Down down baby down down

Den bästa peppen som finns är när man kan eller blir "tvungen" att göra nya hål i skärpet. Det gjorde jag nån gång i höstas för att skärpet var precis så det passade på sista hålet redan när jag köpte det. Då gjorde jag två nya hål, och när jag hade de svarta byxorna med hög midja så kunde jag tvinga mig in på det första nya hålet.

Nu har det gått några månader till, och nu sitter byxorna oroväckande löst på det allra innersta hålet... När jag åker hem till Karlstad i helgen ska jag göra två nya.

Igår kväll provade jag också min gråa vårjacka som jag verkligen gillar. Har inte kunnat ha den på nåt år eller kanske två ordentligt. Den är fortfarande tajt, men några kilon till lagom tills våren dyker upp så kommer den sitta perfekt! Yay! Även min andra vårjacka går på nu, fortfarande tajt men det har den nog alltid varit. Samma sak där, några kilon till och den sitter som en smäck. Än är det nog dessvärre typ 10 kg kvar innan min blåa vårjacka köpt i Bryssel passar. Den är så himla fin, men var tajt redan från början men jag får se den som ett mål.

Totalt 14,5 kg ner nu. Det sista halvkilot till nästa delmål försvinner nog lagom till helgen, så brukar det vara. Jag är sjukt duktig! Vet dock fortfarande inte vad jag ska göra som belöning den här gången. Tror att det får bli biobesök på torsdag som belöning, eller kanske biobesök i Karlstad till helgen?

Smärta

För övrigt var jag och tränade kickboxning igår. Det är första gången sen jag bodde i Bryssel för typ 3-4 år sen. Det slumpade sig så att min kompis Maja skulle på samma pass så vi boxade på varandra. Det stora problemet (och naturligtvis en fördel också) var att hon boxade så jäääkla hårt... Behöver jag säga att jag är stel idag? Och imorgon kommer jag ha svårt att bära akterna på jobbet...

Livsstilsförändring

Över ett halvår sedan jag skrev. Sen dess har jag fått en hel del nya perspektiv.

För snart 2 år sen (tror jag det är, eller om det är 1,5 eller så) så började våra föräldrar äta LCHF-kost. Jag var en rätt bestämd motståndare och bara fnös åt dem och de som hjälper till med hästarna som var de som inspirerade mamma och pappa. Fett? Det är farligt.

Istället fortsatte jag som vanligt. Tog en pulverkur då och då, svälte mig, började om var och varannan vecka och tänkte att "NU ska jag dra igång igen, nu MÅSTE jag skärpa mig". Det slutade alltid med att jag gick upp. Till slut var det september i år och efter sommaren i England vägde jag nästan 8 kg mer än vad jag någonsin vägt förut. Det längsta jag nånsin klarat en diet eller viss kost är väl 3 veckor innan jag ballat ur.

Jag körde ännu en pulverkur och gick ner i vikt på samma sätt som man brukar - dvs genom vattenvikt men det var i alla fall en start. Under de två-tre veckorna jag körde så växte det fram mer och mer att jag också skulle testa LCHF och jag förankrade det även hos flickvännen. Hade det funkat för mamma och pappa (pappa ser i det närmaste ut som ett biafrabarn nu för tiden, han måste äta mer kolhydrater för att inte bli för smal) så borde det ju funka för mig, jag har ju trots allt deras gener.

Sagt och gjort, i början av oktober slutade jag med pulver och började med LCHF. Jag har gjort vissa avsteg i perioder, framför allt under december, men på nyårsafton som var den sämsta dagen av alla bestämde jag mig för att mitt mål med 2011 är att hålla mig till LCHF till 100%, eller åtminstone så nära det som det går att komma. Det kanske blir svårt i samband med utlandsresor, men det får ses som exceptionella omständigheter.

Idag är det den 12:e, sen nyår har jag inte gjort en sekunds avsteg och idag insåg jag när mina kolleger på jobbet käkade hej-då-kakor för nån som ska sluta att jag faktiskt inte hade svårt att avstå dem. Det har tagit tid! Visst kan jag önska att jag bara kunde käka nåt snabbt, men nu börjar jag lära mig att känna skillnad mellan hunger och sötsuget.

