Okej, det är väl bara att jag inser och erkänner antar jag. Jag är fast i partnerfällan. Med det menar jag att det plötsligt blir väldigt mycket mat igen, att jag inte orkar träna och att vikten definitivt inte går åt rätt håll. Men hon gör ju så jäkla god mat! Är det inte rödbetsbiffar så är det fruktsallad med soyaglass. Det är otroligt farligt. Dessutom har jag fallit i godisfällan. Förvisso är den mesta av maten väldigt nyttig, den är ju hemskt vegansk, och med den typen av mat bör man ju också äta lite mer för att få i sig det en behöver. Det handlar väl dock om att inte få i sig FÖR mycket, och det är väldigt svårt när det är så gott... Favoritskjortan stramar lite igen, men jag har åtminstone bara gått upp omkring 2 kg. När jag var hemma på påsk visade mina föräldrars våg närmare -12,5kg jämfört med vid nyår, men efter det har det blivit lite för mycket bufféer och utemat. Jag antar att det borde vara ganska lätt att bli av med kilona om jag bara skärper till mig lite.
Det är så himla annorlunda att försöka hålla koll på vikten när man inte är singel. Nu sover jag ju de flesta nätterna i en annan säng, och där finns inte min våg vilket gör att jag inte kan ha slavisk koll på vikten och därmed blir jag inte lika upprörd på mig själv heller när jag ser att det svajar. Dessutom har jag inte tid att laga matlådor och hålla exakt koll på vad jag får i mig. Jag har inte tid att träna på kvällen, och dessutom finns det ju så mycket saker som känns viktigare...
Men vart tog motivationen vägen? Måste komma igång med att springa igen, nu kan man ju snart springa ute också utan att frysa arslet av sig. Ska försöka hitta en bra runda, jag har ju liksom stranden alldeles några hundra meter ner egentligen. Det finns inga ursäkter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar