Tänk så bra jag är!

Jag är galet nöjd med mig själv! Idag släpade jag med träningskläderna till jobbet, och på eftermiddagen när brandlukten började bli för jobbig så bytte jag om och traskade till gymmet. Där nere började jag med att springa - och jag sprang, och jag sprang, och jag sprang. Jag tänkte att sist jag sprang på löpbandet så kändes inte 15 min så farligt, så den här gången borde jag klara mer. Jag höjde också från 8 till 8.5 i hastighet. När jag kom till 2 km, vilket tog 15 min förra gången, kändes det som jag skulle klara mer. Så jag fortsatte. När jag kommit upp i 3 km, då tänkte jag att jag är ju inte trött än, bara svettig, så lite till klarar jag... Till slut hade jag tagit mig upp i 300 kcal (enligt just den maskinen iaf) och då tänkte jag att nu kan det kanske börja räcka. På km-mätaren stod 4 km... Tiden var ojämn dock, ungefär 28,5 min, så jag bestämde mig för att klara 1½ minut till - totalt sprang jag alltså 30 minuter utan ett enda stopp ens för vätskepåfyllning! Jag är så sjukt imponerad av mig själv, det här är alltså dubbelt så mycket som förra gången, i högre hastighet, och redan då var det typ tre gånger så mycket som jag nånsin sprungit tidigare! Distansen landade på ungefär 4200m och kalorimätaren på runt 320 kcal.

Efter det körde jag styrkemaskiner i 20 minuter, totalt tränade jag alltså 50 minuter idag. Lustigt nog är jag inte alls särskilt trött i kroppen, när jag springer på löpband får jag in en superbra andning som gör att jag klarar nästan hur långt som helst. Det går inte alls lika bra utomhus, luften är annorlunda, det tillkommer luftmotstånd, och vägen är ojämn. Jag tycker om löpband. Dessutom får jag sån bra kontroll över vad jag åstadkommit.

Med från Karlstad har jag också ett hopprep som jag köpte för flera år sedan i Hallsberg - jag tänker att jag ska använda det de dagar jag inte använder gymmet på skolan. Typ imorgon.

Förresten är bulgur min nya drog. Bulgursallad med feta, i olika variationer. Skrev ju tidigare om den jag gjorde hemma i Karlstad i veckan - idag gjorde jag en ny variant. Bulgur med fetaost och stekta grönsaker i form av gul lök, morötter, zucchini, haricot verts och bladspenat, plus en rå tomat. Helt otroligt gott! Det är lite som med tzatsiki, jag skulle kunna äta hur mycket som helst! Dessutom bra med protein och inte så mycket kolhydrater (däremot kanske en gnutta mycket fett). Näringsvärdet landar på runt 332 kcal på en STOR portion, och kan dessutom fås ner om man byter mot lättfeta. Det här med stekta morötter är verkligen min melodi, mycket najs!

It's getting smaller

Tog en vilodag igår och det behövdes nog. Hade lite träningsvärk, men inte så farligt.

Inser att det nästan går att se, konkret, var på kroppen omfånget minskar i denna sekund. Den senaste veckan är det magen som fått en annan form, det är svårt att förklara för någon annan men jag ser det ganska tydligt. Det går att se på hur byxorna sitter också. I övrigt tycker jag att det är svårt att se att nånting händer över huvud taget.

Man tager vad man haver

Sprang en kvart i förmiddags - lagom för att göra mig totalt eftersvettandes under hela resten av dagen och genom min jobbintervju! Shit, jag hade världens svettringar under armarna när intervjun var slut, efter nervositet och springandet.

I alla fall, nu har jag tagit mig hem till mina föräldrar. Att åka hem med tåget är som att åka 10 år tillbaka i tiden. Däremot finns det ett lugnt här som finns på få andra ställen, det är alldeles tyst ute. Ska njuta av det nån dag här, ska bli skönt.

Mat var jag tvungen att få i mig också, och då körde jag veganmetoden - man tar det som finns i kylen. Och sen blir det en enda röra. Typ. I mina föräldrars frys hittade jag massor av trattkantareller i lagoma portioner. I skafferiet fanns fullkornsbulgur, i kylen en bit fetaost, paprika, morot, tomat, purjo och rädisor. Jag stekte kantarellerna i smör, och sen tillsammans med purjo, morot skuren i små bitar och paprika i bitar. Tomaten och rädisorna skivade jag i småbitar och la bulguren över, smulade fetaosten, och sen blandade jag ner de stekta grönsakerna/woken och rörde ihop alltihop. Man skulle kunna vara lite skeptisk till den lite udda blandningen - men det blev SJUKT gott! Pappa fick lite också, han verkade också nöjd men å andra sidan äter han typ allt man sätter framför honom. Lite som mina shettisar ungefär.

Har släpat med mig lite träningskläder och badkläder, så jag satsar på att komma ut och springa lite medan jag är här, och kanske ta ett dopp i Gapern.

Hurt hurt!

Jag är sjukt hurtig. Efter två dagars vila, då jag över huvud taget inte tagit mig ur sängen utom för att gå till affären på andra sidan gatan, har jag idag tagit igen det med råge. Så pass att jag sitter med pirrande värkande ben.

Först åkte jag med cykeln ner till Hornstull, där jag satt på Copacabana i mååånga timmar igen och pluggade mediekunskap, och roade mig med att studera Elias som jobbade. Sen cyklade jag hem igen och funderade över om jag skulle orka ut och springa lite, eftersom jag inte åkte till jobbet i morse och tränade som planerat. Så såg jag att en gammal kompis skrivit på sin qruiser-satellit att han ville bada, så jag kastade iväg ett spontant mail för att se om han ville hänga på till Smedsuddsbadet. Sen gick jag ut och sprang i 15 minuter, innan jag åter igen åkte iväg med cykeln, den här gången till Västerbroplan.

Det är så fantastiskt trevligt att inse vilken styrka det ger bara att VETA att jag faktiskt KAN springa! Jag vet att jag klarade 15 min på löpbandet i torsdags, alltså vet jag att jag kan springa 15 minuter ute också. Jag bestämde mig för att göra det, och även om förutsättningarna är lite annorlunda ute med inte lika kontrollerat tempo, ojämn och varierande mark och en del uppförsbackar och sånt, så sprang jag i över 16-17 minuter med bara tre mikrostopp som tog max en minut totalt och dem gjorde jag inte förrän efter 12 minuter! Backen upp från Eriksdalsbadet är dock inte att leka med om man är ovan att springa, men jag klarade den också! Det gick inte fort, men det gick!

Sen åkte jag och badade, det var svinkallt men det hade kunnat vara kallare och nu har jag iaf gjort mitt premiärdopp i Stockholms innerstad (skärgård räknas liksom inte, och inte inomhus heller)! Det var mycket trevligt att träffa min kompis igen och prata helt så där avslappnat.

Sen lämnade jag honom vid busshållplatsen vid Hornstull och cyklade hem igen, och nu är det nästan krampkänslor i vaderna. Jag tror jag skippar det där med att åka och träna på jobbet imorgon, och satsar på att springa någon dag i Karlstad istället. :)

Jag är så bra!

Åh, jag är så NÖJD med mig själv. Det är som att jag allt vatten släpptes ut kroppen igen innan jag hann tänka "mensvärk", och hektona som stadigt gått uppåt hela veckan trots intensiv träning bara forsade av mig! Plötsligt står jag på lägsta ever-nivån igen! Det betyder att jag är på -14 kg och att även mitt BMI har nått en ny sån där magisk gräns! SÅ JÄVLA SKÖNT. Ni fattar inte.

Midsommar blev en mätt historia, men å andra sidan åt jag i princip bara bra mat så i slutändan gjorde det inte så mycket ändå. Eller snarare så här: Jag åt ingenting på hela dagen, förrän det var dags för midsommarmaten. Då åt jag desto mer, men det är ju ändå begränsat hur mycket föda man kan få i sig inom loppet av två-tre timmar, vilket i slutändan gjorde att jag inte fått i mig för mycket ändå. När vi kom till efterrätten, vaniljpannacotta med jordgubbar som dragit i sprit, apelsin och basilika, så trodde jag att jag skulle kräkas. Det la sig verkligen som topping på grädden på moset. Far too much alltså, men oh så gott.

Idag var min plan att åka upp till jobbet och träna en sväng innan jag skulle göra allt annat, men så var jag inte klar med min krönika och så ringde Philip och sa att vi skulle hänga och kanske gå runt i riksdagshuset idag så jag tänker att jag går och tränar imorgon istället. Eventuellt nu lite senare om han inte får sitt passerkort, vi får se. I övrigt har jag inte rört mig över huvud taget på hela helgen. Det enda jag gjort förutom att ligga i sängen har varit att gå över till Ica för att handla mat. Så jävla gött.

Time of my life

Jag tog med mig träningskläder idag och stack ner i gymmet för en timme sedan. Min originalplan var att börja gå på Friskis utepass från och med idag, men sen tänkte jag att jag skulle använda mig av jobbets gym innan jag går på semester. Följdaktligen traskade jag ner, bytte om och började springa. Jag har inte varit i gymmet sen typ mars så jag tänkte att jag skulle börja försiktigt och satte speeden på löpbandet på 8 (jag körde 9 sist när jag intervallade tror jag) och började jogga. Och joggade. Och joggade. Och joggade. Till slut hade jag sprungit 2 km/15 min med bara några sekunders avbrott för att dricka vatten. Så långt har jag aldrig sprungit i hela mitt liv! Inte ens på gymnasiet. Jag har alltid varit svårt plågad av att springa och inte trott att jag kan. Nu blev jag förvisso andfådd och väldigt svettig, men jag var liksom inte slut!

Sen gick jag in till maskinerna och tränade armar, ben, mage och rygg i 20 min, innan jag sprang ytterligare 1 km/8 min på bandet. Då var det dock lite segt, mest för att tiden går långsamt och inte för att det var särskilt jobbigt. Nästa gång ska jag satsa på att hålla ut längre i första omgången och ta lite kortare efteråt istället. Jag tror att jag lätt skulle klara 20 min eller mer redan i första omgången. Kanske har senaste veckans cyklande redan gett lite resultat?

Jag känner faktiskt att musklerna orkar mer redan nu. Det är skönt. Däremot hatar jag fortfarande Västerbron lika mycket. Jag har lärt mig en läxa från muskelbristningen på Nynäsgården och har börjat värma upp bättre och framför allt strecha mitt i och efter träningspassen och det känns mycket bättre då.

Vikten däremot irriterar mig. Den gick ner i slutet av förra veckan trots att jag ökade på kaloriintaget - men nu går det stadigt uppåt! Blä! Jag förstår inte, jag har förvisso ätit för mycket socker men inte för högt totalkalorital, plus att jag ökat på min motion jättemycket. Ändå går det uppåt. Vad gör jag för fel?

Det känns som att jag borde skaffa mig ett mål med min träning. Inte typ för de närmsta månaderna, men kanske för det närmsta året. Typ kunna vara med i nåt lopp av nåt slag, lagom längd på några kilometer (hehe). Inte för höga krav så att det blir ouppnåeligt.

Med vikten har jag egentligen nån sorts tanke på att lyckas bli av med ytterligare 6 kg, vilket ger en total på 20 kg för året, fram till Pride, dvs om drygt en månad. Jag inser att det kanske inte är helt realistiskt. Men det vore trevligt helt klart. Vi får se vart det leder.

Bajking

Jag jobbar få upp mitt kaloriintag lite för jag inser att jag inte går ner snabbare för att jag äter för lite. Det resulterar bara i trötthet. Däremot inser jag att det är en liten lätt ätstörning när man blir så manisk på att försöka äta så lite som möjligt. Men jag jobbar som sagt på att få det på en bättre nivå.

Igår fick jag min cykel levererad till Skarpnäck! Därifrån körde jag hem den, vilket tog 20 minuter lite drygt. Stockholm har verkligen helt fantastiska cykelvägar! Sen har fotgängarna lite svårt att förstå vad de där cykelmålningarna på vägen betyder, men det får man väl räkna med antar jag.

Gårdagens cyklande följde jag upp idag med att åka till Medborgarplatsen där jag simmade 30 minuter, och sen cyklade hem igen. Väl hemma han jag vila ett par minuter, innan jag for iväg mot Rålis där Felix och Jessica (?) hängde, det tog 15 minuter ungefär. Fuck vad jag hatar Västerbron! Den suger verkligen! Jag var nämligen tvungen att åka samma väg tillbaka sen! Oj så det tog i benen. Men nu har jag å andra sidan cyklat bort fler kalorier än vad jag hunnit äta idag, så då har jag förtjänat min mat i alla fall...

3 km!!

Var ute och sprang idag efter jobbet med Jonatan i nya kårstyrelsen, och jag KLARADE 3KM utan att stanna nästan! Trots mördarbacken och trots att jag inte vart ute och joggat på...evigheter! Enda gångsteg jag tog var 4-5st precis efter mördarbacken men Jonatan pushade så att jag fortsatte springa (tack!!)

Dieten jag försökte börja med så sent som förra tisdagen gick åt helvete också. Men men jag gråter inte för det, ska helt enkelt försöka äta bra och lagom mycket istället.

Nåt annat jag blev stolt över idag var att när jag kom tillbaka från att ha mött Elisabeth på Arlanda så blev jag jättesugen på bilar (nån framför mig åt bilar, farligt!) och gick in på pressbyrån, men jag köpte inte den vanliga 125g påsen utan istället en liten på 55g =) bra det!!!

Jag är duktig

Jo förresten så var jag under den senaste "magiska gränsen" redan igår förmiddags. Totalt sett så kan jag meddela att jag nu gått ner 14 kg. Jag är nöjd. När jag når 20 så ska jag göra nåt bra.

Hurtig dag

Alltså jag är FETT nöjd med mig själv idag! Jag har varit grymt hurtig. Först gick jag till tunnelbanan i morse, istället för att ta bussen direkt utanför dörren. Det innebär ca 10 min promenad extra jämfört med att ta bussen hela vägen. Sen gick jag hem från jobbet, det tar 55 minuter. Sen har jag käkat (ännu mer tzatsiki!!!!) och sett på Ugly Betty, och nu på kvällen har jag varit ute och joggat/promenerat i Tantolunden och längs vattnet i 40 minuter. Galet nöjd!

Det var rätt jobbigt när jag gick hem från jobbet faktiskt, solen gassade som sjutton. Nu på kvällen var det betydligt behagligare, och jag inser också hur mycket mer jag orkar springa än vad jag tror. Det var i alla fall skönt att komma ut. Ibland får jag klaustrofobi i mitt eget rum på kvällen.

Tzatsikin sprutar snart ur öronen

Jag har ägnat min LEDIGA dag (med mycket emfas) åt att gå till simhallen för en halvtimmes simning, plus promenad dit och hem. Sedan var jag vrålhungrig, och gjorde fullkornsspagetti med grönsaksbiff (Fam Dafgård), och sprang över till Ica medan spagettin kokade för att köpa en tomat - men kom hem med ingredienser till en lätt tzatsiki (minifraiche, gurka, olivolja, vitlök, salt) också. Om det är nåt jag skulle kunna hetsäta tills jag sprack så är det tzatsiki!! Dessutom testade jag ju att göra den på minifraiche fast att det egentligen ska vara avrunnen yoghurt, men jag tyckte att det blev minst lika gott ändå.

Sen åt jag lite spagetti, en biff och JÄTTEMYCKET tzatsiki. SÅ värt!! I love tzatsiki. Nu är jag så mätt att magen känns alldeles uppsvälld, men ändå har jag motionerat bort fler kalorier idag än vad jag fått i mig.

Belöning

Jag fick MVG i Foto C!!!! Jag är så sjukt nöjd, och firade det med en mörk kexchoklad (mums!) och det var det SÅ värt!! Dessutom har jag fortsatt nedåt i vikten så då får man unna sig lite ibland. Jag har bara 0,7 kg kvar till ännu en magisk gräns (de magiska gränserna är 10kg-gränserna, dvs inte att jag gått ner 10 utan 10 som att ens vikt är 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 kg osv) och det känns bra. Jag har varit väldigt duktig och disciplinerad senaste tiden. Dessutom är det inte så himla långt kvar till 15kg! Det blev ju väldigt mycket slarv ett tag med Urix osv, så jag är nöjd att jag blivit av med det som pizzorna la på och lite till.

Svullvecka i Lidköping med konsekvenser

Urix-veckan, med aftereight och brieost till frukost och pizza eller hamburgare till lunch, har gett närmare 2+ på vågen. Skitsamma, det var värt att svulla i några dagar (plus att det var svårt att hålla sig nyttig för det var väldigt begränsade valmöjligheter) och det går snabbt att få bort igen. Det är bara att skärpa till sig lite.

Jag är ändå ständigt på -10 nu, och det ska jag vara väldigt nöjd över. Jag märker att jag pallar att gå i t-shirt nu på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort före nyår. Jag bryr mig inte längre om mina issues med t.ex. mina armar, och inser snarare att jag ser mindre tjock ut i t-shirt än i långärmat. Och vem pallar att gå i helklädsel när det är varmt?!

Sen är jag fortfarande lika fascinerad över mina skuggor i ansiktet. Det är jätteroligt att göra olika grimaser och se hur det påverkar skuggorna. Inte lika rolig är min afte, som gör att jag har stora sår i munnen vilket gör fruktansvärt ont när jag pratar eller äter eller bara rör munnen eller sväljer. Helt jävla vidrigt är det. Jag skyller på Urix även där, samt brist på sömn.

Men i natt har jag åtminstone sovit 10 timmar! Jag gick och la mig redan vid kl 20! Mycket bra. Ska jobba på att sova mycket fler dagar den här veckan.

Varken svettig eller frisk

Fan. Det är så typiskt. Varje gång jag börjar känna att ja, nu ska jag nog ha tid att träna - då blir jag sjuk. Sjuk sjuk sjuk.

För två-tre veckor sedan var det halsfluss (andra gången i år, suck) och nu är det dunderförkylning (i kombination med dum ögoninflammation). Läkarbesök efter läkarbesök känns det som att jag går på.
Det enda positiva med det är att jag har frikort hos läkaren nu, eftersom jag kommit upp i 900kr sedan i november. Så nu kan jag springa dit hur mycket jag vill tills 17 november utan att behöva betala något, det är ju...öh...bra...

Summa summarum så har jag, sedan det köptes in i typ..april, använt mitt träningskort ungefär fem gånger. Suck. Det har varit bra dom gånger jag varit där, men det känns lite trist. Har iofs varit och klättrat 3 gånger också.

Men nu ska jag försöka vara duktig och äta mina vitaminer och mineraler, sova lite mer än jag gjort senaste tiden, se till att hålla mig frisk och så blir det träning och viktnedgång utav! =)
Frysen är överfull av matlådor, de allra flesta nyttiga, så jag kan äta bra och spara pengar på det med =) Vad gäller vikten så har jag stått still senaste månaden (+- ett par kilon upp och ner) på 10kg mer än jag vill väga som mest (iofs 4-5kg mindre än när jag började försöka gå ner i vikt), så det ska jag försöka göra något åt!

Late night walk

I ren desperation över det innevarande känsloläget, gick jag idag hemifrån 40 min innan jag skulle fika med mitt ex och beslutade mig för att traska och gå så långt jag hann. Det är från Ringvägen, ända till Sveavägen 60 det. Från södra Söder till norr. Jag hann gå i 35 min och ta mig till Gamla stan, innan jag insåg att det var bäst att ta en t-bana för att hinna i tid. Sen gick jag hela vägen hem efteråt, vilket tog ungefär 45-50 minuter. Förutom det har jag gått fram och tillbaka till tunnelbanan, plus fram och tillbaka från tunnelbanan till min tjej. Totalt ger det traskande i ca 95 minuter idag! Jag är mycket impad av mig själv. Det känns i höfter, fötter och smalben, men det är det värt. Då kan man unna sig att äta kladdkaka med citronskal till kvällsmat!

Jag blir lika förvånad den här gången som förra att mitt känsloläge faktiskt kan göra att jag av bara farten rasar i vikt. Den här gången har jag tappat närmare 3 kilon bara på ett par dagar. Det gör att jag nu är nere på lägstavikten från februari. Scary.