tog jag mig över ännu ett av de stora oöverstigliga bergen, nämligen 5km-berget! Jag är så sjukt stolt över mig själv! Fatta att jag på ett år har gått ifrån att ha intervalltränat 2minspring+1mingå i 10 minuter, till att springa över 5 km i ett sträck i 8,8-tempo! 36 minuter sprang jag igår, det är i sig ett rekord det också förstås, och jag kom upp i 500 kcal bara på löpbandet. Sen skulle gymmet snart stänga så jag hann bara köra några styrkemaskiner, men fatta hur coolt det är att jag sprungit en halvmil! Och jag var inte ens särskilt trött! Okej, jag har hysteriskt mycket träningsvärk idag, men det är mer efter maskinerna.

Det här med att jag inte blir trött är faktiskt rätt intressant. Jag kommer in i rätt andning direkt nu för tiden och för lungornas del skulle jag nog kunna springa i en timme direkt. Benen är faktiskt inte särskilt trötta de heller, lite matta sådär och efter 36 minuter är det som att benen nästan stannar av sig själva och det kan ju vara lite farligt eftersom löpbandet fortsätter att gå. Men i vilket fall, jag är inte särskilt trött! Det jag däremot är desto mer är svettig. Herregud. Vore det inte för svetten så vore det inget problem med en kvart till direkt, men när det rinner om en så är det verkligen bara jobbigt! Kläderna klistrar, sladdarna till ipoden skvätter och det känns i största allmänhet som att jag kissat på mig. Syret verkar ta slut precis framför mig också. Men jag antar att det är överkomligt.

Jag tränade lite annorlunda på crunchstolen också, dvs situps, och körde med lite lägre ryggstöd. Det kändes mer och på ett annat ställe, vilket gör att jag idag inte har träningsvärk långt ner i magen - utan uppe vid bröstkorgen! En annan intressant notering är att jag har extrem träningsvärk uppe mellan brösten och nyckelbenen. Det är liksom alldeles ömt! Men det är det värt, det ska kännas att man är duktig!

Med vikten går det däremot inte särskilt bra. Den går upp snarare än ner. Eller det står väl egentligen stilla på 15-16 kg nånting. Har varit lite slarvigt. Dock är det irriterande att träningen inte syns på vågen, för jag har verkligen tränat jättemycket! Senaste 2 veckorna har jag tränat typ 10 av 14 dagar. Men vem vet, jag kanske får muskler på köpet?

Imorgon är det basket igen. Tredje gången. Mycket skoj! Jag är skitkass på basket, men det är så grymt trevligt folk att det inte gör ett skvatt.

Det går sådär

Jag kompenserar min psykiska hälsa med att jobba på den fysiska istället. Jag mår inte så jävla bra just nu, och det har visat sig i diverse hetsätning av Marabou Kex White och B&J Cookie Dough och liknande, men nu ska jag skärpa till mig. Har också tränat tre gånger den här veckan, simmat en gång och så gymmat på konferensen i onsdags och idag har jag varit nere på Friskis en timme.

Mitt 10-gångskort på Forsgrenska går ut på onsdag och jag har 4 gånger kvar... Jag köpte det för ett år sedan, men sen föll det i glömska när jag opererade knät och allt sånt, och sen hade de sommarstängt i flera månader när jag hade kommit på det igen. Jag ska försöka hinna simma de 4 dagar som är kvar.

Det har dock också gjort något annat uppenbart, nämligen att min bikini är i princip värdelös vid det här laget. Dels är den grymt sliten efter flera år, men sen har jag krympt ur den så till den grad att den i princip bara döljer och inte alls håller uppe längre. Det innebär att jag måste skaffa en ny, men det känns som helt fel årstid att skaffa ny bikini. Nåja, jag får jobba på det. Jag vet ju inte hur vädret kommer vara vid franska rivieran, men om det inte går att bada i havet så kanske det kan vara trevligt att simma någon annanstans.

Vikten ligger runt -17 kg, +- nåt kilo beroende på om jag slarvat eller ej. Jag planerar att nå 20 kg innan nyår, men hetsar inte på det. Mest för att jag inte orkar och har tid.

Bara hoppas att det håller i sig nu då...

Nu har jag precis varit och tränat BodyPump med Ebba på Frescati-hallen - använder mitt träningskort igen! =) Var på Poweryoga igår (själv och klockan 07.30, sick...) också, jätteskönt. Nu har jag någon att träna med, blir förhoppningsvis lättare att ta sig iväg då! Och på måndag morgon ska jag springa med Eskil och Johan. Alla tiders; flera olika människor som drar iväg mig :D Jag ska inte ropa hej förän jag är över ån, men det börjar ju arta sig.

Vikten har tyvärr legat på samma vikt, +- 2kg, under ett drygt halvår nu. Suck. Jag gillar inte tanken på att min kropp har stabiliserat sig på den här vikten, jag vill bort med minst 6 helst 11kg (drömmen vore 13kg) innan jag är nöjd... Inte för att jag behöver det fasligt mycket utan för att jag vill.

Men det kommer väl. Jag fortsätter hålla koll på min vikt å så får det bli som det blir. Jag vill ju inte sluta äta godis och dricka öl, så jag får liksom skylla mig själv.

One size down, one to go?

Ja just det. Igår var min sista semesterdag, och jag passade på att gå ut och shoppa på dagen. Redan förra gången jag shoppade så tog jag mod till mig och provade en storlek mindre på Lindex - den här gången gjorde jag detsamma men på H&M och det höll!! Det är till och med så att byxorna i den mindre storleken nästan borde vara YTTERLIGARE en storlek mindre. Alltså, jag tror inte att ni fattar vidden av det här, om jag skulle köpa den ytterligare mindre storleken på byxorna så skulle jag ha mindre storlek än vad jag haft sen högstadiet/början av gymnasiet!! Det är verkligen en jättegrej. Jag drog även ner en storlek på en skjorta på Jack & Jones, och även den passade bra! Jag är så nöjd, och såna dagar kan verkligen få tillvaron att kännas betydligt roligare, trots hur det kändes när det var så varmt här om dagen. Nu ska jag bara fortsätta skärpa mig och gå ner ytterligare en storlek!! Hehe.

Okej, skärpning

Medan min kollega påbörjat Operation Skuldbeläggning så har jag påbörjat Operation Skärpning. Nu får det nämligen vara nog med slarvande. Har gått upp 2-3 kilo av att käka ute, inte orka laga mat, käka med kompisar, osv. Det är inte okej. Så idag har jag börjat strama åt mina vanor när det gäller födan, och dessutom har jag ägnat lite tid på löpbandet. Efter 21 minuter på bandet var jag opepp på maskinerna, men jag körde 10-15 min där ändå, och sen 9 min till på bandet. Jag tror att jag ska börja med lite intervallaktig träning igen, jag tror att det kanske är nyttigt för att bygga upp kondisen. Springa 5-10 min åt gången, andas lite och sen springa igen. Eller kanske att springa 1 km åt gången och andas däremellan. Sen har jag druckit för lite efteråt kombinerat med starkt solljus i ögonen på kontoret, så nu har jag en dunkande huvudvärk som straff.

Sen lagade jag god mat, bulgur med kikärter och spenat, som totalt lägger sig på lite drygt 350 kcal med avocadon. Här är receptet:

Bulgur med kikärter och spenat
4 port, ca 350 kcal/port

Färsk spenat, ca 150 g (men typ hälften räcker nog utmärkt också)
1 burk (400g) kikärter
Olivolja
2 paprikor
Salt & peppar
Buljongtärning
4 dl vatten
2 dl bulgur
Citron
1 avokado

Koka bulgur i vatten + buljong (½ tärning blir bra) i ca 10 min, låt stå och dra i 5 min. Skär paprikan i små bitar. Rinn av kikärtorna och värm dem i en stekpanna, vänd runt spenaten i någon minut ihop med kikärtorna. Blanda ned kikärtor, paprika och spenat i bulguren. Salta och peppra lite. Gör en sås/dressing genom att mosa avokado i pressad citron (om du inte tycker jättemycket om citron så räcker nog saften från ½ citron, men en hel är också väldigt gott), salta och peppra. Blanda ned det i resten.

Jag hatar sommaren (men inte egentligen)

Jag känner mig aldrig så fet och otymplig som när det är riktigt varmt ute. Kläderna klistrar, jag ser högröd ut och den reflektion som möter mig är ett stort köttberg. Det är i såna här lägen jag skulle behöva en personlig viktcoach, som talar om för mig att jag är bra som jag är och vad jag ska göra för att förändra sånt jag inte är nöjd med. Det är så jävla segt. Jag är galet frustrerad över att det inte funkar med nånting just nu, det händer ingenting. Jag känner mig tjockare än någonsin, jag mår illa av bilder på mig själv och jag orkar inte med mig själv på något plan. Vad ska jag göra?

Surprise surprise

Igår gjorde jag en ny variant av min bulgursallad, för att få lite variation och lite nya smaker. Jag stekte charlottenlök, morötter, palsternacka, och la sen till spenat, haricots verts, samt nytillskottet linser och lite tomatpuré. Det blandades med bulgur, tomat och feta som vanligt. Mycket gott!

Det är lite intressant att jag faktiskt inte alls gått upp i vikt under Almedalenveckan som just varit! Vi har ju ätit mängder och jag trodde att jag skulle ha gått upp minst 2-3 kg, men när jag kom hem så hade jag inte gått upp alls utan snarare tvärtom! Så himla skönt. Det kanske är de enorma musklerna jag fått av träningen som redan ombildats till fett efter en veckas inaktivitet, eller så är det bara att jag inte ätit så mycket som jag trott, att jag rört mig rätt mycket samt att all sprit sugit ur all vätska ur kroppen. En vet inte.

Skit också

Har haft en dålig period på sistone. Känner mig jättetjock och ful och allt fläsk hänger åt alla håll. Vågen står verkligen STILLA, den har inte rört sig ett hekto varken uppåt eller nedåt (utom den dag då jag åt dåligt, men dagen efter var det tillbaka på den gamla nivån igen) på hela veckan. Jag är jättefrustrerad. Detta trots att jag tränat rätt hårt 3 av 5 dagar och inte ätit mer än miniminivån för att få i mig alla näringsämnen jag behöver. Jag fattar inte vad felet är. Så snabbt byggs inte muskler att det kompenserar den eventuella viktminskning som annars skulle ha skett om jag inte hade tränat. Jag kan inte träna mer heller, jag var tvungen att vila igår pga träningsvärk och idag är jag jättejättetrött och har total brist på lust och motivation. Det är jättejobbigt, för jag ser mig själv i spegeln och ser bara ett berg. Det är väl lite så att i de perioder då jag gått ner mycket så har jag sett så intensivt att det går nedåt, men så fort det planar ut eller hjärnan hinner ikapp så känns det som att det aldrig skett nån skillnad. Jag vet att det var så här för ett par månader sedan också. Men nu har jag gått upp över ett kilo sedan lägstavikten (konfirmationslunchen i söndags var verkligen inte bra) och har landat på -13,2 kg, och därifrån händer nu ingenting. Vad ska jag göra? Jag trivs inte alls med mig själv just nu, jag går bara runt och är deppig.

Don't expect me to look good doing it

Jag är bitter, min cykel är trasig. Jag vet inte om och hur jag kommer överleva. Nu måste jag åka buss igen. Skit ock.

Idag åkte jag 2 timmar tidigare från jobbet, tog ett informellt möte med Alex, fikade med Sofie och stressade sen hem, bytte om och for iväg igen till Tantolunden, för att vara med på mitt första Friskis&Svettis-pass för i år. Förra året var jag bara på ett enda. Nu får man dock stämplar i ett utepass-pass, som sen kan användas för motsvarande antal innepass innan septembers utgång.

Hela den här grejen med Friskis-pass är så intressant, det är spännande med gruppsykologi och den här grejen att det är typ 100-150 pers som följer varje rörelse en ledare gör. Dels ser det fantastiskt töntigt ut, men det går också att dra andra paralleller. Nu är ju dock Friskis-passen helt frivilliga och sådär, men ändå.

Hur som helst, det var jobbigt. Och jag är helt säker på att ena ledaren var bög. Jag menar, man spelar inte Onani-låten, x antal låtar med Alcazar/Lundberg/Carlsson, x antal låtar med Shirley Clamp, låtar med "nu sträcker vi oss upp mot REGNBÅGEN" (typ) och diverse andra homogäj-låtar utan att vara lite sne själv. I övrigt var det... ja, jobbigt. Jag är trött sen igår, trött efter att ha cyklat hela jäkla stan runt, och trött för att jag är trött. Det var jobbigt helt enkelt.

Sen är det detta med koordination. Om kondition, styrka och uthållighet går från klarhet till klarhet så kan vi konstatera att koordinationen verkligen inte är vad den borde. Att överleva ett Friskis-pass är som att placera en shettis på en dansbana och förvänta sig att den ska börja steppa - i rätt takt. Man kan säga att ungefär lagom tills jag hunnit fatta en rörelse så har ledaren börjat med nästa. Och så fortsätter det. Helt kört. Men det gav ju lite motion i alla fall...

Trogen läsare

Alltså, den här bloggen har ju inte särskilt många läsare. Det är väl inte det som är själva poängen egentligen, jag skriver mest för att jag själv ska kunna följa mina steg och hur jag mår, och kunna gå tillbaka senare.

De som läser är främst våra föräldrar, en eller annan kompis som jag ringat in med IP-nummer. Det som förbryllar mig är dock en av våra mest trogna läsare - därför är jag nyfiken, vem är du från Göteborg (med Telia som leverantör) som går direkt in på bloggen nästan dagligen? Är du också en släkting, en vän till Erika eller kanske till mig, eller någon som hittat vår blogg på annat sätt? Om du inte vill göra en kommentar, så får du gärna maila mig på linneaornstein@yahoo.com. :)

It's starting to show

Förresten så shoppade jag i Karlstad i fredags. Lite ironiskt att bo i Stockholm och åka till Karlstad för att shoppa. Men ändå.

Jag hittade i alla fall faktiskt flera stycken tröjor som jag gillade mycket, och då åt ett femininare håll än vad jag brukar ha. Tre av dem köpte jag dessutom i en storlek mindre än vad jag brukar gå i - kanske börjar viktnedgången ändå märkas? Det har varit min allra största frustration, att det inte märks i klädstorlekarna. Det känns som att det borde bli skillnad efter 15 kg...

Det roligaste av allt var att jag köpte två nya BH:ar - i en storlek mindre i omfång! Det har jag inte gjort på typ... 8 år? Det visar tydligt att jag minskat, och att även brösten blivit mindre, vilket jag är mycket nöjd över.

Tänk så bra jag är!

Jag är galet nöjd med mig själv! Idag släpade jag med träningskläderna till jobbet, och på eftermiddagen när brandlukten började bli för jobbig så bytte jag om och traskade till gymmet. Där nere började jag med att springa - och jag sprang, och jag sprang, och jag sprang. Jag tänkte att sist jag sprang på löpbandet så kändes inte 15 min så farligt, så den här gången borde jag klara mer. Jag höjde också från 8 till 8.5 i hastighet. När jag kom till 2 km, vilket tog 15 min förra gången, kändes det som jag skulle klara mer. Så jag fortsatte. När jag kommit upp i 3 km, då tänkte jag att jag är ju inte trött än, bara svettig, så lite till klarar jag... Till slut hade jag tagit mig upp i 300 kcal (enligt just den maskinen iaf) och då tänkte jag att nu kan det kanske börja räcka. På km-mätaren stod 4 km... Tiden var ojämn dock, ungefär 28,5 min, så jag bestämde mig för att klara 1½ minut till - totalt sprang jag alltså 30 minuter utan ett enda stopp ens för vätskepåfyllning! Jag är så sjukt imponerad av mig själv, det här är alltså dubbelt så mycket som förra gången, i högre hastighet, och redan då var det typ tre gånger så mycket som jag nånsin sprungit tidigare! Distansen landade på ungefär 4200m och kalorimätaren på runt 320 kcal.

Efter det körde jag styrkemaskiner i 20 minuter, totalt tränade jag alltså 50 minuter idag. Lustigt nog är jag inte alls särskilt trött i kroppen, när jag springer på löpband får jag in en superbra andning som gör att jag klarar nästan hur långt som helst. Det går inte alls lika bra utomhus, luften är annorlunda, det tillkommer luftmotstånd, och vägen är ojämn. Jag tycker om löpband. Dessutom får jag sån bra kontroll över vad jag åstadkommit.

Med från Karlstad har jag också ett hopprep som jag köpte för flera år sedan i Hallsberg - jag tänker att jag ska använda det de dagar jag inte använder gymmet på skolan. Typ imorgon.

Förresten är bulgur min nya drog. Bulgursallad med feta, i olika variationer. Skrev ju tidigare om den jag gjorde hemma i Karlstad i veckan - idag gjorde jag en ny variant. Bulgur med fetaost och stekta grönsaker i form av gul lök, morötter, zucchini, haricot verts och bladspenat, plus en rå tomat. Helt otroligt gott! Det är lite som med tzatsiki, jag skulle kunna äta hur mycket som helst! Dessutom bra med protein och inte så mycket kolhydrater (däremot kanske en gnutta mycket fett). Näringsvärdet landar på runt 332 kcal på en STOR portion, och kan dessutom fås ner om man byter mot lättfeta. Det här med stekta morötter är verkligen min melodi, mycket najs!

It's getting smaller

Tog en vilodag igår och det behövdes nog. Hade lite träningsvärk, men inte så farligt.

Inser att det nästan går att se, konkret, var på kroppen omfånget minskar i denna sekund. Den senaste veckan är det magen som fått en annan form, det är svårt att förklara för någon annan men jag ser det ganska tydligt. Det går att se på hur byxorna sitter också. I övrigt tycker jag att det är svårt att se att nånting händer över huvud taget.

Man tager vad man haver

Sprang en kvart i förmiddags - lagom för att göra mig totalt eftersvettandes under hela resten av dagen och genom min jobbintervju! Shit, jag hade världens svettringar under armarna när intervjun var slut, efter nervositet och springandet.

I alla fall, nu har jag tagit mig hem till mina föräldrar. Att åka hem med tåget är som att åka 10 år tillbaka i tiden. Däremot finns det ett lugnt här som finns på få andra ställen, det är alldeles tyst ute. Ska njuta av det nån dag här, ska bli skönt.

Mat var jag tvungen att få i mig också, och då körde jag veganmetoden - man tar det som finns i kylen. Och sen blir det en enda röra. Typ. I mina föräldrars frys hittade jag massor av trattkantareller i lagoma portioner. I skafferiet fanns fullkornsbulgur, i kylen en bit fetaost, paprika, morot, tomat, purjo och rädisor. Jag stekte kantarellerna i smör, och sen tillsammans med purjo, morot skuren i små bitar och paprika i bitar. Tomaten och rädisorna skivade jag i småbitar och la bulguren över, smulade fetaosten, och sen blandade jag ner de stekta grönsakerna/woken och rörde ihop alltihop. Man skulle kunna vara lite skeptisk till den lite udda blandningen - men det blev SJUKT gott! Pappa fick lite också, han verkade också nöjd men å andra sidan äter han typ allt man sätter framför honom. Lite som mina shettisar ungefär.

Har släpat med mig lite träningskläder och badkläder, så jag satsar på att komma ut och springa lite medan jag är här, och kanske ta ett dopp i Gapern.

Hurt hurt!

Jag är sjukt hurtig. Efter två dagars vila, då jag över huvud taget inte tagit mig ur sängen utom för att gå till affären på andra sidan gatan, har jag idag tagit igen det med råge. Så pass att jag sitter med pirrande värkande ben.

Först åkte jag med cykeln ner till Hornstull, där jag satt på Copacabana i mååånga timmar igen och pluggade mediekunskap, och roade mig med att studera Elias som jobbade. Sen cyklade jag hem igen och funderade över om jag skulle orka ut och springa lite, eftersom jag inte åkte till jobbet i morse och tränade som planerat. Så såg jag att en gammal kompis skrivit på sin qruiser-satellit att han ville bada, så jag kastade iväg ett spontant mail för att se om han ville hänga på till Smedsuddsbadet. Sen gick jag ut och sprang i 15 minuter, innan jag åter igen åkte iväg med cykeln, den här gången till Västerbroplan.

Det är så fantastiskt trevligt att inse vilken styrka det ger bara att VETA att jag faktiskt KAN springa! Jag vet att jag klarade 15 min på löpbandet i torsdags, alltså vet jag att jag kan springa 15 minuter ute också. Jag bestämde mig för att göra det, och även om förutsättningarna är lite annorlunda ute med inte lika kontrollerat tempo, ojämn och varierande mark och en del uppförsbackar och sånt, så sprang jag i över 16-17 minuter med bara tre mikrostopp som tog max en minut totalt och dem gjorde jag inte förrän efter 12 minuter! Backen upp från Eriksdalsbadet är dock inte att leka med om man är ovan att springa, men jag klarade den också! Det gick inte fort, men det gick!

Sen åkte jag och badade, det var svinkallt men det hade kunnat vara kallare och nu har jag iaf gjort mitt premiärdopp i Stockholms innerstad (skärgård räknas liksom inte, och inte inomhus heller)! Det var mycket trevligt att träffa min kompis igen och prata helt så där avslappnat.

Sen lämnade jag honom vid busshållplatsen vid Hornstull och cyklade hem igen, och nu är det nästan krampkänslor i vaderna. Jag tror jag skippar det där med att åka och träna på jobbet imorgon, och satsar på att springa någon dag i Karlstad istället. :)

Jag är så bra!

Åh, jag är så NÖJD med mig själv. Det är som att jag allt vatten släpptes ut kroppen igen innan jag hann tänka "mensvärk", och hektona som stadigt gått uppåt hela veckan trots intensiv träning bara forsade av mig! Plötsligt står jag på lägsta ever-nivån igen! Det betyder att jag är på -14 kg och att även mitt BMI har nått en ny sån där magisk gräns! SÅ JÄVLA SKÖNT. Ni fattar inte.

Midsommar blev en mätt historia, men å andra sidan åt jag i princip bara bra mat så i slutändan gjorde det inte så mycket ändå. Eller snarare så här: Jag åt ingenting på hela dagen, förrän det var dags för midsommarmaten. Då åt jag desto mer, men det är ju ändå begränsat hur mycket föda man kan få i sig inom loppet av två-tre timmar, vilket i slutändan gjorde att jag inte fått i mig för mycket ändå. När vi kom till efterrätten, vaniljpannacotta med jordgubbar som dragit i sprit, apelsin och basilika, så trodde jag att jag skulle kräkas. Det la sig verkligen som topping på grädden på moset. Far too much alltså, men oh så gott.

Idag var min plan att åka upp till jobbet och träna en sväng innan jag skulle göra allt annat, men så var jag inte klar med min krönika och så ringde Philip och sa att vi skulle hänga och kanske gå runt i riksdagshuset idag så jag tänker att jag går och tränar imorgon istället. Eventuellt nu lite senare om han inte får sitt passerkort, vi får se. I övrigt har jag inte rört mig över huvud taget på hela helgen. Det enda jag gjort förutom att ligga i sängen har varit att gå över till Ica för att handla mat. Så jävla gött.

Time of my life

Jag tog med mig träningskläder idag och stack ner i gymmet för en timme sedan. Min originalplan var att börja gå på Friskis utepass från och med idag, men sen tänkte jag att jag skulle använda mig av jobbets gym innan jag går på semester. Följdaktligen traskade jag ner, bytte om och började springa. Jag har inte varit i gymmet sen typ mars så jag tänkte att jag skulle börja försiktigt och satte speeden på löpbandet på 8 (jag körde 9 sist när jag intervallade tror jag) och började jogga. Och joggade. Och joggade. Och joggade. Till slut hade jag sprungit 2 km/15 min med bara några sekunders avbrott för att dricka vatten. Så långt har jag aldrig sprungit i hela mitt liv! Inte ens på gymnasiet. Jag har alltid varit svårt plågad av att springa och inte trott att jag kan. Nu blev jag förvisso andfådd och väldigt svettig, men jag var liksom inte slut!

Sen gick jag in till maskinerna och tränade armar, ben, mage och rygg i 20 min, innan jag sprang ytterligare 1 km/8 min på bandet. Då var det dock lite segt, mest för att tiden går långsamt och inte för att det var särskilt jobbigt. Nästa gång ska jag satsa på att hålla ut längre i första omgången och ta lite kortare efteråt istället. Jag tror att jag lätt skulle klara 20 min eller mer redan i första omgången. Kanske har senaste veckans cyklande redan gett lite resultat?

Jag känner faktiskt att musklerna orkar mer redan nu. Det är skönt. Däremot hatar jag fortfarande Västerbron lika mycket. Jag har lärt mig en läxa från muskelbristningen på Nynäsgården och har börjat värma upp bättre och framför allt strecha mitt i och efter träningspassen och det känns mycket bättre då.

Vikten däremot irriterar mig. Den gick ner i slutet av förra veckan trots att jag ökade på kaloriintaget - men nu går det stadigt uppåt! Blä! Jag förstår inte, jag har förvisso ätit för mycket socker men inte för högt totalkalorital, plus att jag ökat på min motion jättemycket. Ändå går det uppåt. Vad gör jag för fel?

Det känns som att jag borde skaffa mig ett mål med min träning. Inte typ för de närmsta månaderna, men kanske för det närmsta året. Typ kunna vara med i nåt lopp av nåt slag, lagom längd på några kilometer (hehe). Inte för höga krav så att det blir ouppnåeligt.

Med vikten har jag egentligen nån sorts tanke på att lyckas bli av med ytterligare 6 kg, vilket ger en total på 20 kg för året, fram till Pride, dvs om drygt en månad. Jag inser att det kanske inte är helt realistiskt. Men det vore trevligt helt klart. Vi får se vart det leder.

Bajking

Jag jobbar få upp mitt kaloriintag lite för jag inser att jag inte går ner snabbare för att jag äter för lite. Det resulterar bara i trötthet. Däremot inser jag att det är en liten lätt ätstörning när man blir så manisk på att försöka äta så lite som möjligt. Men jag jobbar som sagt på att få det på en bättre nivå.

Igår fick jag min cykel levererad till Skarpnäck! Därifrån körde jag hem den, vilket tog 20 minuter lite drygt. Stockholm har verkligen helt fantastiska cykelvägar! Sen har fotgängarna lite svårt att förstå vad de där cykelmålningarna på vägen betyder, men det får man väl räkna med antar jag.

Gårdagens cyklande följde jag upp idag med att åka till Medborgarplatsen där jag simmade 30 minuter, och sen cyklade hem igen. Väl hemma han jag vila ett par minuter, innan jag for iväg mot Rålis där Felix och Jessica (?) hängde, det tog 15 minuter ungefär. Fuck vad jag hatar Västerbron! Den suger verkligen! Jag var nämligen tvungen att åka samma väg tillbaka sen! Oj så det tog i benen. Men nu har jag å andra sidan cyklat bort fler kalorier än vad jag hunnit äta idag, så då har jag förtjänat min mat i alla fall...

3 km!!

Var ute och sprang idag efter jobbet med Jonatan i nya kårstyrelsen, och jag KLARADE 3KM utan att stanna nästan! Trots mördarbacken och trots att jag inte vart ute och joggat på...evigheter! Enda gångsteg jag tog var 4-5st precis efter mördarbacken men Jonatan pushade så att jag fortsatte springa (tack!!)

Dieten jag försökte börja med så sent som förra tisdagen gick åt helvete också. Men men jag gråter inte för det, ska helt enkelt försöka äta bra och lagom mycket istället.

Nåt annat jag blev stolt över idag var att när jag kom tillbaka från att ha mött Elisabeth på Arlanda så blev jag jättesugen på bilar (nån framför mig åt bilar, farligt!) och gick in på pressbyrån, men jag köpte inte den vanliga 125g påsen utan istället en liten på 55g =) bra det!!!

Jag är duktig

Jo förresten så var jag under den senaste "magiska gränsen" redan igår förmiddags. Totalt sett så kan jag meddela att jag nu gått ner 14 kg. Jag är nöjd. När jag når 20 så ska jag göra nåt bra.

Hurtig dag

Alltså jag är FETT nöjd med mig själv idag! Jag har varit grymt hurtig. Först gick jag till tunnelbanan i morse, istället för att ta bussen direkt utanför dörren. Det innebär ca 10 min promenad extra jämfört med att ta bussen hela vägen. Sen gick jag hem från jobbet, det tar 55 minuter. Sen har jag käkat (ännu mer tzatsiki!!!!) och sett på Ugly Betty, och nu på kvällen har jag varit ute och joggat/promenerat i Tantolunden och längs vattnet i 40 minuter. Galet nöjd!

Det var rätt jobbigt när jag gick hem från jobbet faktiskt, solen gassade som sjutton. Nu på kvällen var det betydligt behagligare, och jag inser också hur mycket mer jag orkar springa än vad jag tror. Det var i alla fall skönt att komma ut. Ibland får jag klaustrofobi i mitt eget rum på kvällen.

Tzatsikin sprutar snart ur öronen

Jag har ägnat min LEDIGA dag (med mycket emfas) åt att gå till simhallen för en halvtimmes simning, plus promenad dit och hem. Sedan var jag vrålhungrig, och gjorde fullkornsspagetti med grönsaksbiff (Fam Dafgård), och sprang över till Ica medan spagettin kokade för att köpa en tomat - men kom hem med ingredienser till en lätt tzatsiki (minifraiche, gurka, olivolja, vitlök, salt) också. Om det är nåt jag skulle kunna hetsäta tills jag sprack så är det tzatsiki!! Dessutom testade jag ju att göra den på minifraiche fast att det egentligen ska vara avrunnen yoghurt, men jag tyckte att det blev minst lika gott ändå.

Sen åt jag lite spagetti, en biff och JÄTTEMYCKET tzatsiki. SÅ värt!! I love tzatsiki. Nu är jag så mätt att magen känns alldeles uppsvälld, men ändå har jag motionerat bort fler kalorier idag än vad jag fått i mig.

Belöning

Jag fick MVG i Foto C!!!! Jag är så sjukt nöjd, och firade det med en mörk kexchoklad (mums!) och det var det SÅ värt!! Dessutom har jag fortsatt nedåt i vikten så då får man unna sig lite ibland. Jag har bara 0,7 kg kvar till ännu en magisk gräns (de magiska gränserna är 10kg-gränserna, dvs inte att jag gått ner 10 utan 10 som att ens vikt är 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 kg osv) och det känns bra. Jag har varit väldigt duktig och disciplinerad senaste tiden. Dessutom är det inte så himla långt kvar till 15kg! Det blev ju väldigt mycket slarv ett tag med Urix osv, så jag är nöjd att jag blivit av med det som pizzorna la på och lite till.

Svullvecka i Lidköping med konsekvenser

Urix-veckan, med aftereight och brieost till frukost och pizza eller hamburgare till lunch, har gett närmare 2+ på vågen. Skitsamma, det var värt att svulla i några dagar (plus att det var svårt att hålla sig nyttig för det var väldigt begränsade valmöjligheter) och det går snabbt att få bort igen. Det är bara att skärpa till sig lite.

Jag är ändå ständigt på -10 nu, och det ska jag vara väldigt nöjd över. Jag märker att jag pallar att gå i t-shirt nu på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort före nyår. Jag bryr mig inte längre om mina issues med t.ex. mina armar, och inser snarare att jag ser mindre tjock ut i t-shirt än i långärmat. Och vem pallar att gå i helklädsel när det är varmt?!

