Time of my life

Jag tog med mig träningskläder idag och stack ner i gymmet för en timme sedan. Min originalplan var att börja gå på Friskis utepass från och med idag, men sen tänkte jag att jag skulle använda mig av jobbets gym innan jag går på semester. Följdaktligen traskade jag ner, bytte om och började springa. Jag har inte varit i gymmet sen typ mars så jag tänkte att jag skulle börja försiktigt och satte speeden på löpbandet på 8 (jag körde 9 sist när jag intervallade tror jag) och började jogga. Och joggade. Och joggade. Och joggade. Till slut hade jag sprungit 2 km/15 min med bara några sekunders avbrott för att dricka vatten. Så långt har jag aldrig sprungit i hela mitt liv! Inte ens på gymnasiet. Jag har alltid varit svårt plågad av att springa och inte trott att jag kan. Nu blev jag förvisso andfådd och väldigt svettig, men jag var liksom inte slut!

Sen gick jag in till maskinerna och tränade armar, ben, mage och rygg i 20 min, innan jag sprang ytterligare 1 km/8 min på bandet. Då var det dock lite segt, mest för att tiden går långsamt och inte för att det var särskilt jobbigt. Nästa gång ska jag satsa på att hålla ut längre i första omgången och ta lite kortare efteråt istället. Jag tror att jag lätt skulle klara 20 min eller mer redan i första omgången. Kanske har senaste veckans cyklande redan gett lite resultat?

Jag känner faktiskt att musklerna orkar mer redan nu. Det är skönt. Däremot hatar jag fortfarande Västerbron lika mycket. Jag har lärt mig en läxa från muskelbristningen på Nynäsgården och har börjat värma upp bättre och framför allt strecha mitt i och efter träningspassen och det känns mycket bättre då.

Vikten däremot irriterar mig. Den gick ner i slutet av förra veckan trots att jag ökade på kaloriintaget - men nu går det stadigt uppåt! Blä! Jag förstår inte, jag har förvisso ätit för mycket socker men inte för högt totalkalorital, plus att jag ökat på min motion jättemycket. Ändå går det uppåt. Vad gör jag för fel?

Det känns som att jag borde skaffa mig ett mål med min träning. Inte typ för de närmsta månaderna, men kanske för det närmsta året. Typ kunna vara med i nåt lopp av nåt slag, lagom längd på några kilometer (hehe). Inte för höga krav så att det blir ouppnåeligt.

Med vikten har jag egentligen nån sorts tanke på att lyckas bli av med ytterligare 6 kg, vilket ger en total på 20 kg för året, fram till Pride, dvs om drygt en månad. Jag inser att det kanske inte är helt realistiskt. Men det vore trevligt helt klart. Vi får se vart det leder.

Bajking

Jag jobbar få upp mitt kaloriintag lite för jag inser att jag inte går ner snabbare för att jag äter för lite. Det resulterar bara i trötthet. Däremot inser jag att det är en liten lätt ätstörning när man blir så manisk på att försöka äta så lite som möjligt. Men jag jobbar som sagt på att få det på en bättre nivå.

Igår fick jag min cykel levererad till Skarpnäck! Därifrån körde jag hem den, vilket tog 20 minuter lite drygt. Stockholm har verkligen helt fantastiska cykelvägar! Sen har fotgängarna lite svårt att förstå vad de där cykelmålningarna på vägen betyder, men det får man väl räkna med antar jag.

Gårdagens cyklande följde jag upp idag med att åka till Medborgarplatsen där jag simmade 30 minuter, och sen cyklade hem igen. Väl hemma han jag vila ett par minuter, innan jag for iväg mot Rålis där Felix och Jessica (?) hängde, det tog 15 minuter ungefär. Fuck vad jag hatar Västerbron! Den suger verkligen! Jag var nämligen tvungen att åka samma väg tillbaka sen! Oj så det tog i benen. Men nu har jag å andra sidan cyklat bort fler kalorier än vad jag hunnit äta idag, så då har jag förtjänat min mat i alla fall...

3 km!!

Var ute och sprang idag efter jobbet med Jonatan i nya kårstyrelsen, och jag KLARADE 3KM utan att stanna nästan! Trots mördarbacken och trots att jag inte vart ute och joggat på...evigheter! Enda gångsteg jag tog var 4-5st precis efter mördarbacken men Jonatan pushade så att jag fortsatte springa (tack!!)

Dieten jag försökte börja med så sent som förra tisdagen gick åt helvete också. Men men jag gråter inte för det, ska helt enkelt försöka äta bra och lagom mycket istället.

Nåt annat jag blev stolt över idag var att när jag kom tillbaka från att ha mött Elisabeth på Arlanda så blev jag jättesugen på bilar (nån framför mig åt bilar, farligt!) och gick in på pressbyrån, men jag köpte inte den vanliga 125g påsen utan istället en liten på 55g =) bra det!!!

Jag är duktig

Jo förresten så var jag under den senaste "magiska gränsen" redan igår förmiddags. Totalt sett så kan jag meddela att jag nu gått ner 14 kg. Jag är nöjd. När jag når 20 så ska jag göra nåt bra.

Hurtig dag

Alltså jag är FETT nöjd med mig själv idag! Jag har varit grymt hurtig. Först gick jag till tunnelbanan i morse, istället för att ta bussen direkt utanför dörren. Det innebär ca 10 min promenad extra jämfört med att ta bussen hela vägen. Sen gick jag hem från jobbet, det tar 55 minuter. Sen har jag käkat (ännu mer tzatsiki!!!!) och sett på Ugly Betty, och nu på kvällen har jag varit ute och joggat/promenerat i Tantolunden och längs vattnet i 40 minuter. Galet nöjd!

Det var rätt jobbigt när jag gick hem från jobbet faktiskt, solen gassade som sjutton. Nu på kvällen var det betydligt behagligare, och jag inser också hur mycket mer jag orkar springa än vad jag tror. Det var i alla fall skönt att komma ut. Ibland får jag klaustrofobi i mitt eget rum på kvällen.

Tzatsikin sprutar snart ur öronen

Jag har ägnat min LEDIGA dag (med mycket emfas) åt att gå till simhallen för en halvtimmes simning, plus promenad dit och hem. Sedan var jag vrålhungrig, och gjorde fullkornsspagetti med grönsaksbiff (Fam Dafgård), och sprang över till Ica medan spagettin kokade för att köpa en tomat - men kom hem med ingredienser till en lätt tzatsiki (minifraiche, gurka, olivolja, vitlök, salt) också. Om det är nåt jag skulle kunna hetsäta tills jag sprack så är det tzatsiki!! Dessutom testade jag ju att göra den på minifraiche fast att det egentligen ska vara avrunnen yoghurt, men jag tyckte att det blev minst lika gott ändå.

Sen åt jag lite spagetti, en biff och JÄTTEMYCKET tzatsiki. SÅ värt!! I love tzatsiki. Nu är jag så mätt att magen känns alldeles uppsvälld, men ändå har jag motionerat bort fler kalorier idag än vad jag fått i mig.

Belöning

Jag fick MVG i Foto C!!!! Jag är så sjukt nöjd, och firade det med en mörk kexchoklad (mums!) och det var det SÅ värt!! Dessutom har jag fortsatt nedåt i vikten så då får man unna sig lite ibland. Jag har bara 0,7 kg kvar till ännu en magisk gräns (de magiska gränserna är 10kg-gränserna, dvs inte att jag gått ner 10 utan 10 som att ens vikt är 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 kg osv) och det känns bra. Jag har varit väldigt duktig och disciplinerad senaste tiden. Dessutom är det inte så himla långt kvar till 15kg! Det blev ju väldigt mycket slarv ett tag med Urix osv, så jag är nöjd att jag blivit av med det som pizzorna la på och lite till.

Svullvecka i Lidköping med konsekvenser

Urix-veckan, med aftereight och brieost till frukost och pizza eller hamburgare till lunch, har gett närmare 2+ på vågen. Skitsamma, det var värt att svulla i några dagar (plus att det var svårt att hålla sig nyttig för det var väldigt begränsade valmöjligheter) och det går snabbt att få bort igen. Det är bara att skärpa till sig lite.

Jag är ändå ständigt på -10 nu, och det ska jag vara väldigt nöjd över. Jag märker att jag pallar att gå i t-shirt nu på ett helt annat sätt än vad jag hade gjort före nyår. Jag bryr mig inte längre om mina issues med t.ex. mina armar, och inser snarare att jag ser mindre tjock ut i t-shirt än i långärmat. Och vem pallar att gå i helklädsel när det är varmt?!

Sen är jag fortfarande lika fascinerad över mina skuggor i ansiktet. Det är jätteroligt att göra olika grimaser och se hur det påverkar skuggorna. Inte lika rolig är min afte, som gör att jag har stora sår i munnen vilket gör fruktansvärt ont när jag pratar eller äter eller bara rör munnen eller sväljer. Helt jävla vidrigt är det. Jag skyller på Urix även där, samt brist på sömn.

Men i natt har jag åtminstone sovit 10 timmar! Jag gick och la mig redan vid kl 20! Mycket bra. Ska jobba på att sova mycket fler dagar den här veckan.

Varken svettig eller frisk

Fan. Det är så typiskt. Varje gång jag börjar känna att ja, nu ska jag nog ha tid att träna - då blir jag sjuk. Sjuk sjuk sjuk.

