Det här med att man tittar varandra i ögonen är också väldigt fascinerande.
Jag har reflekterat över det någon annan gång, fast då när det gäller toaletter. När man möter någon som just gjort sina behov för en och nu går ut ur toaletten och man själv är på väg in till den, då möts ens blickar och man möts i något sorts samförstånd. Som att vi vet alla vad som just har hänt där inne och det för oss samman till en enhet.
Samma sak händer i gymmet. Man har inte så mycket att vila sina ögon på än de andra som tränar i gymmet, följdaktligen måste man titta på de andra. Eller stirra. En del är värre än andra. Jag vet inte vad som är grejen, att man har nån sorts samförstånd att fyfan vad det här är jobbigt, eller kämpa på, eller om det bara är att man beundrar varandras muskler.
För så är det ju onekligen. Idag var det en grabb som hade värsta musklerna. Klart att man tittar! Inte för att jag skulle vilja se ut så, utan snarare att fyfanken så han måste ha tränat, kan det verkligen vara värt det? Och Hetsgrabbarna som tränar tills de är röda i ansiktet och nästan stupar på fläcken, klart att man sitter och förfasas!
I omklädningsrummet tittar folk som sjutton. Studerar varandras kroppar, jämför sig själva, inspekterar varandras rynkor och skadegläds och blir nöjda för att de inte ser såna ut själva.
Men även där möts blickarna, inte sällan med ett leende på läpparna. Varför är det så? Vad är det folk säger, vad är det de vill? Vad är det vi har gemensamt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar