Tänk att ibland är det så oändligt svårt att ta sig iväg någonstans. Min plan för dagen var att gå och simma någon gång under dagen. Det är ju fördelen med ett hyfsat flexibelt jobb att man kan lägga upp dagen själv och därmed kan gå iväg och göra sånt man känner för ibland. Men i morse blev det bråttom till jobbet för ett möte, sen har jag suttit här och grejat, och nu är det snart AU-möte och sen är kvällen sen och vips så blev det ingen simning idag till sist. Dåligt. Förvisso går det fortfarande att åka iväg och hinna simma utan problem, men nu är klockan fyra och då kommer kidsen och andra motionssimmare droppa in, vilket innebär betydligt mer trängsel i bassängen och det suger faktiskt rätt friskt.
Imorgon hinner inte Bella träna på morgonen, så då får jag väl gå och simma då istället. Det kan ju bli rätt bra ändå. Kan ju vara bra med en vilodag emellan ändå.
Det är så himla lätt att hitta på ursäkter hela tiden, för varför jag inte vill, kan eller orkar gå och göra nåt. En dag hinner jag inte, en annan dag är jag trött, snart får jag mensvärk, igår hade jag pms. Bella släpar med mig till gymmet, annars hade jag lätt lagt ner för länge sedan. Det är ett absolut måste att ha nån att träna med som är minst lika motiverad. Egentligen borde ju bara det faktum hur kroppen se ut räcka, men frågan jag hela tiden ställer är "Är det värt det?" Kommer jag må så mycket bättre av att träna? Kommer jag må bättre i mig själv av att gå ner i vikt? Är det värt att träna så mycket för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar