söndag, mars 22, 2009

I do, I do!

Jag tror på viktväktarna. Syster skrev:
"Det får stå för var och en vad den gör, vi är vuxna, men jag ägnar mig inte åt att räkna points"
Absolut, men jag räknar points.
Olika saker fungerar för olika personer. Vissa personer klarar viktnedgång själva, vissa gör det inte. Jag tycker viktväktarna är bra för man får ett stöd längs vägen. Jag hade till exempel personligt möte igår, efter att ha bett om det, för att diskutera min framtida viktutveckling. Jätteskönt att ha nån att snacka med, någon som kan peppa en och skälla lite när man inte sköter sig. Jag skulle helst ha någon att gå dit med så att man kan stötta och peppa varandra, det skulle göra det hela lite roligare.

Men jag är stolt över mig själv, att jag gått till mötena varje vecka. Även när jag haft en dålig matvecka, även när jag gått upp i vikt, även när jag är så bakis att jag egentligen skulle vilja ligga i sängen i flera timmar till. Då släpar jag mig ändå dit på lördagförmiddagen och väger in mig, får veckomaterialet, får höra peppande historier, får tankeställare.
För mig är det värt det. Det är värt varenda öre för jag har gått ner i vikt och kommer fortsätta göra det och jag har lärt mig massor om vilken mat som funkar för mig. Så är det.

Så jag fortsätter räkna points.

Inga kommentarer: