Viktnedgång :)

tjoho, det går åt rätt håll :) Jag går på diet sedan tisdag 13/3 (tack för tipset Henrik) och det ger resultat! Vikten är påväg neråt (-2 kg sedan jag började) och hoppas att det ska fortsätta så :) Målet är minst 10 kg till, men det ska inte bli allt på en gång. Dieten är bara för att få en kickstart, jag ska börja träna också. Man ska dock inte träna så mycket nu i början på dieten, då man får i sig ganska lite kalorier per dag. Men det gör inte så mycket precis nu för jag är dunderförkyld.

Dock så var jag och klättrade i fredags!!! Hur kul som helst, kommer nog köpa ett tio-kort på klättring så att jag kan gå dit lite då och då :)

Förslappelse

De senaste två veckorna har varit pinsamt sega. Jag har inte orkat släpa mig ner i gymmet, inte orkat byta om för att göra något. Dessutom har jag haft andra trevligheter som lockat och som inte gjort träningsmotivationen särskilt hög. Träning skulle man kanske kunna säga har skett, om än i andra former, men inte träning som motiverar den ökning av matintag som skett. Det är jättedåligt. Jag har bara på de senaste dagarna nu gått upp över ett kilo och det känns inte bra. Jag ska ju gå åt andra hållet liksom. Dessutom känner jag mig tjock igen när jag ser mig i spegeln. Jag måste fortsätta gå nedåt. Det är ju dock så mycket annat hela tiden. Möten, konferenser, hotellfrukostar, dejter, fikan. Igår var vi på Chutney och åt jättegod veganmiddag, men det är inte bra för vikten.

Idag har jag sagt åt mig själv att skärpa mig. Jag har börjat äta mer frukt de senaste veckorna (jag har saknat frukt!), käkat vitaminer för aften vilket ju är bra för även resten av kroppen, och dessutom är ju min tjej vegan vilket gör att jag plötsligt konverterat till vegetarian på riktigt (annars får jag inte hångla!) och det ger också sundare mat.

En annan bieffekt av att jag inte tränat är att jag direkt märker att jag blir stel i höfterna och att det gör ont för att jag sitter stilla framför datorn hela dagen. Jag vet inte om det var för att jag tränade så väldigt mycket förut och plötsligt slutade, men hur som helst känns det som att det är värt att röra sig bara för att slippa det. Så de senaste dagarna nu har jag återupptagit mina lunchpromenader, och det känns onekligen väldigt skönt i vårsolen. Idag började jag traska, och sen när jag gått en stund tänkte jag att jag har ju faktiskt inte använt min friskvårdstimme den här veckan så jag bestämde mig för att fortsätta gå och se hur långt jag kom och hur långt jag orkade. Jag hamnade längs vattnet i Fredhäll och traskade ända till Kristineberg innan jag började gå tillbaka. Jag hade inte en blekaste aning om var jag var egentligen, även om mitt lokalsinne förstås sa mig att jag hade koll. 55 min var jag ute till sist innan jag kände att de nog skulle börja undra på kontoret snart, och nu sitter jag och blodet i årorna flyter så snabbt att det verkligen pirrar i hela benen och kroppen.

Jag har nån sorts plan om att försöka börja gå ut på morgnarna eller att springa på kvällarna. Jag kan ju faktiskt springa, det vet jag ju nu. Jag måste motivera mig, jag ska ju avverka minst 10 till! Då kan jag inte sluta nu.

Det är farligt att fylla år!

Man får så mycket fika! Det har varit helt galet idag...

07.30 - frukost med varm choklad, jordgubbsmilkshake och scones med smör/nötcréme på.
09.15 - chokladcookie till förmiddagstéet
11.00 - en bit morotskaka från min föregångares föregångares föregångares pluggkompisar
12.00 - mat. Pasta med köttfärssås. Mums!
14.15 - födelsedagsbakelse från IsK. Smördeg, vaniljcréme, grädde, blåbär och hallon överdraget med gelé.
14.45 - födelsedagsfika med arvoderadegruppen. Vaniljglass, jordgubbsglass, banan, Tom&Jerry-kakor och chokladsås.
16.00 - födelsedagschokladboll från kompis. God, men oj vad mätt jag fortfarande är. Sparar resten tills om en stund.

Jag kommer säkert ha gått upp ett par kilon igen...

Äntligen!

Jag har varit och tränat!! Jag bestämde mig igår kväll, efter att ha tillbringat helgen i en stuga på avslappningsretreat, att nu är det dags. Vågen visade på en 1,5kg positiv viktutveckling över helgen och då får man passa på att glida vidare med strömmen! :)
Frescati har ett poweryoga-pass på måndagar klockan 08.00, så jag bestämde mig för att gå på det. Det var jätteskönt, man kände sig liksom lagom genomarbetad och avslappnad. Sist på passet är en kvarts avslappning, så man hinner varva ner också. Sen är det bara att kila iväg till tunnelbanan och åka till jobbet (arrrrgh, jag har köpt ett månadskort god damn it...) så är man på jobbet lagom till halv tio och måndagsmötet!

Antagligen blir det Frescati nu, det känns skönt att det är så nära hem och påväg till/från jobbet. Dessutom har de många olika pass att gå på och riktigt bra priser. Alternativet närmast till hands är Friskis & svettis (vilket skulle passa bra till vårt bloggnamn - och det är väl också just ursprunget till namnet) och jag ska kika lite till innan jag bestämmer mig. Kommer ändå vara bortrest nu nästan hela veckan så det är ingen idé att köpa nåt förän nästa måndag.

Men; jag har tränat på riktigt för första gången iår!!

We're getting there!

Alltså, nu är det verkligen spurt som gäller. Nu menar jag inte att jag har tänkt sluta snart, men nu är det bara 0,6 kvar till 10 kg! Helt sjukt är vad det är.

Jag har kommit på vad jag ska belöna mig med när jag nått 25 kg. Jag är inte säker på att jag kommer att nå det, men sträva kan man. I alla fall, då ska jag be Peter Knutson att ha en fotosession med mig, för vid det laget kan jag knappast skämmas över min kropp längre. Då ska jag se till att få bilder som jag alltid ska titta på och komma ihåg hur det var en gång i tiden.

Igår tittade jag på bilderna som Erika tog på mig och Jinna och Kattis i julas och jag ser faktiskt att saker har hänt sedan dess. Eller jag ser det ju i spegeln också, men där ser jag ju mig själv varje dag och då är det svårt att se den stora skillnaden.

Den här veckan är det för stressigt för att träna. Jag tränade i måndag, och det sög utav bara helvete, men så är det väl. Jag måste skärpa till mig. Kanske borde börja äta på morgonen de dagar jag ska träna, då kanske jag skulle orka mer. Å andra sidan känner jag mig oftast mer svälld när jag har ätit och orkar inte för det, som när jag tränar på eftermiddagen till exempel. Så jag vet inte jag.

I helgen är det kongress. Får se om jag pallar att hålla min karaktär och inte börja svulla hotellmat.

Konstig mat

Igår åt jag förresten nåt av det konstigaste jag ätit hittills, haha. Eller inte maten i sig, men kombinationen. Jag var ute hos Micke och kollade på schlagern, och vi köpte mat på pizzerian. Jag ville dock inte ha pizza för jag vill inte offra två kilon för det (för det är det resultat jag får), och jag ville inte ha en vanlig sallad för de är också hemskt onyttiga med dressing och ost och gudvetvad.

Vad tog jag istället? Jo, jag la hela 15 spänn på tre burkar med pizzasallad och ett pizzabröd! Haha. Personalen på pizzerian tittade väldigt skumt på mig. Det var gott, jag älskar pizzasallad även om jag har ätit bättre såna och brödet var varmt och fint. Och jag åt inte pizza!

Plågsamt

Jo, det var nog just det där med PMS som var dealen. I fredags var det rent åt helvete att träna. Jag plågade mig upp till 8 minuter på cykeln, sen pallade jag inte ens det vanliga motståndet. Sänkte ett snäpp, och plågade mig i 8 min till. Sen körde jag 2 x 3+1 på bandet och det var helt vidrigt. Efter det la jag mig ner på golvet och var alldeles död i 10 minuter. Jag har inte upplevt det förut. Kroppen sa verkligen stopp. Jag fick sendrag i smalbenen dessutom.

Men efter lite vila bestämde jag mig för att inte ge upp, så jag gav mig fan på att åtminstone komma upp i 30 minuter. Jag körde ytterligare 6 minuter på cykeln, innan jag begav mig hemåt med ond och mör kropp. Och mycket riktigt, morgonen efter förstod jag varför allt varit så jobbigt.

Nu har jag hopp om att det ska gå lättare till veckan, när de värsta av ketchupdagarna är över. För nu går vikten neråt igen, så det är dags att sätta lite fart så det händer nåt.