För två-tre veckor sedan var det halsfluss (andra gången i år, suck) och nu är det dunderförkylning (i kombination med dum ögoninflammation). Läkarbesök efter läkarbesök känns det som att jag går på.
Det enda positiva med det är att jag har frikort hos läkaren nu, eftersom jag kommit upp i 900kr sedan i november. Så nu kan jag springa dit hur mycket jag vill tills 17 november utan att behöva betala något, det är ju...öh...bra...

Summa summarum så har jag, sedan det köptes in i typ..april, använt mitt träningskort ungefär fem gånger. Suck. Det har varit bra dom gånger jag varit där, men det känns lite trist. Har iofs varit och klättrat 3 gånger också.

Men nu ska jag försöka vara duktig och äta mina vitaminer och mineraler, sova lite mer än jag gjort senaste tiden, se till att hålla mig frisk och så blir det träning och viktnedgång utav! =)
Frysen är överfull av matlådor, de allra flesta nyttiga, så jag kan äta bra och spara pengar på det med =) Vad gäller vikten så har jag stått still senaste månaden (+- ett par kilon upp och ner) på 10kg mer än jag vill väga som mest (iofs 4-5kg mindre än när jag började försöka gå ner i vikt), så det ska jag försöka göra något åt!

Late night walk

I ren desperation över det innevarande känsloläget, gick jag idag hemifrån 40 min innan jag skulle fika med mitt ex och beslutade mig för att traska och gå så långt jag hann. Det är från Ringvägen, ända till Sveavägen 60 det. Från södra Söder till norr. Jag hann gå i 35 min och ta mig till Gamla stan, innan jag insåg att det var bäst att ta en t-bana för att hinna i tid. Sen gick jag hela vägen hem efteråt, vilket tog ungefär 45-50 minuter. Förutom det har jag gått fram och tillbaka till tunnelbanan, plus fram och tillbaka från tunnelbanan till min tjej. Totalt ger det traskande i ca 95 minuter idag! Jag är mycket impad av mig själv. Det känns i höfter, fötter och smalben, men det är det värt. Då kan man unna sig att äta kladdkaka med citronskal till kvällsmat!

Jag blir lika förvånad den här gången som förra att mitt känsloläge faktiskt kan göra att jag av bara farten rasar i vikt. Den här gången har jag tappat närmare 3 kilon bara på ett par dagar. Det gör att jag nu är nere på lägstavikten från februari. Scary.

Kroppsissues

Förresten är det intressant vilka saker en blir fixerad vid. Det som jag själv tydligast såg vid första omgången var skuggorna jag fick under kindbenen, och jag kan gå och titta på dem VARJE gång jag tittar mig i spegeln! Har de försvunnit, är de där, har de ändrats? Naturligtvis är de fortfarande kvar där de var, och jag är mycket nöjd över att ha dem. Jag tänker att om jag går ner lika mycket till så borde jag ju få ännu mer skuggor på kinderna? I can't wait!!

Nåt annat jag fixerar mig vid är magen. Det märktes väldigt tydligt hur magen blev mindre och hur skuggan/gropen under magen blev mindre och mindre när jag gick ner, och det har också märkts direkt när jag slarvat. På samma sätt fixerar jag mig vid mina lår när jag ser min reflektion i skyltfönster och speglar. Låren har ju dock blivit påtagligt mindre, det inser jag också.

Min största issue annars är armarna. Jag hatar mina överarmars fläsk och det har gjort att jag alltid haft svårt att använda kortärmat. Nu har jag bestämt mig för att skita i det och det går faktiskt rätt bra, och ibland kan jag till och med tycka att de ser mindre ut i kortärmat. Men det är något jag måste jobba med, plus att jag skulle behöva styrketräna dem om de ska minska mer i omfång allteftersom jag minskar i vikt.

Jag har kanske inget hopp om att jag ska ha rutmage på Pride i sommar, som jag, Maja och Malin för tre år sedan kom överens om att vi skulle ha Pride 2007, men jag tycker att det vore en bedrift i sig att ha gått ner 20 kg och jag skulle vara rätt nöjd över det.

På G

Jobbigheter i övriga livet får mig att ta itu med min kroppssituation igen. Det känns bra att fokusera på något som jag ändå har bevisat att jag kan och klarar av. Idag har jag sprungit ute runt Eriksdal i 20 min, eller jag växlade mellan att gå och springa. När jag kom in var jag knallröd i ansiktet, och framför allt var lungorna helt slut! Det är egentligen första gången sen gympan i gymnasiet som jag är ute och springer, och det gör ju ändå en viss skillnad att springa ute i motvind och 6 graders värme jämfört med på ett löpband inne i en kvav källarlokal. Det var skönt att bevisa att jag kunde, även om det var jobbigt och jag inte sprang så mycket som jag orkat inne. Men å andra sidan var det 2 mån sen jag tränade också.

Sen gick jag på ett möte vid Fryshuset, och istället för att gå upp till Gullmars och ta en buss hem, så gick jag de 1,5 km hem, det tog 25 min i den hårda vinden och det var väl lite kallt och gjorde ont i öronen, men det var skönt att göra det.

Min vikt är för tillfället där den var i slutet av februari. Jämfört med lägstavikten så är det ett kilo för mycket, men jag klarade att gå ner 10 kg på 2 mån så nu ska jag klara lika mycket till! Kanske inte lika fort, men jag ska klara det i alla fall!

Men alltså...?

På två dagar har två personer frågat mig om det inte är så att jag gått ner ännu mer i vikt. Personen idag var till och med så envis att hen föreslog att jag kanske helt enkelt fått tyngre muskler? Jag gapflabbade personen rakt i ansiktet och konstaterade att jag inte tränat på 2½ månad.

För sanningen är att om jag har gått ner i vikt så har åtminstone varken jag eller vågen märkt det. Vågen säger fortfarande plus, och jag känner mig fetare än någonsin. Det är som att hjärnan nu hunnit ikapp kilona och insett att du är fan inte mindre fet bara för att du råkade gå ner några kilon!

Jag orkar inte.

Det är mycket lättare att vara singel

Okej, det är väl bara att jag inser och erkänner antar jag. Jag är fast i partnerfällan. Med det menar jag att det plötsligt blir väldigt mycket mat igen, att jag inte orkar träna och att vikten definitivt inte går åt rätt håll. Men hon gör ju så jäkla god mat! Är det inte rödbetsbiffar så är det fruktsallad med soyaglass. Det är otroligt farligt. Dessutom har jag fallit i godisfällan. Förvisso är den mesta av maten väldigt nyttig, den är ju hemskt vegansk, och med den typen av mat bör man ju också äta lite mer för att få i sig det en behöver. Det handlar väl dock om att inte få i sig FÖR mycket, och det är väldigt svårt när det är så gott... Favoritskjortan stramar lite igen, men jag har åtminstone bara gått upp omkring 2 kg. När jag var hemma på påsk visade mina föräldrars våg närmare -12,5kg jämfört med vid nyår, men efter det har det blivit lite för mycket bufféer och utemat. Jag antar att det borde vara ganska lätt att bli av med kilona om jag bara skärper till mig lite.

Det är så himla annorlunda att försöka hålla koll på vikten när man inte är singel. Nu sover jag ju de flesta nätterna i en annan säng, och där finns inte min våg vilket gör att jag inte kan ha slavisk koll på vikten och därmed blir jag inte lika upprörd på mig själv heller när jag ser att det svajar. Dessutom har jag inte tid att laga matlådor och hålla exakt koll på vad jag får i mig. Jag har inte tid att träna på kvällen, och dessutom finns det ju så mycket saker som känns viktigare...

Men vart tog motivationen vägen? Måste komma igång med att springa igen, nu kan man ju snart springa ute också utan att frysa arslet av sig. Ska försöka hitta en bra runda, jag har ju liksom stranden alldeles några hundra meter ner egentligen. Det finns inga ursäkter.

Det står still...

Fan att jag inte kan ha lite självdiciplin och bara köra hårt på dieten. Fan fan fan. Viktnedgången har inte direkt ökat, jag pendlar upp och ner 2 kg hela tiden just nu. Antar att det, precis som folk säger, mest är vatten.
Åhhhh. Jag måste sluta dricka alkohol. Och äta godis. Två vita veckor blir det nu, så det så.

Har iallafall kommit igång lite med träningen. Köpte 9-månaderskort för en vecka sedan, så nu har jag ingen ekonomisk undanflykt heller. Tränade 30min core den tisdagen, sen body balance på onsdagen. Torsdag ägnades åt jobb och bilåkning, vi åkte på team building i Sälen med arvoderadegruppen.
Fredag: 2 h längdåkning + 2 h skoter (jättekul!).
Lördag skulle ägnats åt snowboardåkning, men jag ramlade och slog mig på fredagen...pinsamt nog inte utomhus - utan inne i vår stuga. Dumma dumma raggsockor. Jag halkade på vägen från vardagsrummet till köket - DUNS! - i en liten hög på golvet. Ajajaj för knät. Så det vart ingen åkning, hade både blåmärken och vridmomentsmärtor i knät redan innan och det är ingen bra start. Åkte hundspann och drack öl istället, hmm, det var ju väldigt...nyttigt...

Igår var jag kvar på jobbet så sent så jag hann inte med några pass, men ett plus i kanten är att jag nu börjat gå/cykla till jobbet. Gick till Erik Dahlbergsgatan (min gamla adress) och hämtade min cykel som snällt stod kvar där och väntade. Bra bra. Så nu kommer jag cykla till och från jobb och träningar, no more subway for me! Det kommer förhoppningsvis hjälpa till att bättra på grundkondisen. Jippeeee!