Det går bra dessutom. Sen nyår har jag börjat rasa neråt, nu är jag stadigt nåt kilo under -10kg och det går åt rätt håll! Jag har kommit på mig själv med att titta mig i spegeln hela tiden och mer och mer i takt med att jag får tillbaka min gamla kropp. Idag satte jag på mig ett par jeans som jag inte haft sen nån gång förra vintern eller hösten, och då satt de hemskt obekvämt.

Så här ser det ut så här långt:

V0 0 0
V1 -4,5 -4,5
V2 -5,7 -1,2
V3 -7,5 -1,8
V4 -7,2 +0,3
V5 -4,2 +3
V6 -6,6 -2,4
V7 -7,6 -1
V8 -6,2 +1,4
V9 -9 -2,8
V10 -7,6 +1,4
V11 -7,1 +0,5
V12 -8,4 -1,3
V13 -8,8 -0,4
V14 -9,4 -0,6
V15 -10,8 -1,4

Jag har med andra ord hållit det (mer eller mindre) i snart 4 månader, och för första gången känner jag att det här verkligen är något jag kan hålla på med resten av livet! Och inte bara kan, MÅSTE! Maten smakar så mycket bättre, saker känns jätteenkelt, jag äter mig mätt och behöver aldrig svälta, och jag går ändå ner i vikt. Det här är en livsstilsförändring som jag aldrig vill göra ogjord igen, nöjdare än så här har inte min kropp varit på länge och ännu bättre kommer det att bli!

När jag nådde första belöningsnivån -10 kg gick jag och klippte mig. Efter det ska jag ha belöningsnivå för varje -5 kg, men har inte bestämt än riktigt vad -15kg och -25kg ska vara. Däremot ska jag när jag kommit till -20kg boka in en fotosession tillsammans med syrran (så pappa äntligen kan få bilderna på oss som han skulle få i 50-årspresent för snart 4 år sen...), och när jag når -30kg ska jag åka till London och shoppa! Det lär behövas vid det laget... Tips på belöningar för -15 och -25 kg mottages gärna!

En Svensk TjejKlassiker

Yes, nu är det klart! Genomförde TjejVasan i slutet av februari (lyckades bara köra 4st 5km-rundor innan jag åkte upp, så måttligt förberedd skulle man kunna kalla det...) på 3h 45 minuter och nu i lördags den 11 juni körde jag TjejVättern!! 10 mil, tog mig 4h 51min, asgrymt om jag får säga det själv =) Och återigen dåligt förberedd, hade bara träningscyklat två mil på den cykeln innan...
De som varit med ett tag sa att det var det värsta loppet någonsin. Det blåste mellan 6 och 10 m/s kast och sidovindar, så inte kunde man ta rygg på någon heller. Och när vi kom hem dagen efter fick vi veta att det hade slängts ut nubb på vägen - och vi som undrade varför så många med vanliga stabila damcyklar fick punktering...

Nu kommer jag inte kunna cykla på en vecka heller, gör för ont i sittbenen. Men det var det värt.

Men ja, nu är det klart! Har gjort en svensk tjejklassiker =) Får se vad som blir här näst, eventuellt halvklassikern tillsammans med pojkvännen.

Skam den som ger sig...

För mig har det inte blivit nån träning på länge länge... Jag köpte ett friskiskort i somras, men tränade kanske 10 gånger innan allt blev för intensivt och jag prioriterade bort träning helt. Nu ska jag flytta till Island och lyckades faktiskt hitta en kompis som ville ta över gymkortet, fantastiskt! Några kronor sparade i alla fall. Istället har jag köpt ett 10-kort på badet som ligger precis nån minuts gångväg från min flickväns lägenhet (där jag följaktligen kommer att bo) och satsar på att simma i vår istället. Till att börja med i alla fall. Islänningarna brukar inte simma på sina simhallar, de hänger bara i bubbelpoolerna som är utomhus och svinvarma (39 och 42 grader!). Jag tänker vara avvikande. :)