Jag menar, till och med Lugna favoriter hade varit bättre...

Idag känner jag mig bara tjock. Ful. Fel. Allting dåligt. Förvisso är jag förmodligen ganska PMS:ig och dessutom har blodsockret varit rätt lågt fram till nu, men det suger ändå. Har varit ner i gymmet, men allting var bara jobbigt. Sen kom det en hel klass med 18-åriga slimma brudar med spiror som mina inte skulle mäta sig med ens om jag gick ner 30 kilo och körde tre spinningpass om dagen. Då kändes det inte så himla hett att jag satt där och var rödbetsröd. Så jag la av när jag kört 20 min på cykeln. Orka.

Denna dag tänkte jag dock spekulera om det här med vikten av bra musik när man tränar. I skolans gym finns två stora stereor, och eftersom jag inte orkat skaffa nya batterier till min mp3-spelare så har jag fått nöja mig med dem än så länge. De första veckorna satte jag på Vinyl, för gamla 60-talsklassiker är rätt trevligt att springa till. Sen var det nån grabb som satt på typ Rockklassiker eller nåt och det funkade också.

Idag tänkte jag att jag skulle prova nån annan kanal. För det första har nått ägg haft av antennen till stereon, vilket gör att oavsett vilken kanal man har så blir det massvis med brus. Sen lyckades jag ratta in Rix FM, som tidigare var min favoritradiokanal, men efter 10 minuter insåg jag att det här var verkligen HELT fel. På de 20 minutrarna på cykeln hann jag höra TVÅ låtar - den första var Cascada med en ballad, och sen kom fucking jävla Backstreet Bögs, vem tusan lyssnar på dem these days?! Och det är ju verkligen helt kört att träna till. Resten av tiden var en massa tjatande, och sen reklam reklam reklam. Helt kasst. Det får fan bli Vinyl igen nästa gång. Och sen har jag i och för sig lyckats skaffa ett batteri nu också, så om jag hittar sladden till mp3:n också så kan jag ju faktiskt använda den.

Ballader suger, 60-tal rockar. Eh.

Jag kanske borde börja göra listor. Typ Top10 bra träningsmusik. I förrgår tyckte Ellie att jag skulle göra en topp 5 över kändisar jag skulle vilja ligga med. Jag har aldrig tänkt tanken. Men jag vet ju att Ane alltid kommer först. Alltid.

Oh, if time was mine to waste

Det blir nog inget träningskort i mars heller :( Ska försöka komma ikapp min egen ekonomi först. Och jag känner att jag ändå aldrig har tid och ork att träna. Vill vill vill, men det funkar liksom inte då jag har jobb majoriteten av kvällar och eftermiddagar.
Ska väl kanske spela badminton på söndag eftermiddag dock, hoppas det blir av.

Dessutom måste jag hålla med Storasyster i att det där med möten är farligt. Vi är väl av dålig karaktär båda två, för det är verkligen svårt att motstå bullar och kakor och mackor och godis som det bjuds på. Varför bjuds det inte på f r u k t på möten istället?! UPP TILL REVOLUTION MOT MÖTESFIKAT!! Bjud på FRUKT istället för bullar!!

Nu har jag varit bortrest två långhelger i rad där jag dessutom druckit endel alkohol och ätit mycket mat och godis. Typiskt dåligt för vikten. Jag önskar att jag kunde bidra med nyttiga recept och positiva viktresultat som Storasyster gör, men det får vänta. Dessutom måste jag skaffa batteri till min badrumsvåg.

Ja, det blev mat idag också...

Här kommer receptet på dagens mat. Mycket billigt och extremt enkelt.

Fullkornsspagetti och morotssås

4 port (ca 380 kcal/port)

280 g fullkornsspagetti (ICA:s är rätt goda!)
500 g morötter
(1 palsternacka)
400 g krossade tomater
vatten (fyll burken med de krossade tomaterna och häll i)
2 lökar
1 tomat
1/2 dl tomatpuré
1/2 dl ketchup
1/2 dl creme fraiche eller liknande (jag hade grekisk yoghurt hemma)
2 grönsaksbuljongtärningar
1 msk olivolja
salt
ca 1 msk basilika
ca 1 msk oregano

Hacka löken och fräs tillsammans med olivolja i gryta med höga kanter. Riv morötter (undvik att riva ner knogarna med dem... Annars blir det inte vegetariskt, och så gör det så ont att hacka löken...) och eventuell palsternacka eller vad annat som ska vara i. Hacka tomaten.

