onsdag, februari 28, 2007

We're getting there!

Alltså, nu är det verkligen spurt som gäller. Nu menar jag inte att jag har tänkt sluta snart, men nu är det bara 0,6 kvar till 10 kg! Helt sjukt är vad det är.

Jag har kommit på vad jag ska belöna mig med när jag nått 25 kg. Jag är inte säker på att jag kommer att nå det, men sträva kan man. I alla fall, då ska jag be Peter Knutson att ha en fotosession med mig, för vid det laget kan jag knappast skämmas över min kropp längre. Då ska jag se till att få bilder som jag alltid ska titta på och komma ihåg hur det var en gång i tiden.

Igår tittade jag på bilderna som Erika tog på mig och Jinna och Kattis i julas och jag ser faktiskt att saker har hänt sedan dess. Eller jag ser det ju i spegeln också, men där ser jag ju mig själv varje dag och då är det svårt att se den stora skillnaden.

Den här veckan är det för stressigt för att träna. Jag tränade i måndag, och det sög utav bara helvete, men så är det väl. Jag måste skärpa till mig. Kanske borde börja äta på morgonen de dagar jag ska träna, då kanske jag skulle orka mer. Å andra sidan känner jag mig oftast mer svälld när jag har ätit och orkar inte för det, som när jag tränar på eftermiddagen till exempel. Så jag vet inte jag.

I helgen är det kongress. Får se om jag pallar att hålla min karaktär och inte börja svulla hotellmat.

söndag, februari 25, 2007

Konstig mat

Igår åt jag förresten nåt av det konstigaste jag ätit hittills, haha. Eller inte maten i sig, men kombinationen. Jag var ute hos Micke och kollade på schlagern, och vi köpte mat på pizzerian. Jag ville dock inte ha pizza för jag vill inte offra två kilon för det (för det är det resultat jag får), och jag ville inte ha en vanlig sallad för de är också hemskt onyttiga med dressing och ost och gudvetvad.

Vad tog jag istället? Jo, jag la hela 15 spänn på tre burkar med pizzasallad och ett pizzabröd! Haha. Personalen på pizzerian tittade väldigt skumt på mig. Det var gott, jag älskar pizzasallad även om jag har ätit bättre såna och brödet var varmt och fint. Och jag åt inte pizza!

Plågsamt

Jo, det var nog just det där med PMS som var dealen. I fredags var det rent åt helvete att träna. Jag plågade mig upp till 8 minuter på cykeln, sen pallade jag inte ens det vanliga motståndet. Sänkte ett snäpp, och plågade mig i 8 min till. Sen körde jag 2 x 3+1 på bandet och det var helt vidrigt. Efter det la jag mig ner på golvet och var alldeles död i 10 minuter. Jag har inte upplevt det förut. Kroppen sa verkligen stopp. Jag fick sendrag i smalbenen dessutom.

Men efter lite vila bestämde jag mig för att inte ge upp, så jag gav mig fan på att åtminstone komma upp i 30 minuter. Jag körde ytterligare 6 minuter på cykeln, innan jag begav mig hemåt med ond och mör kropp. Och mycket riktigt, morgonen efter förstod jag varför allt varit så jobbigt.

Nu har jag hopp om att det ska gå lättare till veckan, när de värsta av ketchupdagarna är över. För nu går vikten neråt igen, så det är dags att sätta lite fart så det händer nåt.

onsdag, februari 21, 2007

Jag menar, till och med Lugna favoriter hade varit bättre...

Idag känner jag mig bara tjock. Ful. Fel. Allting dåligt. Förvisso är jag förmodligen ganska PMS:ig och dessutom har blodsockret varit rätt lågt fram till nu, men det suger ändå. Har varit ner i gymmet, men allting var bara jobbigt. Sen kom det en hel klass med 18-åriga slimma brudar med spiror som mina inte skulle mäta sig med ens om jag gick ner 30 kilo och körde tre spinningpass om dagen. Då kändes det inte så himla hett att jag satt där och var rödbetsröd. Så jag la av när jag kört 20 min på cykeln. Orka.

Denna dag tänkte jag dock spekulera om det här med vikten av bra musik när man tränar. I skolans gym finns två stora stereor, och eftersom jag inte orkat skaffa nya batterier till min mp3-spelare så har jag fått nöja mig med dem än så länge. De första veckorna satte jag på Vinyl, för gamla 60-talsklassiker är rätt trevligt att springa till. Sen var det nån grabb som satt på typ Rockklassiker eller nåt och det funkade också.

Idag tänkte jag att jag skulle prova nån annan kanal. För det första har nått ägg haft av antennen till stereon, vilket gör att oavsett vilken kanal man har så blir det massvis med brus. Sen lyckades jag ratta in Rix FM, som tidigare var min favoritradiokanal, men efter 10 minuter insåg jag att det här var verkligen HELT fel. På de 20 minutrarna på cykeln hann jag höra TVÅ låtar - den första var Cascada med en ballad, och sen kom fucking jävla Backstreet Bögs, vem tusan lyssnar på dem these days?! Och det är ju verkligen helt kört att träna till. Resten av tiden var en massa tjatande, och sen reklam reklam reklam. Helt kasst. Det får fan bli Vinyl igen nästa gång. Och sen har jag i och för sig lyckats skaffa ett batteri nu också, så om jag hittar sladden till mp3:n också så kan jag ju faktiskt använda den.

Ballader suger, 60-tal rockar. Eh.

Jag kanske borde börja göra listor. Typ Top10 bra träningsmusik. I förrgår tyckte Ellie att jag skulle göra en topp 5 över kändisar jag skulle vilja ligga med. Jag har aldrig tänkt tanken. Men jag vet ju att Ane alltid kommer först. Alltid.

Oh, if time was mine to waste

Det blir nog inget träningskort i mars heller :( Ska försöka komma ikapp min egen ekonomi först. Och jag känner att jag ändå aldrig har tid och ork att träna. Vill vill vill, men det funkar liksom inte då jag har jobb majoriteten av kvällar och eftermiddagar.
Ska väl kanske spela badminton på söndag eftermiddag dock, hoppas det blir av.

Dessutom måste jag hålla med Storasyster i att det där med möten är farligt. Vi är väl av dålig karaktär båda två, för det är verkligen svårt att motstå bullar och kakor och mackor och godis som det bjuds på. Varför bjuds det inte på f r u k t på möten istället?! UPP TILL REVOLUTION MOT MÖTESFIKAT!! Bjud på FRUKT istället för bullar!!

Nu har jag varit bortrest två långhelger i rad där jag dessutom druckit endel alkohol och ätit mycket mat och godis. Typiskt dåligt för vikten. Jag önskar att jag kunde bidra med nyttiga recept och positiva viktresultat som Storasyster gör, men det får vänta. Dessutom måste jag skaffa batteri till min badrumsvåg.

måndag, februari 19, 2007

Ja, det blev mat idag också...

Här kommer receptet på dagens mat. Mycket billigt och extremt enkelt.

Fullkornsspagetti och morotssås

4 port (ca 380 kcal/port)

280 g fullkornsspagetti (ICA:s är rätt goda!)
500 g morötter
(1 palsternacka)
400 g krossade tomater
vatten (fyll burken med de krossade tomaterna och häll i)
2 lökar
1 tomat
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl ketchup
1/2 dl creme fraiche eller liknande (jag hade grekisk yoghurt hemma)
2 grönsaksbuljongtärningar
1 msk olivolja
salt
ca 1 msk basilika
ca 1 msk oregano

Hacka löken och fräs tillsammans med olivolja i gryta med höga kanter. Riv morötter (undvik att riva ner knogarna med dem... Annars blir det inte vegetariskt, och så gör det så ont att hacka löken...) och eventuell palsternacka eller vad annat som ska vara i. Hacka tomaten.