Ett litet steg för Gunde Svan men ett stort steg för mig

Åkte idag de första stapplande kilometrarna på mina nya längdskidor. Nu börjar den, uppladdningen för tjejvasan. Jag har knappt tränat senaste halvåret, men ändå kört lite lopp. Senaste var ju Lidingö tjejlopp, och det gick ju bra, knät är iallafall helt vad det verkar som. Men jag märkte ju hur ur form jag är och att det är ett bra tag sen (3 år?) jag åkte längdskidor senast... Kroppen kommer vara lagom mör imorn, träningsvärk säger jag bara... Redan ont i armarna. Gött! Då känner man att man gjort nåt!

Gravity is working against me

Igår bestämde jag mig för att äntligen ta mig till gymmet igen, efter två månaders uppehåll för plugg och Islandsresa och allmän opepp. Jag lyckades med min föresats och åkte till Ringen på vägen hem, och ställde mig på löpbandet med ganska dåligt hopp om att jag över huvud taget skulle klara de första 10 minuterna. Men skam den som ger sig! Jag klarade 10 min på 9 km/h (tänkte att det var bättre att sänka hastigheten något och klara längre tid) utan problem, och sen bestämde jag mig för att gå 10 min och läsa min DN, vilket jag gjorde. Sen sprang jag igen. Insåg att 10 min var för mkt, så jag sprang 5. Bestämde mig för att jag skulle springa bort 500 kcal totalt, vilket kändes oöverkomligt först men jag gav mig fan på det. Gick 3 min, sprang 5 till. Gick 3 min och sprang ytterligare 3 och avslutade med en minut gång. Totalt 23 min löpning på 9 km/h och 17 min gång på 6,5 km/h. Kom upp i nånstans strax över 5 km i distans. När jag gick av löpbandet såg jag ut som en rödbeta. Inte bara som en tomat, utan som en rödbeta. Sen körde jag två maskiner innan jag bestämde mig för att jag nog skulle åka hem istället. Idag kan jag precis som väntat knappt gå. :) Men skönt att komma igång igen och nu ska jag försöka fortsätta träna tre gånger i veckan. Insåg att det var en bra grej att göra det på vägen hem från jobbet, så om jag fortsätter göra det på tisdagar och torsdagar så blir det alldeles lagom.

Insåg också att jag verkligen behövde köpa nya skor, de gamla har jag haft i nästan 10 år och de ger mig ont i både fötter, fotleder och benhinnor. Så idag har jag shoppat springskor!! Yay! Ska testa dem imorgon eller på söndag. :) Köpte också en träningsboll på Clas Ohlson som jag kan träna mage och rygg på när jag inte orkar vänta på alla som hänger vid de maskinerna.

You can do it!

Det vart en onsdagsmorgon-träning också förra veckan, 07.30 is a killer... Men det är kul med skivstång!!! Måste jag köra mer!
Igår var jag och Elisa på ett MedelGympa-pass men efter en halvtimme var hon irriterad och jag förbannad så vi gick till gymmet istället. Elisas första gång i gymmet!! =) Jag körde hårt på personlig-tränare-attityden mot henne och pressade på lite. Mycket nöjd idag när jag fick ett sms från henne
"Alltså fan Erika jag kan inte röra mina armar :D"
Precis som det ska vara alltså! ;) Jag har också haft träningsvärk idag efter gårdagens pass, det känns alltid lika skönt! =) om jag mot all förmodan kommer upp i tid imorn bitti så kanske jag svänger förbi F&S innan mötet med studievägledaren!

Won't say I'm sorry

Har varit och tränat två dagar i rad nu, men det är ingen idé att skriva "jag har kommit igång med träningen" eftersom jag redan gjort det ett par gånger och det gick på röven. Hur som så är det hur skönt som helst att ha kommit iväg till Friskis och svettis igen efter typ ett halvår. Var där senast nån gång i våras/tidig sommar tror jag minsann när jag tänkte köra ett danspass men eftersom jag var själv och har världens sämsta koordination så blev jag arg och gick därifrån efter 10 minuter...

I övrigt har senaste halvårets träning bestått mestadels i olika lopp. Sprang milspåret i maj (redan skrivit om tror jag) med gott resultat, 55 minuter, men dagen efter pajade jag mitt knä när jag på fyllan och villan tyckte det var jättesmart att prova min egen vighet i splitt och spagat. Vårruset fick avbrytas efter 150m, sen vilade jag en månad innan det var dags för Parloppet i Hagaparken. 5km löpning två och två, motsatta varv, sprang med Anja. Knät la av efter 3,5km så sprang sista kilometrarna gråtandes för jag ville I N T E ge upp.. Så sen vart det vila igen. Vågade bara springa två gånger på hela sommaren och båda gångerna fick jag ont i knät.

Var dock iväg med Kicki på Vansbro tjejsim, vi har påbörjat tjejklassikern!! Det gick ok, strax över 30min på 1km motströms. Vi hade bara förberett oss genom att simma 3 ggr veckorna innan, mest för att vänja oss vid kallt vatten eftersom vi skulle simma i baddräkt/bikini..och det var bra att vi gjorde så för sen var det bara 16.7grader i vattnet...my god.

Efter Vansbro vart det vila igen och sen sprang jag inte förän veckorna innan Lidingö tjejlopp, för att kolla knät. Gick bra så kändes pepp inför Lidingö. Och vilket lopp jag gjorde sen!! En mil på 57 minuter, definitivt min bästa prestation - inte tidsmässigt men med tanke på banan. Veckan efter var jag på bodypump på SATS för att prova, övertalad av Daniela i klassen. Men sen vart det en förkylning som hållt i sig tills strax innan den här helgen. I söndags tog jag och Elisa oss iväg till F&S igen dock, skivstångspass 55 minuter! SÅÅÅÅ härligt att vara tillbaka! Och igår kväll var jag och styrketränade en timme =)

Vi får se hur det går, mitt stackars träningskort är giltigt en månad till nu och jag vill använda det så mkt jag kan, jag ska inte ropa hej....

Har för övrigt påbörjat ett nytt projekt; LCHF. We'll see about that too, måste skaffa mer matinspiration. Får se hur mycket jag skriver om det här.

På återhörande! Puss

Spikmatta

Jag tror förresten inte att jag skrivit nåt om min spikmatta?! Jag har funderat på en ett tag, och eftersom jag har en del problem med ryggen (särskilt i tentaperioder) så tänkte jag att det kunde komplettera naprapatbesöken. Så jag gick och köpte en och har använt den varje dag sen dess - den är helt fantastisk! Jag vet inte hur mycket av det som är placebo, men jag tycker att jag har mycket mindre ont när jag legat på den. De dagar som jag haft riktigt ont i ryggen har det varit extremt avkopplande att ligga på en ett tag och känna hur allt liksom kommer igång och släpper i ryggen. Har också använt den på rumpa/ländrygg ett par gånger, det gör sjukt ont men efteråt har det varit väldigt bra. Så <3 spikmattan!

I förrgår var jag på yoga med Frida. Jag tycker liksom att yoga är lite töntigt, men försöker ändå ge det en chans. När ledaren säger "lägg er ner på mattan och känn att den är ert hem" med en extremt lugn yogaröst, då kan jag liksom inte ta det på allvar. Det är nog ganska nyttigt för mig misstänker jag, även om jag efteråt hade extremt ont i ryggen. Framför allt gav det mig extremt mycket träningsvärk! Jag tycker det är lite konstigt, för man ligger ju bara och sträcker på sig egentligen, ändå var det så illa att jag knappt kunde luta mig mot tunnelbaneväggen igår. :)

Var på Ikea med samma Frida igår, och där köpte jag bland annat deras laptop-kudde/platta som jag tänkte kan vara bra om man är en sån som sitter med datorn i knät mycket (vilket är en bidragande orsak till ond rygg), och hittills har den varit jättebra!

100 push ups and 200 sit-ups

Hittade en rolig utmaning på Annelies träningsblogg och blev sugen på att haka på. Det handlar om att man på en period av 6 veckor ska träna upp sig till att kunna göra hundra push ups. Jepp, hundra. Shit. Jag gjorde tio knästående en kväll (på fyllan) och kunde knappt röra mig dagarna efteråt...kan inte ens göra en ordentlig! Så detta verkar ju vara värsta bra utmaningen =) It's ON!
På sidan ramlade jag även över "systerutmaningen" 200 sit-ups, så det är också på! Nu kanske du tänker att jag tar mig vatten över huvudet, men jag ser det helt enkelt för vad det är - en utmaning. Om jag lyckas har jag ju blivit vältränad på kuppen =)

(Vill ni hålla koll på mig så kan ni ju kika in på min användare på push up/situp. Går att byta enkelt mellan de olika loggarna i menyn till vänster.)

Framåt marsch

Jag var opepp idag, och åkte dessutom buss till gymmet = fick ingen uppvärmning. Sprang ändå 20 min (19 på 9,5, 1 på 10,5) utan vila emellan och det gick som en dans! Sen körde vi några maskiner men jag var uttråkad och ofokuserad så jag sprang 10 min (9x9,5 + 1x10,5) till på löpbandet istället. Totalt blev det 3,2+1,5=4,7 km ungefär, bra jobbat tycker jag själv i alla fall! Nu börjar jag närma mig där jag var konditionsmässigt för 3 år sedan. Tror att jag så småningom ska testa att springa ute någon dag. Däremot är det helt stopp med vikten, vet inte riktigt vad jag ska göra åt saken. Känns lite hopplöst.

In a good flow

Det flyter på rätt bra med träningen nu. Det är helt klart en bra grej att jag har Frida som träningskompis, annars hade det nog inte alls blivit så regelbundet.

Idag var en sån där dag då jag ställde mig på löpbandet, sprang och sprang och kunde ha sprungit nästan hur långt som helst. När andningen blir rätt från början, när jag fått rätt uppvärmning genom cykelturen dit, när ingen vill ha löpbandet och när jag hamnar i precis rätt takt. Fick visserligen håll efter typ 10 min, men det gick över framåt slutet. Så idag sprang jag 20 minuter utan nån vila emellan, 19 min på 9,5 och sista minuten på 10,5. Hade förmodligen klarat 10 till innan jag börjat bli trött! Däremot rann svetten, men det gör den ju för det mesta ändå så det var inget unikt. Har insett det att den där cykelturen till gymmet är en perfekt uppvärmning, de dagar då jag åkt tunnelbana till gymmet så har jag inte alls orkat på samma sätt, det har känts segt och svårt.

Var hos naprapaten igår igen och han knäckte lite ännu en gång - verkade dock som att det mesta knäcktes rätt väldigt mycket lättare nu och han tog ytterligare nånting som han inte fick rätt förra gången. Sen stod han och tryckte och klämde och gnuggade under min vänstra skuldra tills jag höll på att börja gråta, det kändes som han hade satt en kniv i ryggen på mig. Precis när jag var på väg att säga stopp så slutade han. Högersidan var snällare. Däremot inser jag att jag kanske borde ha prioriterat korsryggen/höftfästet före ryggen, för det gör också väldigt ont... Och nu blir det inte mer förrän i augusti. Men ja. Jag överlever. Har fått fler övningar som jag kan göra istället för den maskin som jag insett drar snett ryggen eller åtminstone ger mig ont i musklerna. Att ligga på mage på golvet och sprattla med armarna känns dock extremt fånigt, har legat och skrattat åt Frida när hon testat övningen och såg ut som en pingvin - misstänker att jag inte är det minsta snyggare när jag gör det. Man inser också vilka kroppsliga begränsningar man har när man inte kan böja armarna och lyfta dem åt alla håll, lite störigt ibland.

Det är bara regn hos mig

Min stackars cykel har jag övergivit vid Sveavägen och jag har inte cyklat på två hela dagar! Men det har regnat hela dagen idag, så jag tycker att det är okej. Ska hämta den imorgon istället.