Häll i tomatkrossen, rivna morötter och tomat tillsammans med vatten och buljongtärning i grytan. Ha i ketchup och tomatpuré. Låt koka i kanske 15 min.

Koka spagettin med salt.

Rör ner creme fraiche/yoghurt i såsen och låt den koka en liten stund till. Ha sen i basilikan och oreganon. Smaka av.

Back on track

Idag känns allt lite bättre och jag cyklade 20 minuter och intervallade 16 minuter på löpbandet. Är mycket mör i kroppen, men det var skönt. Insåg att jag förmodligen bör komma på nåt väldigt viktigt att tänka på lagom tills jag går ner till gymmet, då är det mycket lättare. Idag kom jag på en idé mitt i träningen och då försvann minutrarna mycket snabbare. Det är väl så att när man inte mår helt bra mentalt så blir också träningen mycket jobbigare. Även på vågen syns det att jag skärpt till mig, har inte gått ner något totalt sett sen förra veckan - men med tanke på vilken oregelbunden viktkurva jag haft nu så är jag ändå rätt nöjd med att vara nere på förra veckans vikt igen. Jobbet har bjudit på alldeles för mycket onyttigt, och möten jag har varit på har inneburit ost och mackor och massor av sånt som får vågen att flacka.

Det allra bästa med att gå ner i vikt måste ändå vara hur jag väldigt påtagligt ändå ser hur jag minskar i omfång. Brösten till exempel, annars är jag väl i överkanten av min storlek men nu minskar de och börjar bli i underkant på storleken istället. Det kanske kan verka bakvänt att man vill att brösten ska bli mindre med tanke på hur många som vill ha större. Men jag lovar att om jag kunde så skulle jag ge bort dem helt! Att de minskar är otroligt skönt. Ser också på magen hur det överflödiga minskar, det kanske inte är så påtagligt för alla andra, men jag som lever med mig själv varje dag ser det.

Däremot tycker jag inte att konditionen blir bättre i den takt som den borde. Jag orkar ju inte mycket mer nu än vad jag gjorde från början. Eller lite kanske, cyklingen är ju enklare och jag antar att jag plågade mig mer för att orka med minutrarna på bandet förut och jag har ju ändå ökat trycket på intervallen från 2+1 till 3+1, men det känns ändå inte som det. Å andra sidan har jag väl inte tid att träna under längre tider ändå, inte på luncherna i alla fall. En dryg halvtimmes träning är vad jag har samvete att vara borta för.

Förra gången jag gick ner i vikt på allvar så gick det i ungefär samma takt egentligen (i snitt är det ju ungefär 1 kg per vecka nu och det är väl rätt sunt tror jag), men då tröttnade jag efter de första 8 kilona. Sen tog det ytterligare ett halvår innan jag orkade mer, och då fick jag bort 5 till innan det sakta började krypa uppåt igen. Den här gången ska jag inte tröttna efter 8, för jag vet att jag kan och att det inte är särskilt konstigt att det börjar bli jobbigt efter ett tag.

Det kanske är så att jag borde komma på något jag ska göra när jag nått 10. Jag vet inte. Till att börja med väntar jag ju på att min nya skjorta ska sitta perfekt. Den är liiite tajt nu även om den funkar, men några kilon till så blir den perfekt och den är verkligen skitsnygg. Men nåt mer seriöst borde jag väl uppmuntra mig själv med. Men vad?

Slut på motivation

Fan, vart tog motivationen vägen?! Det har varit en deppig dag och när jag gick ner i gymmet före lunchen kände jag bara en sån enorm olust. Det gick så sjukt segt, jag var tvungen att tvinga mig själv för att palla hela halvtimmen. Det är inte kul längre. Och detta trots att jag ju faktiskt ser på mig själv vad det har för effekt. Skjortorna stramar inte och börjar snarare se lite stora ut, och det borde ju vara motivation i sig. Diverse valkar minskar också i omfång, men ändå känns det inte bra. Jag vet inte vad jag ska göra för att tycka att det är meningsfullt mer. Skolan bjuder på alldeles för mycket socker och tårtor och jag har inte karaktär att säga nej, och jag är alldeles för trött hela tiden. Kurvan ser snart ut som en sinuskurva och det är inte bra. Det är dags för skärpning, men jag vet inte hur. Jag tror jag behöver någon att träna med, och det är ju svårt i sig med tanke på att jag gör det på arbetstid och den jag skulle träna med nu har slutat. Fuck. Det är dåligt det här.

Sockerchock!