Häll i tomatkrossen, rivna morötter och tomat tillsammans med vatten och buljongtärning i grytan. Ha i ketchup och tomatpuré. Låt koka i kanske 15 min.

Koka spagettin med salt.

Rör ner creme fraiche/yoghurt i såsen och låt den koka en liten stund till. Ha sen i basilikan och oreganon. Smaka av.

Back on track

Idag känns allt lite bättre och jag cyklade 20 minuter och intervallade 16 minuter på löpbandet. Är mycket mör i kroppen, men det var skönt. Insåg att jag förmodligen bör komma på nåt väldigt viktigt att tänka på lagom tills jag går ner till gymmet, då är det mycket lättare. Idag kom jag på en idé mitt i träningen och då försvann minutrarna mycket snabbare. Det är väl så att när man inte mår helt bra mentalt så blir också träningen mycket jobbigare. Även på vågen syns det att jag skärpt till mig, har inte gått ner något totalt sett sen förra veckan - men med tanke på vilken oregelbunden viktkurva jag haft nu så är jag ändå rätt nöjd med att vara nere på förra veckans vikt igen. Jobbet har bjudit på alldeles för mycket onyttigt, och möten jag har varit på har inneburit ost och mackor och massor av sånt som får vågen att flacka.

Det allra bästa med att gå ner i vikt måste ändå vara hur jag väldigt påtagligt ändå ser hur jag minskar i omfång. Brösten till exempel, annars är jag väl i överkanten av min storlek men nu minskar de och börjar bli i underkant på storleken istället. Det kanske kan verka bakvänt att man vill att brösten ska bli mindre med tanke på hur många som vill ha större. Men jag lovar att om jag kunde så skulle jag ge bort dem helt! Att de minskar är otroligt skönt. Ser också på magen hur det överflödiga minskar, det kanske inte är så påtagligt för alla andra, men jag som lever med mig själv varje dag ser det.

Däremot tycker jag inte att konditionen blir bättre i den takt som den borde. Jag orkar ju inte mycket mer nu än vad jag gjorde från början. Eller lite kanske, cyklingen är ju enklare och jag antar att jag plågade mig mer för att orka med minutrarna på bandet förut och jag har ju ändå ökat trycket på intervallen från 2+1 till 3+1, men det känns ändå inte som det. Å andra sidan har jag väl inte tid att träna under längre tider ändå, inte på luncherna i alla fall. En dryg halvtimmes träning är vad jag har samvete att vara borta för.

Förra gången jag gick ner i vikt på allvar så gick det i ungefär samma takt egentligen (i snitt är det ju ungefär 1 kg per vecka nu och det är väl rätt sunt tror jag), men då tröttnade jag efter de första 8 kilona. Sen tog det ytterligare ett halvår innan jag orkade mer, och då fick jag bort 5 till innan det sakta började krypa uppåt igen. Den här gången ska jag inte tröttna efter 8, för jag vet att jag kan och att det inte är särskilt konstigt att det börjar bli jobbigt efter ett tag.

Det kanske är så att jag borde komma på något jag ska göra när jag nått 10. Jag vet inte. Till att börja med väntar jag ju på att min nya skjorta ska sitta perfekt. Den är liiite tajt nu även om den funkar, men några kilon till så blir den perfekt och den är verkligen skitsnygg. Men nåt mer seriöst borde jag väl uppmuntra mig själv med. Men vad?

onsdag, februari 14, 2007

Slut på motivation

Fan, vart tog motivationen vägen?! Det har varit en deppig dag och när jag gick ner i gymmet före lunchen kände jag bara en sån enorm olust. Det gick så sjukt segt, jag var tvungen att tvinga mig själv för att palla hela halvtimmen. Det är inte kul längre. Och detta trots att jag ju faktiskt ser på mig själv vad det har för effekt. Skjortorna stramar inte och börjar snarare se lite stora ut, och det borde ju vara motivation i sig. Diverse valkar minskar också i omfång, men ändå känns det inte bra. Jag vet inte vad jag ska göra för att tycka att det är meningsfullt mer. Skolan bjuder på alldeles för mycket socker och tårtor och jag har inte karaktär att säga nej, och jag är alldeles för trött hela tiden. Kurvan ser snart ut som en sinuskurva och det är inte bra. Det är dags för skärpning, men jag vet inte hur. Jag tror jag behöver någon att träna med, och det är ju svårt i sig med tanke på att jag gör det på arbetstid och den jag skulle träna med nu har slutat. Fuck. Det är dåligt det här.

tisdag, februari 13, 2007

Sockerchock!

Igår hade min turkiska kollega med sig en hel låda med hemmagjorda turkiska bakelser. Gissa om jag föll dit? Shit, hysteriskt gott. Så när jag gick hem hade jag fyllt på sockerdepåerna till bristningsgränsen efter att knappt ha ätit socker på 1½ månad, och gick direkt till ett möte där vi dessutom bjöd på wienerbröd. Farligt. Så när vi gick hem hade sockret både hunnit toppa och sen dala igen. Felix började bli rejält kinkig, medan jag faktiskt inte blir så himla kinkig förrän blodsockret är rejält rejält lågt. Däremot blir jag förvirrad och kan inte bestämma mig för vad jag ska handla i affären.

Till slut insåg jag dock att jag var sjukt sugen på tzatsiki, så vi köpte ingredienser till det plus att Felix var sugen på tortellini. När vi kom hem bestämde jag mig för att göra lite quinoa till - jag kan inte leva utan min quinoa! Det blev i alla fall helt galet mumsigt. 2 dl grekisk yoghurt och en gurka räckte till två rejäla tzatsikiportioner, med tillägg för en vitlöksklyfta, 1 msk olivolja och lite salt. Shit, har jag väl börjat äta tzatsiki så kan jag äta tills jag avlider, det är så hemskt gott.

Frossandet gav resultat på vågen också, några hekton upp och kurvan ser lite schizo ut för tillfället med tanke på det extrema raset under förra veckan.

Tränade lite igår på lunchen också, cyklade 16 min först och intervallade sedan på löpbandet (3+1) i 16 min. Idag har jag faktiskt lite träningsvärk, eller jag är seg i kroppen och det är lite mört. Idag ska jag inte träna, och imorgon vet jag inte hur det ska bli för jag ska på mingel på kvällen och jag blir så hemsk i håret efter att ha tränat och det är lite B att komma till ett viktigt mingeltillfälle och se ut som skräp. Ja, jag är en fjolla.

Sover lite dåligt för tillfället. Är hemskt trött, men jag tror jag har för mycket i huvudet för att kunna slappna av. Inatt drömde jag massor av hemskheter och halvvaknade vid ett antal tillfällen och gjorde konstiga saker - typ drog upp rullgardinen, innan jag insåg att klockan var strax efter 3 och jag minns att jag konstaterade för mig själv att jag klarar mig utan dem. Vilka "dem" var vet jag inte.

lördag, februari 10, 2007

Ny på bloggen!!

Hej allihop!
Här kommer Linnahs lilla skitsyster och stör er vardag ;) Jag blev så inspirerad av syrrans nya hurtiga liv att jag själv vill börja skriva träningsblogg. Men jag tror att min brist på motivation och självrespekt gör att jag inte skulle hålla uppe med träning och sådant om jag inte har någon att stå till svars för. Så nu ska jag, lillasyster Erika, också vara med och bidra HÄR med anekdoter från MIN träning, så att ni kan bedöma och förfäras över mina vanor.

Ehm...ja, träning ja...sådan existerar inte så mycket i min vardag...

Jag jobbar på Tekniska Högskolans Studentkår och är allmänt stressad över allt som är att göra. Den enda träning jag bedrivit sedan jag började här (vid nyår) är att jag tillsammans med två arbetskompisar går till och från jobbet så ofta det går. De dagar jag gör det är det kanon; det blir en timmas (relativt) rask promenad om dagen det! Men vi har lite olika och oregelbunden arbetstid, och min motivation att gå när jag inte kan gå med de andra är...inte så stark. Så ibland blir det tyvärr tunnelbana ändå... :(
Och nu handlade jag saker på IKEA förra helgen så jag har inte råd att köpa träningskort. Ska väl försöka träna på annat sätt tills vidare.

I'll let you know!!

Ja, och där kan vi ju konstatera att jag hade fel

Om jag trodde att de där kilona skulle ha kommit tillbaka vid det här laget, så hade jag fel. Ytterligare 0,8 kg har försvunnit sen igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det.

Har inte tränat sen i tisdags av privata orsaker, och så har jag dessutom varit sjukskriven idag, men jag rör i alla fall mycket mer på mig i vardagen. Såna saker som att gå i trapport istället för rulltrappan ter sig som enormt enkla åtgärder. När jag kommer hem går jag också till exempel alltid uppför de tre trapporna till vår lägenhet, jag tror bara jag tagit hissen 3-4 gånger hittills, och då har jag haft extremt mycket grejer att bära på - typ flyttlass...

fredag, februari 09, 2007

Here's the curve

För att illustrera det hela kommer här kurvan sen nyår.

De rosa strecken och plupparna är på kvällen, de blå på morgonen. Alltså skall det egentligen ses som att de rosa plupparna snarare ska ses i förhållande till de morgonen efter, inte till de precis under. Varje streck på y-axeln är också ett kilo.

Jag borde nog bli statistiker. Jag älskar exceldokument och statistik.

Okej, nu tar vi det lilla lugna

Det är spännande att jag de senaste dagarna lärt mig ytterligare lite om min kropp. Det har varit ett fullständigt helvete på sistone, och natten till igår sov jag inte många minuter. Istället låg jag hela natten och skakade och frös och grät om vartannat. Igår åt jag dåligt och satt dessutom och skakade större delen av dagen. Följden av det har blivit att jag gått ner i princip två kilon på två dagar. Vilket jag tycker är otroligt obehagligt. Det här med viktnedgång ska ske på ett sansat och balanserat sätt, i lagom takt. För första gången skulle jag faktiskt bli glad om jag gick upp några hekton till ikväll, det skulle bara vara sunt. Så kan jag ta det därifrån sen. För den här nivån känns inte riktigt bra, inte så här.

Det jag lärt mig om min kropp och mig själv är i alla fall att faktiskt även jag går ner i vikt när jag mår skit. Jag har alltid varit en sån som tröstätit, istället för att sluta äta, och det ger ju följdaktligen konsekvensen att man blir fet av att må dåligt. Den här gången har det inte blivit så. Det är spännande på nåt sätt.

Skulle det ändå stanna på den här nivån, eller den som var igår kväll, så har jag gått ner 7,2-7,4 kg sen nyår.

onsdag, februari 07, 2007

Rödbetsquinoa

Här kommer nästa recept!

Rödbetsquinoa med spenat & feta

4 port (ca 300 kcal/port)

3 rödbetor
2 dl quinoa
80 g babyspenat
150g fetaost (10%)
4 dl vatten
örtbuljongtärning
2 msk solrosfrön (rostade eller orostade, men inte saltade)
1 citron
1 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
färsk basilika (några kvistar)
timjan
oregano
salt

Koka rödbetorna med skal. Låt svalna, skala och skiva/tärna dem.
Koka quinoan i vattnet tillsammans med buljongen i 25 min - när det är klart ser det nästan ut som ris som är klart, och quinoan har sugit åt sig allt vatten (men akta så det inte bränner).

Pressa citronen, blanda med olivoljan, pressa vitlöken i, och blanda i hälften av den färska basilikan (hackad), timjan, oregano och salt. Blanda ihop.

Skölj spenaten och blanda med resten av basilikan (grovhackad). Lägg upp fint i en skål, lägg över quinoan, smula fetaosten över, lägg på rödbetorna. Ringla dressingen över, och strö över solrosfröna.

Tadaaa!

Naturligtvis ska man blanda alltihop innan man äter det, då blir det godast, men det ser finare ut så här. :)

Quinoasallad

Eftersom den här bloggen ska vara en hälso- och nyttighetsblogg så tänkte jag att jag skulle lägga in mina fina recept här också. :) Så här kommer det första.

Linneas quinoasallad
1 port (ca 400 kcal)

½ dl okokt quinoa
1 morot
1 palsternacka
1 dl haricots verts (eller typ litegrann i alla fall)
1/3 citron
1 msk olivolja
½ vitlöksklyfta
timjan
oregano
salt

Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skär morot och palsternacka (palsternackan i lite större bitar eftersom den blir klar snabbare). Lägg på ugnsfast form och ringla över lite olivolja. Stoppa in i ugnen i ca 15 minuter, vänd på grönsakerna efter halva tiden.

Skölj quinoan och koka den som man ska (dvs i ca 15 min). Häll av.

Pressa citronen, pressa i vitlöken, ha i olivoljan (ca 1/3-1/4 av mängden citron max), timjan & oregano (snåla inte!) och salt och blanda ihop.

Koka upp haricots vertsen tills de är lagom. Lägg quinoan i en skål/tallrik, lägg över rotfrukterna och bönorna, blanda om. Häll över dressingen och blanda om. Ät med andakt.

Helt fantastiskt gott!

tisdag, februari 06, 2007

I've got company!

Jag har nu fått sällskap i min blogg! Det är min lillasyrra som anslutit sig till bloggen, och från och med nu handlar bloggen alltså om båda systrarnas vedermödor för att bli fit and gorgeous!

Syrran och jag är varandras motsatser i mycket av det vi gör. Det lär säkert märkas. Nåja, hon får presentera sig själv. Även om det nu inte är direkt många besökare här. :)

Det är tur att jag har lite jävlar anamma i kroppen ibland

Träningen idag var sjuhelvetes jobbig. När jag sprungit 16 min 3+1 på löpbandet satte jag mig på cykeln och tänkte att det var ju ändå rätt lätt sist så jag kunde ju öka motståndet lite. Oh my god, det var helt vidrigt. Efter två minuter trodde jag att jag skulle dö, eller åtminstone tappa benen. Det kanske hade varit bra att bara öka ETT steg på motståndet... Det var ren och pur envishet som fick mig att genomhärda 14 min på cykeln, även om jag sänkte motståndet ett steg efter typ 6 min och sen ytterligare ett (till det ursprungliga motståndet) efter kanske 8 min. Oj så jobbigt. Sen tänkte jag att jag måste ju ändå komma upp i de 35 min jag tränat de senaste dagarna, men när jag ställde mig på bandet igen efter cykeln så sa mina vader att nu får det fanimej vara nog. Jag fick kramp! Shit, så mycket mjölksyra visste jag inte att man kunde få. Jag insåg att det nog var tillräckligt för idag.

Sen var varenda trappa jag var tvungen att gå i en plåga. Och nu har jag känt av att högerknät (inte det opererade knät) var lite trött så jag tror nog att det kan vara bra att låta bli att överbelasta kroppen. Imorgon ska jag ta det lugnt, men jag har ändå inte tid att träna då. Kanske kan jag ta en lunchpromenad bara istället.

Förresten blev jag opepp precis innan jag skulle ner i gymmet, när min kollega sa att egentligen får man inte utnyttja sin friskvårdstimme i anslutning till dagens slut eller till lunchrasten enligt nåt kommunbeslut. Vad är det för en löjlig jävla regel? Om jag vill använda 15 min av min lunchrast, som jag annars inte behöver, till dusch och ombyte och därmed kunna dela upp min friskvårdstid till två gånger i veckan, varför skulle jag då inte få göra det?! Eller att lägga en halvtimmes träning precis när jag ska sluta, för att sedan duscha efter jobbet. Skolan förlorar ju inte på det! Ska jag då istället jobba en timme på morgonen, gå ner och lägga en timme på träning, gå upp och jobba ett par timmar, gå på lunch, jobba några timmar och sen gå hem? Det är ju JÄTTEKORKAT! När dagen blir så uppdelad så hinner man ju fan inte koncentrera sig på en sak, då kommer man aldrig igång med saker som tar en stund att göra. Bättre att jobba 4 timmar effektivt, ta 1 timme för lunch + träning, och sen jobba 3½ timme effektivt till! Blääää för byråkrati!! Nåja, jag tänker skita i det ändå. Jag kan gå ner och träna när min andra kollega är där så märks det inte att jag försvinner. Löjligt system.

Ny på bloggen!

Hej allihop!
Här kommer Linnahs lilla skitsyster och stör er vardag ;) Jag blev så inspirerad av syrrans nya hurtiga liv att jag själv vill börja skriva träningsblogg. Men jag tror att min brist på motivation och självrespekt gör att jag inte skulle hålla uppe med träning och sådant om jag inte har någon att stå till svars för. Så nu ska jag, lillasyster Erika, också vara med och bidra HÄR med anekdoter från MIN träning, så att ni kan bedöma och förfäras över mina vanor.

Ehm...ja, träning ja...sådan existerar inte så mycket i min vardag...

Jag jobbar på Tekniska Högskolans Studentkår och är allmänt stressad över allt som är att göra. Den enda träning jag bedrivit sedan jag började här (vid nyår) är att jag tillsammans med två arbetskompisar går till och från jobbet så ofta det går. De dagar jag gör det är det kanon; det blir en timmas (relativt) rask promenad om dagen det! Men vi har lite oregelbunden arbetstid, och min motivation att gå när jag inte kan gå med de andra är...inte så stark, så ibland blir det tunnelbana ändå... :(

Och nu handlade jag saker på IKEA förra helgen så jag har inte råd att köpa träningskort.
Ska väl försöka träna på annat sätt tills vidare.

I'll let you know!!

Förmodligen är det bara inbillning, men ändå

Alltså byxor börjar ju alltid hänga lite efter ett tag, det finns knappast några undantag. Efter några dagars användande är de lite säckiga i rumpan, det hör liksom till.

Men normalt sett brukar åtminstone de här jeansen vara ganska tajta i midjan när de är nytvättade. Och de brukar åtminstone inte börja hänga förrän efter en dag. Dessutom brukar det vara jobbigt att sitta i skräddarsits i dem hemma i sängen.

Alltså... Jag tror inte att jag inbillar mig, den här gången gick de lätt som en plätt att knäppa, och jag såg ut som om jag har väldens hängrumpa redan när jag satte på mig dem, alternativt som Ronny&Ragge light. Jag tror faktiskt att de 5½ kilona börjar märkas lite. Lite lite i alla fall.

Dessutom har jag börjat få en skugga i ansiktet, under kindbenen, som jag inte brukar ha. Och det är ju inte som att mitt kindben plötsligt börjat växa liksom. Jag tror nästan att det börjar synas. And I like it! Dessutom tycker jag att jag kan dra in magen bättre, haha.

Igår cyklade jag i hela 20 minuter. Det var pest, fast ändå inte så tokigt farligt. Jag lever ju fortfarande liksom. Dessutom ökade jag på mina intervaller, eller jag körde 3+1 istället för 2+1. Det är bra. Men jobbigt. Igår var det en av lärarna på skolan som tränade i gymmet så jag fick fint bita ihop på cykeln tills han var klar. Annars brukar jag alltid köra löpbandet först och cykeln sen. Kanske funkar det bättre egentligen, att göra som igår. Jag vet inte. Måste testa några gånger.