Tränade idag igen, ganska tidigt på dagen och det var hyfsat tomt i gymmet vilket var skönt. Samma snubbe som för några veckor sedan sa "Är du trött?" kom idag med den fantastiska uppföljaren "Man blir trött av det här!" Förmodligen är hans muskler större än hans hjärna, det måste ju vara nåt han kompenserar för iaf! Dessutom är han en vrålare. Låter som en kåt tjur när han lyfter alldeles för tunga vikter. Fånigt tycker jag.

Hur som helst. Sprang 15 min (plus 1 min vila efter 10 min = 6,5 km/h istället för 9,5) idag innan jag körde vanliga rundan. I förrgår var det fler som ville ha maskinen, då sprang jag 15 minuter utan vila först, och sen körde jag ytterligare 10 min efter maskinerna. Det var najs.

Är dock förvånad över att min kropp hämtar sig så himla lätt. Efter 10 minuter är jag förvisso svettig, men inte det minsta andfådd eller trött! Inte heller efter 15 minuter är jag särskilt andfådd när jag går av maskinen. Kollade hur snabbt hjärtrytmen återhämtade sig i förrgår, och på en minut gick den från 180 slag per minut till 160. Idag ökade jag sista halvminuten till 10,5 km/h för att komma upp i 2,5 km (tror jag att det var) innan jag gick av, och då var hjärtslagen ända uppe i 193 när jag stannade. Lite lustigt är det att maskinens lista säger att man som 10-åring ska ligga på 168 vid 80% ansträngning... Jag är inte 10 och jag har högre puls, men så dålig kondis har jag ju inte? Bluff och båg säger jag.

Jag och Frida har pratat om att dra ihop några till och gå och spela badminton snart, ska göra det efter tentorna tänkte jag. Vi ska köra ett yogapass också innan jag åker till England.

Fantastiskt, 7% förbättring!!

Jag är så fantastiskt nöjd med loppet i onsdags, tog mig in på tiden 55min 09s !!! Det, mina vänner, är en förbättring med 4min 4s från mitt förra (och första) millopp. Omvandlar man det till procent så blir det ~7% bättre tid än förra gången.
Med på loppet hade jag "tvillingbrorsan" Erik som är en något mer van löpare än mig. Vi körde en interntävling som bestod i vem som slog sin egen mål-tid mest. Han satsade på 44 min, jag på 59 eftersom det är allt jag hade att utgå från och hade inte tränat mycket sen dess... hans förbättring blev 1min 30 s = ~3% så jag vann!! :D Gratis öl på datas onsdagspub blev priset, en onsdagspub som för övrigt resulterade i ett skadat knä för min det :(

Har fått med mig ett gäng som ska springa Parloppet tillsammans, det blir nice! Och har startat en Facebook-grupp så att det blir lättare att samla folk man inte träffar varje dag =) Nu jävlar blir det springa av (om nu mitt knä blir bra tills på onsdag!) :D

ERIKAS MÅL & UTMANINGAR:
27/5 - Vårruset 5km. Ambitionsnivå: 25 minuter.
1/6 --> 1/7 - Tagit järnmagistern. Delresultat: 10/3 - 1000m bröstsim.
11/7 - Vansbro Tjejsim 1 km.
27/9 - Lidingö Tjejlopp 10km.
17/10 - Tjurruset 10km. Ambitionsnivå: får se efter Premiärmilen.
27/2 2010 - TjejVasan 30km.
Juni 2010 - TjejVättern 100km.
x/x - Vikt -9 kg
x/x - Vikt -13 kg (slutmålet)

*Gamla mål:
19/5 - Milspåret 10km. Ambitionsnivå: ta mig runt, helst på bättre tid än Premiärmilen. Resultat: 55 minuter 9 sekunder!
x/x Vikt -10% - Uppnått den 25/4!
29/3 - Premiärmilen 10km. Ambitionsnivå: ta mig runt utan att dö. Tidsmål: under 1,5h, helst under 1h 15min. Resultat: ~59minuter!!!
x/x Vikt -6kg - Uppnått den 28/3!!
15/3 Vikt -6kg - Ej uppnått. Resultat: -5,5kg