Sen är jag fortfarande lika fascinerad över mina skuggor i ansiktet. Det är jätteroligt att göra olika grimaser och se hur det påverkar skuggorna. Inte lika rolig är min afte, som gör att jag har stora sår i munnen vilket gör fruktansvärt ont när jag pratar eller äter eller bara rör munnen eller sväljer. Helt jävla vidrigt är det. Jag skyller på Urix även där, samt brist på sömn.

Men i natt har jag åtminstone sovit 10 timmar! Jag gick och la mig redan vid kl 20! Mycket bra. Ska jobba på att sova mycket fler dagar den här veckan.

Varken svettig eller frisk

Fan. Det är så typiskt. Varje gång jag börjar känna att ja, nu ska jag nog ha tid att träna - då blir jag sjuk. Sjuk sjuk sjuk.

För två-tre veckor sedan var det halsfluss (andra gången i år, suck) och nu är det dunderförkylning (i kombination med dum ögoninflammation). Läkarbesök efter läkarbesök känns det som att jag går på.
Det enda positiva med det är att jag har frikort hos läkaren nu, eftersom jag kommit upp i 900kr sedan i november. Så nu kan jag springa dit hur mycket jag vill tills 17 november utan att behöva betala något, det är ju...öh...bra...

Summa summarum så har jag, sedan det köptes in i typ..april, använt mitt träningskort ungefär fem gånger. Suck. Det har varit bra dom gånger jag varit där, men det känns lite trist. Har iofs varit och klättrat 3 gånger också.

Men nu ska jag försöka vara duktig och äta mina vitaminer och mineraler, sova lite mer än jag gjort senaste tiden, se till att hålla mig frisk och så blir det träning och viktnedgång utav! =)
Frysen är överfull av matlådor, de allra flesta nyttiga, så jag kan äta bra och spara pengar på det med =) Vad gäller vikten så har jag stått still senaste månaden (+- ett par kilon upp och ner) på 10kg mer än jag vill väga som mest (iofs 4-5kg mindre än när jag började försöka gå ner i vikt), så det ska jag försöka göra något åt!

Late night walk

I ren desperation över det innevarande känsloläget, gick jag idag hemifrån 40 min innan jag skulle fika med mitt ex och beslutade mig för att traska och gå så långt jag hann. Det är från Ringvägen, ända till Sveavägen 60 det. Från södra Söder till norr. Jag hann gå i 35 min och ta mig till Gamla stan, innan jag insåg att det var bäst att ta en t-bana för att hinna i tid. Sen gick jag hela vägen hem efteråt, vilket tog ungefär 45-50 minuter. Förutom det har jag gått fram och tillbaka till tunnelbanan, plus fram och tillbaka från tunnelbanan till min tjej. Totalt ger det traskande i ca 95 minuter idag! Jag är mycket impad av mig själv. Det känns i höfter, fötter och smalben, men det är det värt. Då kan man unna sig att äta kladdkaka med citronskal till kvällsmat!

Jag blir lika förvånad den här gången som förra att mitt känsloläge faktiskt kan göra att jag av bara farten rasar i vikt. Den här gången har jag tappat närmare 3 kilon bara på ett par dagar. Det gör att jag nu är nere på lägstavikten från februari. Scary.

Kroppsissues

Förresten är det intressant vilka saker en blir fixerad vid. Det som jag själv tydligast såg vid första omgången var skuggorna jag fick under kindbenen, och jag kan gå och titta på dem VARJE gång jag tittar mig i spegeln! Har de försvunnit, är de där, har de ändrats? Naturligtvis är de fortfarande kvar där de var, och jag är mycket nöjd över att ha dem. Jag tänker att om jag går ner lika mycket till så borde jag ju få ännu mer skuggor på kinderna? I can't wait!!

Nåt annat jag fixerar mig vid är magen. Det märktes väldigt tydligt hur magen blev mindre och hur skuggan/gropen under magen blev mindre och mindre när jag gick ner, och det har också märkts direkt när jag slarvat. På samma sätt fixerar jag mig vid mina lår när jag ser min reflektion i skyltfönster och speglar. Låren har ju dock blivit påtagligt mindre, det inser jag också.

Min största issue annars är armarna. Jag hatar mina överarmars fläsk och det har gjort att jag alltid haft svårt att använda kortärmat. Nu har jag bestämt mig för att skita i det och det går faktiskt rätt bra, och ibland kan jag till och med tycka att de ser mindre ut i kortärmat. Men det är något jag måste jobba med, plus att jag skulle behöva styrketräna dem om de ska minska mer i omfång allteftersom jag minskar i vikt.

Jag har kanske inget hopp om att jag ska ha rutmage på Pride i sommar, som jag, Maja och Malin för tre år sedan kom överens om att vi skulle ha Pride 2007, men jag tycker att det vore en bedrift i sig att ha gått ner 20 kg och jag skulle vara rätt nöjd över det.

På G

Jobbigheter i övriga livet får mig att ta itu med min kroppssituation igen. Det känns bra att fokusera på något som jag ändå har bevisat att jag kan och klarar av. Idag har jag sprungit ute runt Eriksdal i 20 min, eller jag växlade mellan att gå och springa. När jag kom in var jag knallröd i ansiktet, och framför allt var lungorna helt slut! Det är egentligen första gången sen gympan i gymnasiet som jag är ute och springer, och det gör ju ändå en viss skillnad att springa ute i motvind och 6 graders värme jämfört med på ett löpband inne i en kvav källarlokal. Det var skönt att bevisa att jag kunde, även om det var jobbigt och jag inte sprang så mycket som jag orkat inne. Men å andra sidan var det 2 mån sen jag tränade också.

Sen gick jag på ett möte vid Fryshuset, och istället för att gå upp till Gullmars och ta en buss hem, så gick jag de 1,5 km hem, det tog 25 min i den hårda vinden och det var väl lite kallt och gjorde ont i öronen, men det var skönt att göra det.

Min vikt är för tillfället där den var i slutet av februari. Jämfört med lägstavikten så är det ett kilo för mycket, men jag klarade att gå ner 10 kg på 2 mån så nu ska jag klara lika mycket till! Kanske inte lika fort, men jag ska klara det i alla fall!

Men alltså...?

På två dagar har två personer frågat mig om det inte är så att jag gått ner ännu mer i vikt. Personen idag var till och med så envis att hen föreslog att jag kanske helt enkelt fått tyngre muskler? Jag gapflabbade personen rakt i ansiktet och konstaterade att jag inte tränat på 2½ månad.

För sanningen är att om jag har gått ner i vikt så har åtminstone varken jag eller vågen märkt det. Vågen säger fortfarande plus, och jag känner mig fetare än någonsin. Det är som att hjärnan nu hunnit ikapp kilona och insett att du är fan inte mindre fet bara för att du råkade gå ner några kilon!

Jag orkar inte.

Det är mycket lättare att vara singel

Okej, det är väl bara att jag inser och erkänner antar jag. Jag är fast i partnerfällan. Med det menar jag att det plötsligt blir väldigt mycket mat igen, att jag inte orkar träna och att vikten definitivt inte går åt rätt håll. Men hon gör ju så jäkla god mat! Är det inte rödbetsbiffar så är det fruktsallad med soyaglass. Det är otroligt farligt. Dessutom har jag fallit i godisfällan. Förvisso är den mesta av maten väldigt nyttig, den är ju hemskt vegansk, och med den typen av mat bör man ju också äta lite mer för att få i sig det en behöver. Det handlar väl dock om att inte få i sig FÖR mycket, och det är väldigt svårt när det är så gott... Favoritskjortan stramar lite igen, men jag har åtminstone bara gått upp omkring 2 kg. När jag var hemma på påsk visade mina föräldrars våg närmare -12,5kg jämfört med vid nyår, men efter det har det blivit lite för mycket bufféer och utemat. Jag antar att det borde vara ganska lätt att bli av med kilona om jag bara skärper till mig lite.

Det är så himla annorlunda att försöka hålla koll på vikten när man inte är singel. Nu sover jag ju de flesta nätterna i en annan säng, och där finns inte min våg vilket gör att jag inte kan ha slavisk koll på vikten och därmed blir jag inte lika upprörd på mig själv heller när jag ser att det svajar. Dessutom har jag inte tid att laga matlådor och hålla exakt koll på vad jag får i mig. Jag har inte tid att träna på kvällen, och dessutom finns det ju så mycket saker som känns viktigare...

Men vart tog motivationen vägen? Måste komma igång med att springa igen, nu kan man ju snart springa ute också utan att frysa arslet av sig. Ska försöka hitta en bra runda, jag har ju liksom stranden alldeles några hundra meter ner egentligen. Det finns inga ursäkter.

Det står still...

Fan att jag inte kan ha lite självdiciplin och bara köra hårt på dieten. Fan fan fan. Viktnedgången har inte direkt ökat, jag pendlar upp och ner 2 kg hela tiden just nu. Antar att det, precis som folk säger, mest är vatten.
Åhhhh. Jag måste sluta dricka alkohol. Och äta godis. Två vita veckor blir det nu, så det så.

Har iallafall kommit igång lite med träningen. Köpte 9-månaderskort för en vecka sedan, så nu har jag ingen ekonomisk undanflykt heller. Tränade 30min core den tisdagen, sen body balance på onsdagen. Torsdag ägnades åt jobb och bilåkning, vi åkte på team building i Sälen med arvoderadegruppen.
Fredag: 2 h längdåkning + 2 h skoter (jättekul!).
Lördag skulle ägnats åt snowboardåkning, men jag ramlade och slog mig på fredagen...pinsamt nog inte utomhus - utan inne i vår stuga. Dumma dumma raggsockor. Jag halkade på vägen från vardagsrummet till köket - DUNS! - i en liten hög på golvet. Ajajaj för knät. Så det vart ingen åkning, hade både blåmärken och vridmomentsmärtor i knät redan innan och det är ingen bra start. Åkte hundspann och drack öl istället, hmm, det var ju väldigt...nyttigt...

Igår var jag kvar på jobbet så sent så jag hann inte med några pass, men ett plus i kanten är att jag nu börjat gå/cykla till jobbet. Gick till Erik Dahlbergsgatan (min gamla adress) och hämtade min cykel som snällt stod kvar där och väntade. Bra bra. Så nu kommer jag cykla till och från jobb och träningar, no more subway for me! Det kommer förhoppningsvis hjälpa till att bättra på grundkondisen. Jippeeee!

Viktnedgång :)

tjoho, det går åt rätt håll :) Jag går på diet sedan tisdag 13/3 (tack för tipset Henrik) och det ger resultat! Vikten är påväg neråt (-2 kg sedan jag började) och hoppas att det ska fortsätta så :) Målet är minst 10 kg till, men det ska inte bli allt på en gång. Dieten är bara för att få en kickstart, jag ska börja träna också. Man ska dock inte träna så mycket nu i början på dieten, då man får i sig ganska lite kalorier per dag. Men det gör inte så mycket precis nu för jag är dunderförkyld.

Dock så var jag och klättrade i fredags!!! Hur kul som helst, kommer nog köpa ett tio-kort på klättring så att jag kan gå dit lite då och då :)

Förslappelse

De senaste två veckorna har varit pinsamt sega. Jag har inte orkat släpa mig ner i gymmet, inte orkat byta om för att göra något. Dessutom har jag haft andra trevligheter som lockat och som inte gjort träningsmotivationen särskilt hög. Träning skulle man kanske kunna säga har skett, om än i andra former, men inte träning som motiverar den ökning av matintag som skett. Det är jättedåligt. Jag har bara på de senaste dagarna nu gått upp över ett kilo och det känns inte bra. Jag ska ju gå åt andra hållet liksom. Dessutom känner jag mig tjock igen när jag ser mig i spegeln. Jag måste fortsätta gå nedåt. Det är ju dock så mycket annat hela tiden. Möten, konferenser, hotellfrukostar, dejter, fikan. Igår var vi på Chutney och åt jättegod veganmiddag, men det är inte bra för vikten.

Idag har jag sagt åt mig själv att skärpa mig. Jag har börjat äta mer frukt de senaste veckorna (jag har saknat frukt!), käkat vitaminer för aften vilket ju är bra för även resten av kroppen, och dessutom är ju min tjej vegan vilket gör att jag plötsligt konverterat till vegetarian på riktigt (annars får jag inte hångla!) och det ger också sundare mat.

En annan bieffekt av att jag inte tränat är att jag direkt märker att jag blir stel i höfterna och att det gör ont för att jag sitter stilla framför datorn hela dagen. Jag vet inte om det var för att jag tränade så väldigt mycket förut och plötsligt slutade, men hur som helst känns det som att det är värt att röra sig bara för att slippa det. Så de senaste dagarna nu har jag återupptagit mina lunchpromenader, och det känns onekligen väldigt skönt i vårsolen. Idag började jag traska, och sen när jag gått en stund tänkte jag att jag har ju faktiskt inte använt min friskvårdstimme den här veckan så jag bestämde mig för att fortsätta gå och se hur långt jag kom och hur långt jag orkade. Jag hamnade längs vattnet i Fredhäll och traskade ända till Kristineberg innan jag började gå tillbaka. Jag hade inte en blekaste aning om var jag var egentligen, även om mitt lokalsinne förstås sa mig att jag hade koll. 55 min var jag ute till sist innan jag kände att de nog skulle börja undra på kontoret snart, och nu sitter jag och blodet i årorna flyter så snabbt att det verkligen pirrar i hela benen och kroppen.

Jag har nån sorts plan om att försöka börja gå ut på morgnarna eller att springa på kvällarna. Jag kan ju faktiskt springa, det vet jag ju nu. Jag måste motivera mig, jag ska ju avverka minst 10 till! Då kan jag inte sluta nu.

Det är farligt att fylla år!

Man får så mycket fika! Det har varit helt galet idag...

07.30 - frukost med varm choklad, jordgubbsmilkshake och scones med smör/nötcréme på.
09.15 - chokladcookie till förmiddagstéet
11.00 - en bit morotskaka från min föregångares föregångares föregångares pluggkompisar
12.00 - mat. Pasta med köttfärssås. Mums!
14.15 - födelsedagsbakelse från IsK. Smördeg, vaniljcréme, grädde, blåbär och hallon överdraget med gelé.
14.45 - födelsedagsfika med arvoderadegruppen. Vaniljglass, jordgubbsglass, banan, Tom&Jerry-kakor och chokladsås.
16.00 - födelsedagschokladboll från kompis. God, men oj vad mätt jag fortfarande är. Sparar resten tills om en stund.

Jag kommer säkert ha gått upp ett par kilon igen...

Äntligen!

Jag har varit och tränat!! Jag bestämde mig igår kväll, efter att ha tillbringat helgen i en stuga på avslappningsretreat, att nu är det dags. Vågen visade på en 1,5kg positiv viktutveckling över helgen och då får man passa på att glida vidare med strömmen! :)
Frescati har ett poweryoga-pass på måndagar klockan 08.00, så jag bestämde mig för att gå på det. Det var jätteskönt, man kände sig liksom lagom genomarbetad och avslappnad. Sist på passet är en kvarts avslappning, så man hinner varva ner också. Sen är det bara att kila iväg till tunnelbanan och åka till jobbet (arrrrgh, jag har köpt ett månadskort god damn it...) så är man på jobbet lagom till halv tio och måndagsmötet!

Antagligen blir det Frescati nu, det känns skönt att det är så nära hem och påväg till/från jobbet. Dessutom har de många olika pass att gå på och riktigt bra priser. Alternativet närmast till hands är Friskis & svettis (vilket skulle passa bra till vårt bloggnamn - och det är väl också just ursprunget till namnet) och jag ska kika lite till innan jag bestämmer mig. Kommer ändå vara bortrest nu nästan hela veckan så det är ingen idé att köpa nåt förän nästa måndag.

Men; jag har tränat på riktigt för första gången iår!!

We're getting there!

Alltså, nu är det verkligen spurt som gäller. Nu menar jag inte att jag har tänkt sluta snart, men nu är det bara 0,6 kvar till 10 kg! Helt sjukt är vad det är.

Jag har kommit på vad jag ska belöna mig med när jag nått 25 kg. Jag är inte säker på att jag kommer att nå det, men sträva kan man. I alla fall, då ska jag be Peter Knutson att ha en fotosession med mig, för vid det laget kan jag knappast skämmas över min kropp längre. Då ska jag se till att få bilder som jag alltid ska titta på och komma ihåg hur det var en gång i tiden.

Igår tittade jag på bilderna som Erika tog på mig och Jinna och Kattis i julas och jag ser faktiskt att saker har hänt sedan dess. Eller jag ser det ju i spegeln också, men där ser jag ju mig själv varje dag och då är det svårt att se den stora skillnaden.

Den här veckan är det för stressigt för att träna. Jag tränade i måndag, och det sög utav bara helvete, men så är det väl. Jag måste skärpa till mig. Kanske borde börja äta på morgonen de dagar jag ska träna, då kanske jag skulle orka mer. Å andra sidan känner jag mig oftast mer svälld när jag har ätit och orkar inte för det, som när jag tränar på eftermiddagen till exempel. Så jag vet inte jag.

I helgen är det kongress. Får se om jag pallar att hålla min karaktär och inte börja svulla hotellmat.

Konstig mat

Igår åt jag förresten nåt av det konstigaste jag ätit hittills, haha. Eller inte maten i sig, men kombinationen. Jag var ute hos Micke och kollade på schlagern, och vi köpte mat på pizzerian. Jag ville dock inte ha pizza för jag vill inte offra två kilon för det (för det är det resultat jag får), och jag ville inte ha en vanlig sallad för de är också hemskt onyttiga med dressing och ost och gudvetvad.

Vad tog jag istället? Jo, jag la hela 15 spänn på tre burkar med pizzasallad och ett pizzabröd! Haha. Personalen på pizzerian tittade väldigt skumt på mig. Det var gott, jag älskar pizzasallad även om jag har ätit bättre såna och brödet var varmt och fint. Och jag åt inte pizza!

Plågsamt

Jo, det var nog just det där med PMS som var dealen. I fredags var det rent åt helvete att träna. Jag plågade mig upp till 8 minuter på cykeln, sen pallade jag inte ens det vanliga motståndet. Sänkte ett snäpp, och plågade mig i 8 min till. Sen körde jag 2 x 3+1 på bandet och det var helt vidrigt. Efter det la jag mig ner på golvet och var alldeles död i 10 minuter. Jag har inte upplevt det förut. Kroppen sa verkligen stopp. Jag fick sendrag i smalbenen dessutom.

Men efter lite vila bestämde jag mig för att inte ge upp, så jag gav mig fan på att åtminstone komma upp i 30 minuter. Jag körde ytterligare 6 minuter på cykeln, innan jag begav mig hemåt med ond och mör kropp. Och mycket riktigt, morgonen efter förstod jag varför allt varit så jobbigt.

Nu har jag hopp om att det ska gå lättare till veckan, när de värsta av ketchupdagarna är över. För nu går vikten neråt igen, så det är dags att sätta lite fart så det händer nåt.

Jag menar, till och med Lugna favoriter hade varit bättre...

Idag känner jag mig bara tjock. Ful. Fel. Allting dåligt. Förvisso är jag förmodligen ganska PMS:ig och dessutom har blodsockret varit rätt lågt fram till nu, men det suger ändå. Har varit ner i gymmet, men allting var bara jobbigt. Sen kom det en hel klass med 18-åriga slimma brudar med spiror som mina inte skulle mäta sig med ens om jag gick ner 30 kilo och körde tre spinningpass om dagen. Då kändes det inte så himla hett att jag satt där och var rödbetsröd. Så jag la av när jag kört 20 min på cykeln. Orka.

Denna dag tänkte jag dock spekulera om det här med vikten av bra musik när man tränar. I skolans gym finns två stora stereor, och eftersom jag inte orkat skaffa nya batterier till min mp3-spelare så har jag fått nöja mig med dem än så länge. De första veckorna satte jag på Vinyl, för gamla 60-talsklassiker är rätt trevligt att springa till. Sen var det nån grabb som satt på typ Rockklassiker eller nåt och det funkade också.

Idag tänkte jag att jag skulle prova nån annan kanal. För det första har nått ägg haft av antennen till stereon, vilket gör att oavsett vilken kanal man har så blir det massvis med brus. Sen lyckades jag ratta in Rix FM, som tidigare var min favoritradiokanal, men efter 10 minuter insåg jag att det här var verkligen HELT fel. På de 20 minutrarna på cykeln hann jag höra TVÅ låtar - den första var Cascada med en ballad, och sen kom fucking jävla Backstreet Bögs, vem tusan lyssnar på dem these days?! Och det är ju verkligen helt kört att träna till. Resten av tiden var en massa tjatande, och sen reklam reklam reklam. Helt kasst. Det får fan bli Vinyl igen nästa gång. Och sen har jag i och för sig lyckats skaffa ett batteri nu också, så om jag hittar sladden till mp3:n också så kan jag ju faktiskt använda den.

Ballader suger, 60-tal rockar. Eh.

Jag kanske borde börja göra listor. Typ Top10 bra träningsmusik. I förrgår tyckte Ellie att jag skulle göra en topp 5 över kändisar jag skulle vilja ligga med. Jag har aldrig tänkt tanken. Men jag vet ju att Ane alltid kommer först. Alltid.

Oh, if time was mine to waste

Det blir nog inget träningskort i mars heller :( Ska försöka komma ikapp min egen ekonomi först. Och jag känner att jag ändå aldrig har tid och ork att träna. Vill vill vill, men det funkar liksom inte då jag har jobb majoriteten av kvällar och eftermiddagar.
Ska väl kanske spela badminton på söndag eftermiddag dock, hoppas det blir av.

Dessutom måste jag hålla med Storasyster i att det där med möten är farligt. Vi är väl av dålig karaktär båda två, för det är verkligen svårt att motstå bullar och kakor och mackor och godis som det bjuds på. Varför bjuds det inte på f r u k t på möten istället?! UPP TILL REVOLUTION MOT MÖTESFIKAT!! Bjud på FRUKT istället för bullar!!

Nu har jag varit bortrest två långhelger i rad där jag dessutom druckit endel alkohol och ätit mycket mat och godis. Typiskt dåligt för vikten. Jag önskar att jag kunde bidra med nyttiga recept och positiva viktresultat som Storasyster gör, men det får vänta. Dessutom måste jag skaffa batteri till min badrumsvåg.

Ja, det blev mat idag också...

Här kommer receptet på dagens mat. Mycket billigt och extremt enkelt.

Fullkornsspagetti och morotssås

4 port (ca 380 kcal/port)

280 g fullkornsspagetti (ICA:s är rätt goda!)
500 g morötter
(1 palsternacka)
400 g krossade tomater
vatten (fyll burken med de krossade tomaterna och häll i)
2 lökar
1 tomat
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl ketchup
1/2 dl creme fraiche eller liknande (jag hade grekisk yoghurt hemma)
2 grönsaksbuljongtärningar
1 msk olivolja
salt
ca 1 msk basilika
ca 1 msk oregano

Hacka löken och fräs tillsammans med olivolja i gryta med höga kanter. Riv morötter (undvik att riva ner knogarna med dem... Annars blir det inte vegetariskt, och så gör det så ont att hacka löken...) och eventuell palsternacka eller vad annat som ska vara i. Hacka tomaten.

Häll i tomatkrossen, rivna morötter och tomat tillsammans med vatten och buljongtärning i grytan. Ha i ketchup och tomatpuré. Låt koka i kanske 15 min.

Koka spagettin med salt.

Rör ner creme fraiche/yoghurt i såsen och låt den koka en liten stund till. Ha sen i basilikan och oreganon. Smaka av.

Back on track

Idag känns allt lite bättre och jag cyklade 20 minuter och intervallade 16 minuter på löpbandet. Är mycket mör i kroppen, men det var skönt. Insåg att jag förmodligen bör komma på nåt väldigt viktigt att tänka på lagom tills jag går ner till gymmet, då är det mycket lättare. Idag kom jag på en idé mitt i träningen och då försvann minutrarna mycket snabbare. Det är väl så att när man inte mår helt bra mentalt så blir också träningen mycket jobbigare. Även på vågen syns det att jag skärpt till mig, har inte gått ner något totalt sett sen förra veckan - men med tanke på vilken oregelbunden viktkurva jag haft nu så är jag ändå rätt nöjd med att vara nere på förra veckans vikt igen. Jobbet har bjudit på alldeles för mycket onyttigt, och möten jag har varit på har inneburit ost och mackor och massor av sånt som får vågen att flacka.

Det allra bästa med att gå ner i vikt måste ändå vara hur jag väldigt påtagligt ändå ser hur jag minskar i omfång. Brösten till exempel, annars är jag väl i överkanten av min storlek men nu minskar de och börjar bli i underkant på storleken istället. Det kanske kan verka bakvänt att man vill att brösten ska bli mindre med tanke på hur många som vill ha större. Men jag lovar att om jag kunde så skulle jag ge bort dem helt! Att de minskar är otroligt skönt. Ser också på magen hur det överflödiga minskar, det kanske inte är så påtagligt för alla andra, men jag som lever med mig själv varje dag ser det.

Däremot tycker jag inte att konditionen blir bättre i den takt som den borde. Jag orkar ju inte mycket mer nu än vad jag gjorde från början. Eller lite kanske, cyklingen är ju enklare och jag antar att jag plågade mig mer för att orka med minutrarna på bandet förut och jag har ju ändå ökat trycket på intervallen från 2+1 till 3+1, men det känns ändå inte som det. Å andra sidan har jag väl inte tid att träna under längre tider ändå, inte på luncherna i alla fall. En dryg halvtimmes träning är vad jag har samvete att vara borta för.

Förra gången jag gick ner i vikt på allvar så gick det i ungefär samma takt egentligen (i snitt är det ju ungefär 1 kg per vecka nu och det är väl rätt sunt tror jag), men då tröttnade jag efter de första 8 kilona. Sen tog det ytterligare ett halvår innan jag orkade mer, och då fick jag bort 5 till innan det sakta började krypa uppåt igen. Den här gången ska jag inte tröttna efter 8, för jag vet att jag kan och att det inte är särskilt konstigt att det börjar bli jobbigt efter ett tag.

Det kanske är så att jag borde komma på något jag ska göra när jag nått 10. Jag vet inte. Till att börja med väntar jag ju på att min nya skjorta ska sitta perfekt. Den är liiite tajt nu även om den funkar, men några kilon till så blir den perfekt och den är verkligen skitsnygg. Men nåt mer seriöst borde jag väl uppmuntra mig själv med. Men vad?

Slut på motivation

Fan, vart tog motivationen vägen?! Det har varit en deppig dag och när jag gick ner i gymmet före lunchen kände jag bara en sån enorm olust. Det gick så sjukt segt, jag var tvungen att tvinga mig själv för att palla hela halvtimmen. Det är inte kul längre. Och detta trots att jag ju faktiskt ser på mig själv vad det har för effekt. Skjortorna stramar inte och börjar snarare se lite stora ut, och det borde ju vara motivation i sig. Diverse valkar minskar också i omfång, men ändå känns det inte bra. Jag vet inte vad jag ska göra för att tycka att det är meningsfullt mer. Skolan bjuder på alldeles för mycket socker och tårtor och jag har inte karaktär att säga nej, och jag är alldeles för trött hela tiden. Kurvan ser snart ut som en sinuskurva och det är inte bra. Det är dags för skärpning, men jag vet inte hur. Jag tror jag behöver någon att träna med, och det är ju svårt i sig med tanke på att jag gör det på arbetstid och den jag skulle träna med nu har slutat. Fuck. Det är dåligt det här.

Sockerchock!

Igår hade min turkiska kollega med sig en hel låda med hemmagjorda turkiska bakelser. Gissa om jag föll dit? Shit, hysteriskt gott. Så när jag gick hem hade jag fyllt på sockerdepåerna till bristningsgränsen efter att knappt ha ätit socker på 1½ månad, och gick direkt till ett möte där vi dessutom bjöd på wienerbröd. Farligt. Så när vi gick hem hade sockret både hunnit toppa och sen dala igen. Felix började bli rejält kinkig, medan jag faktiskt inte blir så himla kinkig förrän blodsockret är rejält rejält lågt. Däremot blir jag förvirrad och kan inte bestämma mig för vad jag ska handla i affären.

Till slut insåg jag dock att jag var sjukt sugen på tzatsiki, så vi köpte ingredienser till det plus att Felix var sugen på tortellini. När vi kom hem bestämde jag mig för att göra lite quinoa till - jag kan inte leva utan min quinoa! Det blev i alla fall helt galet mumsigt. 2 dl grekisk yoghurt och en gurka räckte till två rejäla tzatsikiportioner, med tillägg för en vitlöksklyfta, 1 msk olivolja och lite salt. Shit, har jag väl börjat äta tzatsiki så kan jag äta tills jag avlider, det är så hemskt gott.

Frossandet gav resultat på vågen också, några hekton upp och kurvan ser lite schizo ut för tillfället med tanke på det extrema raset under förra veckan.

Tränade lite igår på lunchen också, cyklade 16 min först och intervallade sedan på löpbandet (3+1) i 16 min. Idag har jag faktiskt lite träningsvärk, eller jag är seg i kroppen och det är lite mört. Idag ska jag inte träna, och imorgon vet jag inte hur det ska bli för jag ska på mingel på kvällen och jag blir så hemsk i håret efter att ha tränat och det är lite B att komma till ett viktigt mingeltillfälle och se ut som skräp. Ja, jag är en fjolla.

Sover lite dåligt för tillfället. Är hemskt trött, men jag tror jag har för mycket i huvudet för att kunna slappna av. Inatt drömde jag massor av hemskheter och halvvaknade vid ett antal tillfällen och gjorde konstiga saker - typ drog upp rullgardinen, innan jag insåg att klockan var strax efter 3 och jag minns att jag konstaterade för mig själv att jag klarar mig utan dem. Vilka "dem" var vet jag inte.

Ny på bloggen!!

Hej allihop!
Här kommer Linnahs lilla skitsyster och stör er vardag ;) Jag blev så inspirerad av syrrans nya hurtiga liv att jag själv vill börja skriva träningsblogg. Men jag tror att min brist på motivation och självrespekt gör att jag inte skulle hålla uppe med träning och sådant om jag inte har någon att stå till svars för. Så nu ska jag, lillasyster Erika, också vara med och bidra HÄR med anekdoter från MIN träning, så att ni kan bedöma och förfäras över mina vanor.

Ehm...ja, träning ja...sådan existerar inte så mycket i min vardag...

Jag jobbar på Tekniska Högskolans Studentkår och är allmänt stressad över allt som är att göra. Den enda träning jag bedrivit sedan jag började här (vid nyår) är att jag tillsammans med två arbetskompisar går till och från jobbet så ofta det går. De dagar jag gör det är det kanon; det blir en timmas (relativt) rask promenad om dagen det! Men vi har lite olika och oregelbunden arbetstid, och min motivation att gå när jag inte kan gå med de andra är...inte så stark. Så ibland blir det tyvärr tunnelbana ändå... :(
Och nu handlade jag saker på IKEA förra helgen så jag har inte råd att köpa träningskort. Ska väl försöka träna på annat sätt tills vidare.

I'll let you know!!

Ja, och där kan vi ju konstatera att jag hade fel

Om jag trodde att de där kilona skulle ha kommit tillbaka vid det här laget, så hade jag fel. Ytterligare 0,8 kg har försvunnit sen igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det.

Har inte tränat sen i tisdags av privata orsaker, och så har jag dessutom varit sjukskriven idag, men jag rör i alla fall mycket mer på mig i vardagen. Såna saker som att gå i trapport istället för rulltrappan ter sig som enormt enkla åtgärder. När jag kommer hem går jag också till exempel alltid uppför de tre trapporna till vår lägenhet, jag tror bara jag tagit hissen 3-4 gånger hittills, och då har jag haft extremt mycket grejer att bära på - typ flyttlass...

Here's the curve

För att illustrera det hela kommer här kurvan sen nyår.

De rosa strecken och plupparna är på kvällen, de blå på morgonen. Alltså skall det egentligen ses som att de rosa plupparna snarare ska ses i förhållande till de morgonen efter, inte till de precis under. Varje streck på y-axeln är också ett kilo.

Jag borde nog bli statistiker. Jag älskar exceldokument och statistik.

Okej, nu tar vi det lilla lugna

Det är spännande att jag de senaste dagarna lärt mig ytterligare lite om min kropp. Det har varit ett fullständigt helvete på sistone, och natten till igår sov jag inte många minuter. Istället låg jag hela natten och skakade och frös och grät om vartannat. Igår åt jag dåligt och satt dessutom och skakade större delen av dagen. Följden av det har blivit att jag gått ner i princip två kilon på två dagar. Vilket jag tycker är otroligt obehagligt. Det här med viktnedgång ska ske på ett sansat och balanserat sätt, i lagom takt. För första gången skulle jag faktiskt bli glad om jag gick upp några hekton till ikväll, det skulle bara vara sunt. Så kan jag ta det därifrån sen. För den här nivån känns inte riktigt bra, inte så här.

Det jag lärt mig om min kropp och mig själv är i alla fall att faktiskt även jag går ner i vikt när jag mår skit. Jag har alltid varit en sån som tröstätit, istället för att sluta äta, och det ger ju följdaktligen konsekvensen att man blir fet av att må dåligt. Den här gången har det inte blivit så. Det är spännande på nåt sätt.

Skulle det ändå stanna på den här nivån, eller den som var igår kväll, så har jag gått ner 7,2-7,4 kg sen nyår.

Rödbetsquinoa

Här kommer nästa recept!

Rödbetsquinoa med spenat & feta

4 port (ca 300 kcal/port)

3 rödbetor
2 dl quinoa
80 g babyspenat
150g fetaost (10%)
4 dl vatten
örtbuljongtärning
2 msk solrosfrön (rostade eller orostade, men inte saltade)
1 citron
1 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
färsk basilika (några kvistar)
timjan
oregano
salt

Koka rödbetorna med skal. Låt svalna, skala och skiva/tärna dem.
Koka quinoan i vattnet tillsammans med buljongen i 25 min - när det är klart ser det nästan ut som ris som är klart, och quinoan har sugit åt sig allt vatten (men akta så det inte bränner).

Pressa citronen, blanda med olivoljan, pressa vitlöken i, och blanda i hälften av den färska basilikan (hackad), timjan, oregano och salt. Blanda ihop.

Skölj spenaten och blanda med resten av basilikan (grovhackad). Lägg upp fint i en skål, lägg över quinoan, smula fetaosten över, lägg på rödbetorna. Ringla dressingen över, och strö över solrosfröna.

Tadaaa!

Naturligtvis ska man blanda alltihop innan man äter det, då blir det godast, men det ser finare ut så här. :)

Quinoasallad

Eftersom den här bloggen ska vara en hälso- och nyttighetsblogg så tänkte jag att jag skulle lägga in mina fina recept här också. :) Så här kommer det första.

Linneas quinoasallad
1 port (ca 400 kcal)

½ dl okokt quinoa
1 morot
1 palsternacka
1 dl haricots verts (eller typ litegrann i alla fall)
1/3 citron
1 msk olivolja
½ vitlöksklyfta
timjan
oregano
salt

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skär morot och palsternacka (palsternackan i lite större bitar eftersom den blir klar snabbare). Lägg på ugnsfast form och ringla över lite olivolja. Stoppa in i ugnen i ca 15 minuter, vänd på grönsakerna efter halva tiden.

Skölj quinoan och koka den som man ska (dvs i ca 15 min). Häll av.

Pressa citronen, pressa i vitlöken, ha i olivoljan (ca 1/3-1/4 av mängden citron max), timjan & oregano (snåla inte!) och salt och blanda ihop.

Koka upp haricots vertsen tills de är lagom. Lägg quinoan i en skål/tallrik, lägg över rotfrukterna och bönorna, blanda om. Häll över dressingen och blanda om. Ät med andakt.

Helt fantastiskt gott!

I've got company!

Jag har nu fått sällskap i min blogg! Det är min lillasyrra som anslutit sig till bloggen, och från och med nu handlar bloggen alltså om båda systrarnas vedermödor för att bli fit and gorgeous!

Syrran och jag är varandras motsatser i mycket av det vi gör. Det lär säkert märkas. Nåja, hon får presentera sig själv. Även om det nu inte är direkt många besökare här. :)

Det är tur att jag har lite jävlar anamma i kroppen ibland

Träningen idag var sjuhelvetes jobbig. När jag sprungit 16 min 3+1 på löpbandet satte jag mig på cykeln och tänkte att det var ju ändå rätt lätt sist så jag kunde ju öka motståndet lite. Oh my god, det var helt vidrigt. Efter två minuter trodde jag att jag skulle dö, eller åtminstone tappa benen. Det kanske hade varit bra att bara öka ETT steg på motståndet... Det var ren och pur envishet som fick mig att genomhärda 14 min på cykeln, även om jag sänkte motståndet ett steg efter typ 6 min och sen ytterligare ett (till det ursprungliga motståndet) efter kanske 8 min. Oj så jobbigt. Sen tänkte jag att jag måste ju ändå komma upp i de 35 min jag tränat de senaste dagarna, men när jag ställde mig på bandet igen efter cykeln så sa mina vader att nu får det fanimej vara nog. Jag fick kramp! Shit, så mycket mjölksyra visste jag inte att man kunde få. Jag insåg att det nog var tillräckligt för idag.

Sen var varenda trappa jag var tvungen att gå i en plåga. Och nu har jag känt av att högerknät (inte det opererade knät) var lite trött så jag tror nog att det kan vara bra att låta bli att överbelasta kroppen. Imorgon ska jag ta det lugnt, men jag har ändå inte tid att träna då. Kanske kan jag ta en lunchpromenad bara istället.

Förresten blev jag opepp precis innan jag skulle ner i gymmet, när min kollega sa att egentligen får man inte utnyttja sin friskvårdstimme i anslutning till dagens slut eller till lunchrasten enligt nåt kommunbeslut. Vad är det för en löjlig jävla regel? Om jag vill använda 15 min av min lunchrast, som jag annars inte behöver, till dusch och ombyte och därmed kunna dela upp min friskvårdstid till två gånger i veckan, varför skulle jag då inte få göra det?! Eller att lägga en halvtimmes träning precis när jag ska sluta, för att sedan duscha efter jobbet. Skolan förlorar ju inte på det! Ska jag då istället jobba en timme på morgonen, gå ner och lägga en timme på träning, gå upp och jobba ett par timmar, gå på lunch, jobba några timmar och sen gå hem? Det är ju JÄTTEKORKAT! När dagen blir så uppdelad så hinner man ju fan inte koncentrera sig på en sak, då kommer man aldrig igång med saker som tar en stund att göra. Bättre att jobba 4 timmar effektivt, ta 1 timme för lunch + träning, och sen jobba 3½ timme effektivt till! Blääää för byråkrati!! Nåja, jag tänker skita i det ändå. Jag kan gå ner och träna när min andra kollega är där så märks det inte att jag försvinner. Löjligt system.

Ny på bloggen!

Hej allihop!
Här kommer Linnahs lilla skitsyster och stör er vardag ;) Jag blev så inspirerad av syrrans nya hurtiga liv att jag själv vill börja skriva träningsblogg. Men jag tror att min brist på motivation och självrespekt gör att jag inte skulle hålla uppe med träning och sådant om jag inte har någon att stå till svars för. Så nu ska jag, lillasyster Erika, också vara med och bidra HÄR med anekdoter från MIN träning, så att ni kan bedöma och förfäras över mina vanor.

Ehm...ja, träning ja...sådan existerar inte så mycket i min vardag...

Jag jobbar på Tekniska Högskolans Studentkår och är allmänt stressad över allt som är att göra. Den enda träning jag bedrivit sedan jag började här (vid nyår) är att jag tillsammans med två arbetskompisar går till och från jobbet så ofta det går. De dagar jag gör det är det kanon; det blir en timmas (relativt) rask promenad om dagen det! Men vi har lite oregelbunden arbetstid, och min motivation att gå när jag inte kan gå med de andra är...inte så stark, så ibland blir det tunnelbana ändå... :(
Och nu handlade jag saker på IKEA förra helgen så jag har inte råd att köpa träningskort.
Ska väl försöka träna på annat sätt tills vidare.

I'll let you know!!

Förmodligen är det bara inbillning, men ändå

Alltså byxor börjar ju alltid hänga lite efter ett tag, det finns knappast några undantag. Efter några dagars användande är de lite säckiga i rumpan, det hör liksom till.

Men normalt sett brukar åtminstone de här jeansen vara ganska tajta i midjan när de är nytvättade. Och de brukar åtminstone inte börja hänga förrän efter en dag. Dessutom brukar det vara jobbigt att sitta i skräddarsits i dem hemma i sängen.

Alltså... Jag tror inte att jag inbillar mig, den här gången gick de lätt som en plätt att knäppa, och jag såg ut som om jag har väldens hängrumpa redan när jag satte på mig dem, alternativt som Ronny&Ragge light. Jag tror faktiskt att de 5½ kilona börjar märkas lite. Lite lite i alla fall.

Dessutom har jag börjat få en skugga i ansiktet, under kindbenen, som jag inte brukar ha. Och det är ju inte som att mitt kindben plötsligt börjat växa liksom. Jag tror nästan att det börjar synas. And I like it! Dessutom tycker jag att jag kan dra in magen bättre, haha.

Igår cyklade jag i hela 20 minuter. Det var pest, fast ändå inte så tokigt farligt. Jag lever ju fortfarande liksom. Dessutom ökade jag på mina intervaller, eller jag körde 3+1 istället för 2+1. Det är bra. Men jobbigt. Igår var det en av lärarna på skolan som tränade i gymmet så jag fick fint bita ihop på cykeln tills han var klar. Annars brukar jag alltid köra löpbandet först och cykeln sen. Kanske funkar det bättre egentligen, att göra som igår. Jag vet inte. Måste testa några gånger.

Däremot är håret hysteriskt jobbigt just nu. Det vill liksom bara hänga i ansiktet. Jag har börjat sätta upp det med spännen, med följden att jag ser ut som Pippi som just kommit ut ur en tvättmaskin. Än är det ju för kort för att ha i tofs liksom. Eller det är ju rätt långt kvar tills det funkar med tofs.

Nåt annat jag reflekterat över är min ansiktsfärg. Det är som att det går en gigantisk ådra upp i huvudet, men ingen som leder iväg blodet därifrån igen. Jag ser inte bara ut som en tomat efter träningen, jag ser ut som en rödbeta. Och det knasiga är att det verkligen bara är ansiktet. Halsen är liksom som vanligt, resten av kroppen också. Men ansiktet knallrött.

Viktlöshet

Idag intervallade jag på bandet i 20 min, och sen15 min på cykeln. Det är så trevligt när man tar den där gå-minuten mellan spring-minutrarna att inse att okej, jag pallar faktiskt en intervall till utan minsta problem! Ska försöka öka successivt, men när det blir för mycket så kommer det vara svårt att träna på lunchen för då kommer jag överskrida min friskvårdstimme jättemycket. Det är förresten fantastiskt trevligt att kunna träna på betald arbetstid.

Efter träningen åt jag mat direkt, och var faktiskt mätt på ganska lite. Det är trevligt. Bäddar man med massa grönsaker först så blir det inte så mycket plats för det mindre nyttiga och det är ju bra. Det är så sjuuukt gott med mat efter att ha tränat!!

Nu när någon kom och ville bli insläppta till vaktmästarna så var det som att benen liksom gick av sig själva. Jag älskar den där känslan av viktlöshet som kommer efter träning, att inte behöva göra något för att benen ska röra sig. Jag är jättejättetrött idag, men är ändå enormt mycket piggare nu efter träningen än före. Det är så motsägelsefullt, att efter att ha tagit ut sig i gymmet vara MER pigg än innan. Men det är ju inte som att jag inte hade hört talas om det innan.

Det är först nu jag förstår det här med endorfiner

Idag har jag insett hur snabbt man vänjer sig vid att vara fysiskt aktiv och de endorfiner som frigörs. Igår och i måndags tränade jag i skolans gym på lunchen, igår intervallade jag först på löpbandet i 16 min (1min gå + 2min spring) och sen körde jag 14 min på cykeln (så länge har jag aldrig pallat på cykeln!!) och till sist gick jag in till styrkemaskinerna lite. På kvällen hjälpte jag också en kompis att flytta, vilket gjorde att det blev ännu mer fysiskt ansträngande, men då åt vi å andra sidan på Max först och så käkade jag kakor på kvällen.

Idag gjorde jag ingenting på lunchen, jag gick inte ens ut på promenad. Istället var min plan att åka till Forsgrenska på kvällen för att simma en stund. Det obehagliga var att det kändes i huvudet att jag inte fått nån frisk luft eller fått igång blodomloppet! När jag gick hem var jag jätteseg, som om jag aldrig riktigt kommit igång för dagen och värmt upp! Det har varit en plåga att gå i trappor hela dagen och när jag kom hem var hela kroppen matt. Jag släpade mig dock iväg till badet, ibland räcker viljestyrka ganska långt, och simmade i en halvtimme. Nu är jag som jag ska igen! Kroppen är varm och uppmjukad och jag känner mig tröttare men ändå piggare, väldigt konstigt. Jag börjar förstå varför folk blir träningsnarkomaner!

Insåg också när jag började simma att detta var första gången jag simmade sen operationen, och i början kände jag av rörelserna i ärret hela tiden. Sen glömde jag bort det. Det var i alla fall väldigt skönt att kunna simma såpass länge utan att vara orolig för att ha ont i knät i en vecka efteråt.

Lunchträning

Åh, så otroligt gott det är mat ibland! Tog en lunchsession i gymmet, först på bandet, sen cykeln och sen lite till på bandet. Det rinner om mig. Eller inte nu längre, men förut. Sen gick jag direkt till matsalen och käkade raggmunk och pannbiff, och det var helt fantastiskt gott! Jag åt med två av bibliotekarierna, och den ena frågade om jag varit i ett solarium eller nåt eftersom jag fått sån "fin färg", hahaha! Jag sa att ja jag ser väl ut som om jag skulle kunna fall död ner vilken sekund som helst, men hon påstod att jag bara såg frisk och fräsch ut. Jag skulle ha beskrivit det som en tomat.

Åh, jag är så duktig

Fy tusan, jag har så jävla ont i arslet att jag inte kommer kunna sitta på en stol på en vecka. Än mindre på en motionscykel. Varför skulle jag ge mig på de där helvetesmaskinerna för?!

Nåja, jag har tränat två dagar i rad och det är jag faktiskt ganska stolt över. Vi gick ner och testade skolans gym, igår gick jag ner själv och sprang först och sen cyklade och sen sprang lite till, och idag cyklade jag, sprang lite och sen styrketränade jag och min kollega. Ett par av de testosteronstinna 19-åringarna tittade lite på oss i ögonvrån och tyckte nog att vi var allmänt otroligt töntiga, men jag är ju så vuxen att jag inte alls behöver bry mig. Det är ju liksom jag som har månadslön och huvudnyckeln till skolan, inte dom. ;)

Jag hatar motionscyklar! Verkligen. Ändå satt jag på den jäveln i 12 intensiva minuter igår och 10 idag. Men jag inser att det verkligen passar mig bäst att börja med att springa, sen cykla när jag är uppvärmd, och sen eventuellt springa en stund till. Då pallar jag bäst. Och det är ändå konditionen som är viktigast känns det som, maskinerna känns mindre pretto, så då är det bättre att köra det som funkar än det som jag bara får ont av.

Maskinerna är inte alls som på Friskis, men jag antar att man får leva med det när det är gratis. Vissa av dem verkar en aning felkonstruerade dock, eller så är det bara jag som inte vet hur jag ska anpassa det hela.

Nu krävs verkligen någon dags vila. Får gå ut och röra på mig på lunchen imorgon för att inte stelna, och sen lite i helgen också. Men lite måste man väl vila antar jag.

Åh, jag är så svag för frestelserna

Tänk så lätt det är att falla till föga. Jag har varit jätteduktig ända sedan nyår, ätit nyttigt, undvikit socker, godis och kakor, promenerat på lunchen, tänkt mig för under möten och sånt och undvikit de värsta konferensfällorna, och med det också hittills gått ner 3½ kg på de 3½ veckorna som varit.

Igår var det dock kört. Det började med tårta i skolan på morgonen, nån fyllde år, och sen på eftermiddagen var det tisdagsfika. Efter det köpte jag med mig smarriga rotfrukter (jag ÄLSKAR palsternacka!!) och åkte ut till Tyresö där jag lagade till dem med olivolja i ugnen. Jag köpte med cashewnötter också och rostade på grönsakerna, men kunde inte låta bli att äta en del av det innan också. Sen var ju rotfrukterna så goda att jag inte kunde sluta äta. Sen hade de jag såg på film med sagt åt mig att köpa med en påse chips åt dem och jag gjorde det och sa bestämt att den fick de äta upp själva. Men icke... Jag skulle bara smaka en och sen var jag fast. Jag har ju för sjutton inte ätit chips på typ ett halvår, och det är ju inte ens gott!

Så när jag kom hem visade vågen en rusning på ett kilo uppåt. Naturligtvis hade det mesta av det försvunnit till morgonen, men jag står ju ändå på plus jämfört med igår morse. Men det går ju upp och ner, så är det. Min kurva ser rätt lustig ut. Men det är irriterande att man inte lyckas hålla sig från frestelserna trots att man vet att man kan, och därmed förorsaka en backe på kurvan. Nu tar det nån dag igen innan jag är nere i samma nivå som innan. Nåja.

Idag ska jag undersöka skolans gym och se om det kan gå att springa på löpband där under lunchrasten. Då tänkte jag göra det istället för att gå ut på promenad. Dessutom är det ju så jävla kallt ute just nu att man fryser näsan av sig. Vi får se hur det går.

Det blir aldrig som man tänkt sig

Och där tog det abrupt stopp. Det som hände var att jag åkte in på operation, plockade ur en benbit ur knät, var konvalescens ett tag, tränade en gång vilket gick finfint (det är helt fantastisk att plötsligt kunna göra allt utan att behöva krångla med knät!!) förutom att knät av naturliga skäl var lite svagt, och sen har det varit stendött. Nu gick mitt Friskis-kort ut vid nyår, jag fick jobb och flyttade, mina ambitioner om att spela handboll dog ganska snabbt i och med stressen som kommit med den nya tillvaron, och nu sitter jag här igen och har inte tid och inte ork med nånting. Ambitionen finns kvar, men när ska jag hinna?



Jag vägrar ge nyårslöften, men ett allmänt löfte till mig själv är att gå ner 10 kg. Eller nej, det är inget löfte. Det var faktiskt inte så att jag bestämde mig ens, ni vet en sån där dag då man talar om för sig själv att imorgon, då! Istället var det som att jag en dag bara gjorde det, utan direkt eftertanke. Första veckan på året gick jag ner 2 kg. Nu har det planat av, vilket suger. Men jag jobbar på det. Däremot har jag en tendens att bli våg-manisk, sådär att jag kan väga mig många många gånger per dag. Det är dåligt.

För att försöka komma igång igen så har jag börjat ta en halvtimme av min lunch för att gå på promenader. Det är faktiskt väldigt skönt, samt ett bra sätt för att lära mig omgivningarna kring mitt nya jobb. Dessutom bra att komma ifrån datorn en stund och att slippa ljuden och människorna.

Det fina med att jobba inom kommunal verksamhet är också att det finns en massa möjligheter till subventionerad träning och simning och liknande. Vi har reducerat pris på årskort i stadens simhallar (där det också finns gym), vi har möjlighet att använda oss av friskvårdstimme en gång i veckan, plus att det åtminstone tidigare har funnits nån form av idrottsförening inom personalen på arbetsplatsen. De har också köpt in ett gäng gåstavar som ingen använder. Förutom detta har vi tillgång till massör en gång i månaden, vilket kostar 100 spänn för en halvtimme! Jag tycker dock massage verkar läskigt.

Jag har hopp.