Livsstilsförändring

Över ett halvår sedan jag skrev. Sen dess har jag fått en hel del nya perspektiv.

För snart 2 år sen (tror jag det är, eller om det är 1,5 eller så) så började våra föräldrar äta LCHF-kost. Jag var en rätt bestämd motståndare och bara fnös åt dem och de som hjälper till med hästarna som var de som inspirerade mamma och pappa. Fett? Det är farligt.

Istället fortsatte jag som vanligt. Tog en pulverkur då och då, svälte mig, började om var och varannan vecka och tänkte att "NU ska jag dra igång igen, nu MÅSTE jag skärpa mig". Det slutade alltid med att jag gick upp. Till slut var det september i år och efter sommaren i England vägde jag nästan 8 kg mer än vad jag någonsin vägt förut. Det längsta jag nånsin klarat en diet eller viss kost är väl 3 veckor innan jag ballat ur.

Jag körde ännu en pulverkur och gick ner i vikt på samma sätt som man brukar - dvs genom vattenvikt men det var i alla fall en start. Under de två-tre veckorna jag körde så växte det fram mer och mer att jag också skulle testa LCHF och jag förankrade det även hos flickvännen. Hade det funkat för mamma och pappa (pappa ser i det närmaste ut som ett biafrabarn nu för tiden, han måste äta mer kolhydrater för att inte bli för smal) så borde det ju funka för mig, jag har ju trots allt deras gener.

Sagt och gjort, i början av oktober slutade jag med pulver och började med LCHF. Jag har gjort vissa avsteg i perioder, framför allt under december, men på nyårsafton som var den sämsta dagen av alla bestämde jag mig för att mitt mål med 2011 är att hålla mig till LCHF till 100%, eller åtminstone så nära det som det går att komma. Det kanske blir svårt i samband med utlandsresor, men det får ses som exceptionella omständigheter.

Idag är det den 12:e, sen nyår har jag inte gjort en sekunds avsteg och idag insåg jag när mina kolleger på jobbet käkade hej-då-kakor för nån som ska sluta att jag faktiskt inte hade svårt att avstå dem. Det har tagit tid! Visst kan jag önska att jag bara kunde käka nåt snabbt, men nu börjar jag lära mig att känna skillnad mellan hunger och sötsuget.

Det går bra dessutom. Sen nyår har jag börjat rasa neråt, nu är jag stadigt nåt kilo under -10kg och det går åt rätt håll! Jag har kommit på mig själv med att titta mig i spegeln hela tiden och mer och mer i takt med att jag får tillbaka min gamla kropp. Idag satte jag på mig ett par jeans som jag inte haft sen nån gång förra vintern eller hösten, och då satt de hemskt obekvämt.

Så här ser det ut så här långt:

V0 0 0
V1 -4,5 -4,5
V2 -5,7 -1,2
V3 -7,5 -1,8
V4 -7,2 +0,3
V5 -4,2 +3
V6 -6,6 -2,4
V7 -7,6 -1
V8 -6,2 +1,4
V9 -9 -2,8
V10 -7,6 +1,4
V11 -7,1 +0,5
V12 -8,4 -1,3
V13 -8,8 -0,4
V14 -9,4 -0,6
V15 -10,8 -1,4

Jag har med andra ord hållit det (mer eller mindre) i snart 4 månader, och för första gången känner jag att det här verkligen är något jag kan hålla på med resten av livet! Och inte bara kan, MÅSTE! Maten smakar så mycket bättre, saker känns jätteenkelt, jag äter mig mätt och behöver aldrig svälta, och jag går ändå ner i vikt. Det här är en livsstilsförändring som jag aldrig vill göra ogjord igen, nöjdare än så här har inte min kropp varit på länge och ännu bättre kommer det att bli!

När jag nådde första belöningsnivån -10 kg gick jag och klippte mig. Efter det ska jag ha belöningsnivå för varje -5 kg, men har inte bestämt än riktigt vad -15kg och -25kg ska vara. Däremot ska jag när jag kommit till -20kg boka in en fotosession tillsammans med syrran (så pappa äntligen kan få bilderna på oss som han skulle få i 50-årspresent för snart 4 år sen...), och när jag når -30kg ska jag åka till London och shoppa! Det lär behövas vid det laget... Tips på belöningar för -15 och -25 kg mottages gärna!