torsdag, november 09, 2006

Svettproduktion

Det är intressant med hur olika mycket människor svettas. Jag har alltid haft lite komplex för att jag svettas mycket, men jag inser mer och mer att jag faktiskt inte alls svettas särskilt mycket.

Igår när jag sprang så länge så hade svetten förvisso börjat rinna lite i pannan, men jag var inte blötare än att jag hade en mindre fläck under varje arm och att tröjan klibbade fast lite mot ryggen. Jag trodde att jag skulle ha varit genomsur vid det laget.

I söndags tränade vi också, och då var det en kille som stod i trappmaskinen och hetsade hur länge som helst. Efter ett tag noterade jag att det bokstavligen droppade om honom - det RANN svett! Hur äckligt som helst. När han till slut gick av maskinen, tog det honom säkert 5 minuter att tvätta av maskinen. Han var verkligen genomblöt, hans tröja var alldeles mörk och helt klistrad mot honom. Hela byxorna var sura, som om han hade hoppat i en pool och gått upp igen!

För ett par år sedan när jag jobbade som säljare under sommaren, så var vi på konferens i augusti ute på Ljusterö. Helgen innehöll bland annat ett gäng tävlingar (ni kan ju tänka er hur det är att ha tävlingar inom ett gäng extremt tävlingsinriktade säljare...) som avslutades med en turnering i en bordshockeyrink i jätteformat - vi satt alltså fastspända mot varsin stång och kunde bara, med hjälp av samarbete mellan varandra, röra oss i sidled och runt stången. Jag placerades med den av de andra säljarna som jag tyckte allra minst om, en riktig mansschauvinist som verkligen betedde sig som ett svin och kom med sexistiska skämt hela tiden och jag var asförbannad på honom. Det visade sig att vi dock var ett riktigt radarpar i rinken, fastspända en meter isär och med tävlingsfokuseringen påslagen. Vi kämpade - och vann alla våra matcher. Folk var djupt imponerade över hur bra jag var på detta och att jag hade en sån uthållighet - såna sporter kan jag hålla på med i all evighet om jag får för att det är så enormt roligt. Eva var också väldigt förvånad över just hur otroligt lite svettig jag var. Mannen jag hade bredvid mig i de matcher jag spelade med mitt lag, var jätteblöt och hur trött som helst, medan jag som dessutom fick spela extramatcher med de andra lagen för att några andra bangade av trötthet, var i princip torr.

Var kommer all svett på andra ifrån? Och varför blir jag inte svettig?

onsdag, november 08, 2006

Fan vad jag är bra ibland!

Ibland blir jag förvånad över vilka nivåer jag ändå kan pressa min kropp till. Nog för att jag vet att den klarar en del, men då och då överraskar den mig.

Normalt brukar jag springa 10 eller 15 minuter på löpbandet. Eller snarare, jag kör mina intervaller på 1+2 min (hastighet 6.5 resp. 9.0). De senaste gångerna har jag tröttnat efter 10 minuter och heller inte kört mer. Ibland kör jag även några minuter efter styrkemaskinerna.

Idag uppnådde jag den där känslan av att ingenting känns längre, att lungorna och benen går av sig själva, redan efter 6 minuter. Jag fortsatte att springa, och sprang, sprang, sprang och sprang. Det fanns liksom inget som stoppade mig, allt gick lätt, inget var direkt jobbigt, och jag bara fortsatte.

Till slut var jag uppe i 27 minuter. Det är nästan 3 gånger så mycket som jag sprang senaste gången, och nästan dubbelt så mycket som jag sprungit som mest i sträck. 3,66 km totalt. Ärligt talat, det är förmodligen mer än vad jag sprungit i hela mitt liv. Och varken Alf eller Bella kom fram och sa att nu borde det räcka så jag borde stänga av nu, så då fortsatte jag liksom lite till.

Efter de 27 minutrarna började dock benen bli lite trötta, och huvudet började dunka, så jag stannade. Sen tog det en stund innan jag hämtat mig och kunde sätta mig i några av maskinerna innan gymmet stängde, men det gick ändå förhållandevis snabbt. Jag är grymt glad över mina stora lungor ibland.

Det underbara efter träningspass som det här, är den enorma känslan av uppmjuknad. Jag är helt avslappnad och så skönt uppvärmd och mjuk i hela kroppen efteråt och allting liksom bara är enkelt. Det är så klart ett helvete med vikterna eftersom benen är trötta, men det är ändå ingen katastrof att plåga mig igenom det för kroppen är så varm att det går ändå.

Måste verkligen springa så oftare. Jag skulle dessutom utan problem kunna höja hastigheten med 0.5 både på gå och spring. Underbart!

onsdag, november 01, 2006

Mina älskade lungor!

Vi tränade idag igen, efter en veckas uppehåll. Det blir svårt att hinna allt när man har mycket på agendan.

I ren ilska la jag på 2½ kg på alla maskiner, med följden att när jag kom till de sista två maskinerna, mag- och ryggtränarna, så var jag helt spyfärdig. Det förstärktes dessutom av det faktum att jag inte hade ätit nånting innan vi gick dit på morgonen, utan tränade på fastande mage. Förvisso bra för förbränningen kan jag tänka mig, men nån sorts balans är väl ändå bra.

Brukar börja varje pass med att springa på löpbandet. Hur länge brukar variera efter humör, ork och tid. Jag kör alltid 1+2, dvs 1 minut gå (på tempo 6,5) och 2 minuter spring (på tempo 9,0), och sen om igen. Efter 10 min brukar jag vara tämligen svettig och ibland får det räcka där, men oftast kör jag 15 minuter. Jag är lyckligt lottad att ha väldigt stor lungkapacitet tack vare musikklassande i mellan- och högstadiet och när vi mätte lungkapaciteten i 9:an hade jag samma kapacitet som en vuxen elitidrottsman, och var näst bäst i klassen efter en kille på just det momentet. Det gör att mina lungor ändå rätt kvickt återhämtar sig efteråt, vilket är väldigt trevligt.

Idag upplevde jag dock nåt helt nytt. Efter knappt 10 minuter var jag rätt trött och tänkte avbryta, men på grund av den där ilskan så fortsatte jag ändå. Då var det som att lungorna liksom varvade ner och gick på auto, det var inte jobbigt längre! Jag hade förmodligen kunnat fortsätta springa i en halvtimme om jag velat (förutom att benen skulle ha vikt sig...), lungorna var liksom så mjuka att de bara fortsatte! Det var jättehäftigt faktiskt, jag kunde andas lugnt och bara låta benen sköta resten och benen bara rullade på och rullade på. I det här fallet körde jag två 1+2 till så jag kom upp i mina 15 min. Så här i efterhand ångrar jag nästan att jag inte fortsatte och körde tills jag stupade, men jag antar att det är bra att man slutar i tid. Bara att hoppas att samma känsla infinner sig nästa gång.

För övrigt har vi en ny typ på gymmet som jag inte sett tidigare. Han skulle lätt platsa bland hetsgrabbarna, han springer runt maskinerna, kör typ 4 upprepningar på varje, springer lite hysteriskt på löpbandet, springer till nästa maskin och pressar sig lite till. Jag förstår inte poängen egentligen, för det är ju inte direkt nån effektiv träning. Men jag antar att om det gör honom lycklig så får han väl hålla på så... Om jag inte minns fel så ger väl färre upprepningar men med mer vikt större muskler men kanske inte så mycket reell styrka och uthållighet eller förbränning.