Igår hade min turkiska kollega med sig en hel låda med hemmagjorda turkiska bakelser. Gissa om jag föll dit? Shit, hysteriskt gott. Så när jag gick hem hade jag fyllt på sockerdepåerna till bristningsgränsen efter att knappt ha ätit socker på 1½ månad, och gick direkt till ett möte där vi dessutom bjöd på wienerbröd. Farligt. Så när vi gick hem hade sockret både hunnit toppa och sen dala igen. Felix började bli rejält kinkig, medan jag faktiskt inte blir så himla kinkig förrän blodsockret är rejält rejält lågt. Däremot blir jag förvirrad och kan inte bestämma mig för vad jag ska handla i affären.

Till slut insåg jag dock att jag var sjukt sugen på tzatsiki, så vi köpte ingredienser till det plus att Felix var sugen på tortellini. När vi kom hem bestämde jag mig för att göra lite quinoa till - jag kan inte leva utan min quinoa! Det blev i alla fall helt galet mumsigt. 2 dl grekisk yoghurt och en gurka räckte till två rejäla tzatsikiportioner, med tillägg för en vitlöksklyfta, 1 msk olivolja och lite salt. Shit, har jag väl börjat äta tzatsiki så kan jag äta tills jag avlider, det är så hemskt gott.

Frossandet gav resultat på vågen också, några hekton upp och kurvan ser lite schizo ut för tillfället med tanke på det extrema raset under förra veckan.

Tränade lite igår på lunchen också, cyklade 16 min först och intervallade sedan på löpbandet (3+1) i 16 min. Idag har jag faktiskt lite träningsvärk, eller jag är seg i kroppen och det är lite mört. Idag ska jag inte träna, och imorgon vet jag inte hur det ska bli för jag ska på mingel på kvällen och jag blir så hemsk i håret efter att ha tränat och det är lite B att komma till ett viktigt mingeltillfälle och se ut som skräp. Ja, jag är en fjolla.

Sover lite dåligt för tillfället. Är hemskt trött, men jag tror jag har för mycket i huvudet för att kunna slappna av. Inatt drömde jag massor av hemskheter och halvvaknade vid ett antal tillfällen och gjorde konstiga saker - typ drog upp rullgardinen, innan jag insåg att klockan var strax efter 3 och jag minns att jag konstaterade för mig själv att jag klarar mig utan dem. Vilka "dem" var vet jag inte.

Ny på bloggen!!

Hej allihop!
Här kommer Linnahs lilla skitsyster och stör er vardag ;) Jag blev så inspirerad av syrrans nya hurtiga liv att jag själv vill börja skriva träningsblogg. Men jag tror att min brist på motivation och självrespekt gör att jag inte skulle hålla uppe med träning och sådant om jag inte har någon att stå till svars för. Så nu ska jag, lillasyster Erika, också vara med och bidra HÄR med anekdoter från MIN träning, så att ni kan bedöma och förfäras över mina vanor.

Ehm...ja, träning ja...sådan existerar inte så mycket i min vardag...

Jag jobbar på Tekniska Högskolans Studentkår och är allmänt stressad över allt som är att göra. Den enda träning jag bedrivit sedan jag började här (vid nyår) är att jag tillsammans med två arbetskompisar går till och från jobbet så ofta det går. De dagar jag gör det är det kanon; det blir en timmas (relativt) rask promenad om dagen det! Men vi har lite olika och oregelbunden arbetstid, och min motivation att gå när jag inte kan gå med de andra är...inte så stark. Så ibland blir det tyvärr tunnelbana ändå... :(
Och nu handlade jag saker på IKEA förra helgen så jag har inte råd att köpa träningskort. Ska väl försöka träna på annat sätt tills vidare.

I'll let you know!!

Ja, och där kan vi ju konstatera att jag hade fel

Om jag trodde att de där kilona skulle ha kommit tillbaka vid det här laget, så hade jag fel. Ytterligare 0,8 kg har försvunnit sen igår kväll. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om det.

Har inte tränat sen i tisdags av privata orsaker, och så har jag dessutom varit sjukskriven idag, men jag rör i alla fall mycket mer på mig i vardagen. Såna saker som att gå i trapport istället för rulltrappan ter sig som enormt enkla åtgärder. När jag kommer hem går jag också till exempel alltid uppför de tre trapporna till vår lägenhet, jag tror bara jag tagit hissen 3-4 gånger hittills, och då har jag haft extremt mycket grejer att bära på - typ flyttlass...