Däremot är håret hysteriskt jobbigt just nu. Det vill liksom bara hänga i ansiktet. Jag har börjat sätta upp det med spännen, med följden att jag ser ut som Pippi som just kommit ut ur en tvättmaskin. Än är det ju för kort för att ha i tofs liksom. Eller det är ju rätt långt kvar tills det funkar med tofs.

Nåt annat jag reflekterat över är min ansiktsfärg. Det är som att det går en gigantisk ådra upp i huvudet, men ingen som leder iväg blodet därifrån igen. Jag ser inte bara ut som en tomat efter träningen, jag ser ut som en rödbeta. Och det knasiga är att det verkligen bara är ansiktet. Halsen är liksom som vanligt, resten av kroppen också. Men ansiktet knallrött.

fredag, februari 02, 2007

Viktlöshet

Idag intervallade jag på bandet i 20 min, och sen15 min på cykeln. Det är så trevligt när man tar den där gå-minuten mellan spring-minutrarna att inse att okej, jag pallar faktiskt en intervall till utan minsta problem! Ska försöka öka successivt, men när det blir för mycket så kommer det vara svårt att träna på lunchen för då kommer jag överskrida min friskvårdstimme jättemycket. Det är förresten fantastiskt trevligt att kunna träna på betald arbetstid.

Efter träningen åt jag mat direkt, och var faktiskt mätt på ganska lite. Det är trevligt. Bäddar man med massa grönsaker först så blir det inte så mycket plats för det mindre nyttiga och det är ju bra. Det är så sjuuukt gott med mat efter att ha tränat!!

Nu när någon kom och ville bli insläppta till vaktmästarna så var det som att benen liksom gick av sig själva. Jag älskar den där känslan av viktlöshet som kommer efter träning, att inte behöva göra något för att benen ska röra sig. Jag är jättejättetrött idag, men är ändå enormt mycket piggare nu efter träningen än före. Det är så motsägelsefullt, att efter att ha tagit ut sig i gymmet vara MER pigg än innan. Men det är ju inte som att jag inte hade hört talas om det innan.

torsdag, februari 01, 2007

Det är först nu jag förstår det här med endorfiner

Idag har jag insett hur snabbt man vänjer sig vid att vara fysiskt aktiv och de endorfiner som frigörs. Igår och i måndags tränade jag i skolans gym på lunchen, igår intervallade jag först på löpbandet i 16 min (1min gå + 2min spring) och sen körde jag 14 min på cykeln (så länge har jag aldrig pallat på cykeln!!) och till sist gick jag in till styrkemaskinerna lite. På kvällen hjälpte jag också en kompis att flytta, vilket gjorde att det blev ännu mer fysiskt ansträngande, men då åt vi å andra sidan på Max först och så käkade jag kakor på kvällen.

Idag gjorde jag ingenting på lunchen, jag gick inte ens ut på promenad. Istället var min plan att åka till Forsgrenska på kvällen för att simma en stund. Det obehagliga var att det kändes i huvudet att jag inte fått nån frisk luft eller fått igång blodomloppet! När jag gick hem var jag jätteseg, som om jag aldrig riktigt kommit igång för dagen och värmt upp! Det har varit en plåga att gå i trappor hela dagen och när jag kom hem var hela kroppen matt. Jag släpade mig dock iväg till badet, ibland räcker viljestyrka ganska långt, och simmade i en halvtimme. Nu är jag som jag ska igen! Kroppen är varm och uppmjukad och jag känner mig tröttare men ändå piggare, väldigt konstigt. Jag börjar förstå varför folk blir träningsnarkomaner!

Insåg också när jag började simma att detta var första gången jag simmade sen operationen, och i början kände jag av rörelserna i ärret hela tiden. Sen glömde jag bort det. Det var i alla fall väldigt skönt att kunna simma såpass länge utan att vara orolig för att ha ont i knät i en vecka efteråt.